Nu börjar jag lessna hårt. Vi är inte hemma förens runt fem och då ska det hinnas laga middag, umgås, varvas ner och sen nattas på två timmar och på nåt sätt ska läxorna göras också. Oftast två i veckan som de får guldstjärna på vid alla rätt.
Mitt barn går i fsk-klass och det här känns helt sinnes. Har varit så sen start, men nu har jag fått nog av den här stressen.
Det är absurt att tycka att man kan skippa skola och utbildning för att man själv som förälder känner sig lite stressad. Det är bara söndercurlade människor som inte klarar av minsta ansvar som tyckeet är självklart att alla i omgivningen ska rätta sig efter mig, mig, mig.
Varför låter du det ta TVÅ timmar med läggning? Bara här kan du kapa en timme, få tid för läxor na TVÅ gånger i veckan och ändå ha minst 45 minuter till att pilla naven.
Det är helt sinnes och absurt när vuxna människor inte klarar av att ta ansvar över sina egna liv utan kräver att alla andra ska fixa det åt dem. Väx upp TS.
Naturligtvis kan ni strunta i läxorna. Men jag ser inte på vilket sätt det skulle gynna ert barn! Två veckor i veckan tycker jag inte låter orimligt- avsätt en liten stund varje dag eller en halvtimme två ggr per vecka så är det gjort. Om det inte är tunga läxor (och det förutsätter jag att det inte är) så kan det väl vara en del av nedvarvning.
Ni är medvetna om att antalet läxor kan öka med stigande ålder, så att detta är ett bra sätt att träna barnet i ta sig an uppgifter? Ni bör visa att det är kul och intressant, inte att det är jobbigt!
Att jag har problem med att min sexåring redan ska behöva känna sig stressad över läxor betyder inte att jag är emot skola och läxor i sig, bara för så små barn.
Jag läste fel. Jag förstod inte att ditt barn går och lägger sig kl 19.
Fortfarande är det DU som prioriterar. DINA val. Varför kräver du att andra ska fixa ditt liv? Har du någon sorts diagnos som gör att du har svårt för att hantera stress, ta ansvar eller att prioritera rätt? Det skulle kunna förklara din ilska mot skolan. Annars vore det mer normalt att fundera på hur man kan prioritera vardagen på ett bättre sätt.
Lika lite som vi vuxna känner för (eller bör) dra med oss jobbet hem lika lite bör barnen göra det. I n g e n mår bra av att leva med konstanta prestationskrav. Vare sig föräldrar eller barn. Arbetstid/skoltid bör vara 8-16/17 och resten av tiden bör man få just pilla sig i naveln, umgås med de man älskar eller göra annat man mår bra av. Med detta sagt får mina barn ändå göra sina läxor, för det handlar tyvärr om konformitet. Dom hamnar annars utanför såväl socialt som kunskapsmässigt. Men det är systemet det är fel på- inte föräldrarna eller barnen som inte orkar.