Får skolan kräva att läxorna görs?

Givetvis måste även 6-åringar göra saker de tycker är tråkiga, men det ska finnas ett vettigt syfte med att göra dem.

Min 6-åriga dotter vet t.ex.  att hon behöver plocka undan sin disk och sina leksaker, och hjälpa mig med att plocka ut ur diskmaskinen, för att vi behöver hjälpas åt här hemma. Hon gillar inte luskamning eller tandborstning, men vet att det behöver göras.

Däremot kan vi ha på musik medan vi hjälps åt med saker och ting, och leka lite medan vi gör dem, för att göra det mindre tråkigt.

Ibland läser hon lite för mig, och jag läser mcket för henne. Hon lär sig matte när vi bakar eller pratar om matte och genom pedagogiska appar.

Hon spelar flöjt några minuter per dag, och vet att hon behöver spela lite varje dag för att lära sig. Däremot är det helt OK att hon bara övar en kort stund varje dag, eftersom hon är 6 år.

Nästa år blir hon 7 år, och då kommer hon troligen få läsläxa. Med lite erfarenhet från ett äldre syskon, kommer jag se till att läxan blir anpassad till henne och vad som funkar för henne. Vi kommer att läsa för varandra och växla mellan att läsa läxboken och de böcker vi väljer tillsammans, för att bygga läsglädje, läsflyt och läsförståelse.

Håller fullständigt med Sextiontalist när det gäller läxor. Jag vill som förälder stötta och hjälpa mina barn, och hjälper mer än gärna till att stötta och pusha mina barn när det behövs. Jag kan även förklara något mitt barn inte riktigt förstått  och finnas till hjälp. Läraren bör dock förbereda läxan och se till att den är på en nivå barnen faktiskt kan klara utan att en kunnig förälder hjälper till.  Läxor ska repetera och befästa kunskap, inte kräva att barnen använder sig av kunskaper och färdigheter de inte har fått än.
Alla barn har inte föräldrar som klarar av att hjälpa barnen med läxan.

Min 6-åring har en informell läxa som går ut på att fråga oss föräldrar, och andra i familjen om vilka lekar vi lekte som barn, och sedan berätta om lekarna för sina klasskamrater.

De kommer sedan prata om olika lekar, och jag tror de kommer att jämföra lekar förr och nu, och även få lite inspiration till fler lekar.

I första klass är läsläxa rimligt tycker jag, speciellt om den anpassas efter eleven.  Även repetition av enkel matematik kan vara rimligt.

Det är verkligen kul att det fungerat för DIN son, synd att inte ALLA barn har samma förutsättningar. Tycker du inte? Att det KAN fungera betyder inte att det funkar så i praktiken.

Bra att du inte är studiefientlig, det trodde jag inte heller, jag kommenterade din snabba slutsats om meningslöshet och brist på att vara genomtänkt. Din släkttradition och nutida bekantskaper gör sådana snabba ogenomtänkta så mycket värre. 

De flesta lärare idag har en gedigen modeutbildning i bagaget. Därför är det rimligt att anta att läraren i allmänhet har bättre kunskaper om lärandeprocesser, mål, nytta och syfte än vad föräldrar generellt har och intuitivt förstår.

Att ifrågasätta läxor bara för att man som förälder inte förstår eller får ihop livet är bara fel. Visst kan man ifrågasätta mycket i skolan men frågan är hur många som skulle vara beredda på att förbättra? Tex genom att uppfostra hemma, genom att ställa krav på politikerna?

Så detta med att man har erfarenhet av skoltiden, inte bara egen, utan även lärare under flera årtionde har ingen betydelse. Ingen släkttradition, utan erfarenheter av flera generationers lärare.  Så du tror inte att dessa lärare har pratat med andra lärare, delat erfarenheter, diskuterat skolan.

Så än en gång, läxor är ett bra sätt att repetera och lära sig att studera på egen hand, men de ska vara meningsfulla.

Som vuxen så väljer jag bort så mycket meningslöst jag kan, vissa saker göra jag för att man måste (men då finns det ett syfte), men jag veckostädar inte, jag gör inte saker "bara för att man måste", jag tycker det är sorgligt att barn måste göra saker bara för att man måste, vissa saker kan man inte komma undan, det vet  jag om, allt går inte att motivera en trulig sexåring, men låt de sakerna vara så få som möjligt.
Målsättningen med skolan måste ändå bland annat vara att ge barnen inspiration till kunnandet och självklart de verktyg som behövs. Att se glädje med att kunna saker och lära sig saker.
Om ovanstående fungerar, så är det lättare att få barnen att lära sig saker.
Just detta att alla inte har samma förutsättningar är det viktigaste argumentet att läxor ska vara genomtänkta. Just de elever som inte har studietradition, inga föräldrar som kan stötta och hjälpa, just för dom eleverna är det än viktigare att man kan motivera läxorna. Vi som har studietradition och kan stötta våra barn, vi kan ge våra barn bra förutsättningar, oavsett om det är läxor eller inte.

För en sak är säkert, när barn gråter och avskyr skola/läxor redan under första åren, då är det något som inte fungerar i skolmiljön.

Evolutionen har under miljontals år förfärdigat den ultimata inlärningsformen: leken. Barn behöver leka (vuxna med för den delen) för att utveckla sina hjärnor och för att uppnå sin fulla potential. De behöver inte läxor. I min mening borde skolan bli bättre på att ta tillvara och använda sig av lekens inneboende kraft.
Barn har rätt till en utbildning, men inte på bekostnad av leken eller vila eller relationen till sin familj. Skolans uppgift är att utbilda ditt barn - din är att se till hela ditt barn. Så stå upp för ditt barns rätt till tid för lek.

Jo, det var precis det jag skrev. Du uppfattar det som att all erfarenhet ska tolkas positivt men det är inte sant. Har man erfarenhet och ändå snabbt och ogenomtänkt drar slutsatser är det illa, riktigt illa.Jag skriver samma sak. Vi lägger dock olika betydelse i begreppen "meningsfullt" och "genomtänkt". Att lärare, fastän de inte tillhör din bekantskapskrets är mycket medvetna och jobbar aktivt med det idag. Glappet mellan lärares yrkesutövande och föräldrars inställning beror då snarare på att föräldrar inte riktigt ser och förstår att och hur det är både genomtänkt och meningsfullt.Bra att du hittat en fungerande vardag men det kan man inte applicera i skolan. Det funkar för dig och enbart dig. Skolan består av otroligt många andra än dig. Här måste DU jämka dig och din  vardag så att det funkar tillsammans med många andra.

Det är precis så skolor funkar idag. Barn vet ända in i ryggmärgen att lärare inte kan  tvinga dem till tråkiga saker för det är något som föräldrarna gnuggar in i barnen. De tråkiga ska vara så få som möjligt för elev 1,2,3...24,25,26. Kommer Kalle kommer undan något HAN tycker är tråkigt måste Svea också det. Resonemanget funkar på DITT barn men inte i en skolklass.Bland annat men huvudsyftet är att ge barnen kunskap. Det skulle vara en katastrof om vi nöjde oss med att skolans uppgift är att inspirera och ge verktyg. Det betyder i förlängningen att vi lägger ansvaret på barnen själva att hämta in kunskaper.

Här är föräldrarna otroligt viktiga - deras roll är att tillföra inspiration oavsett hur man tycker att skolan lyckas men biten och att ge barnen glädje i lärandet för lärande sker mycket utanför hemmet.

För att skolan ska fungera måste föräldrar jobba med skolan och inte mot. De måste inse att De har stort ansvar i lärandet och att de inte kan kräva att skolan ska fixa allt.
Det är så lärare jobbar idag alldeles oavsett vad du tror, det är genomtänkt. Det trista är att du, trots dina traditioner, dömer ut läxor som företeelse. Att dra så snabba slutsatser är direkt studiefientligt. Då kommer vi tillbaka till punkten ovanför om inspiration. Det spe ingen roll hur mycket lärare anstränger sig, har en förälder bestämt sig för att det bara är trist och meningslöst så kommer barnet att uppfatta det så. Och barn ska inte tvingas göra trista saker?

Världen är inte rättvis. Vi kommer aldrig, oavsett skolsystem, få alla med oss. Men att lägga oss på en lägstanivå av en missriktad solidaritetstanke som inte finns i samhället i övrigt blir bara galet fel. Det är varken omtanke om de som har sämst förutsättningar och inte om de som har bättre. De enda det gagnar är söndercurlade föräldrar som kräver att alla andra ska fixa allt jobbigt och tråkigt för sånt ska man göra så lite som möjligt av.Inte nödvändigtvis nej.
Har barnet en förälder som bara ser meningslöshet, tråkigheter så kommer att ha STÖRST betydelse för hur barnet uppfattar det. Börjar dessutom föräldern ifrågasätta lärarens yrkesskicklighet och kommer med synpunkter hur just det barnet ska behandlas så har föräldern skapat studiefientlighet.

Om det nu är så att ditt barn är så trött på kvällarna att hon inte orkar så borde ni föräldrar se över vad ni kan göra. Nu har valt att skaffa barn och det ta tid! Ett alternativ är att en förälder går ner i tid så att ni kan hämta henne tidigare så hon slipper lång tid på fritis! Ett annat alternativ är att göra läxorna på helgen!

Var sak har sin tid brukar jag säga.
Jag brukar också säga att de gråskalor. Alltså att det finns mer än antingen  lek eller arbete.

För även om vi har evolutionen att tacka för att lek är viktig i så är även trista rutinarbeten det. Evolutionen har sett till att aporna lär sig en massa saker under lek och apmammorna ser till att apbarnen lär sig trista saker som vilken mat de kan äta och hur den plockas.

Det fiffiga med evolutionen är att vi har kommit lite längre än aporna i djungeln. För när apmammorna vill rätta in ungarna i ledet och slår till sina olydiga barn som bara vill leka och inte plocka trist mat så kan vi människoföräldrar uppmuntra, locka, övertala eller helt enkelt bygga upp en harmonisk atmosfär.

Tänk vad fiffig och mångbottnad evolutionen är.

Min son som går i trean  har en lärare som är nära pensionsåldern det här året.

Förra året hade han en betydligt yngre, mindre erfaren lärare.

Då tyckte han att skolan var rolig. Han tyckte han lärde sig saker på lektionerna.
Förra året fans det  en tydlig tanke med läxorna som framgick för både honom och oss föräldrar. Skrivläxorna byggde på saker de arbetat med i skolan. 

Även om sonen ibland tyckte det var tråkigt och jobbigt med läxorna, gjorde han dem, och kände att de kompletterade skolarbetet.

I år, med den "erfarna" läraren är skolan inte rolig längre. Han tycker han lär sig mer när vi pratar med varandra, besöker museer eller när jag gör genomgångar med honom.
Han får skrivläxor som utgår från att han ska veta hur man ska skriva visa typer av texter. Ibland har de talat om den typen av texter förra året, ibland är det en ny typ av text. Gemensamt är att det inte finns någon nära anknytning i tiden till något de arbetat med i skolan. Han förväntas på något sätt att själv vad som egentligen förväntas av honom. Instruktionerna är ofta oklara, även för mig som vuxen.

Matteläxorna han har fått har å andra sidan varit på tok för lätta, och han har varit tvungen att göra sådant han har kunnat i två år.

Så mitt förtroende för att lärare ska kunna lära ut är rejält naggat i kanten. Vissa lärare är fantastiska, andra når tyvärr sin inkompetensnivå relativt snabbt. Precis som i alla andra yrken.