Första barnet BF november 2018
Startar en tråd för oss som väntar första och som har BF i november 2018!
Jag är i vecka 6 och det skulle vara trevligt att dela med sig av erfarenheter, oro, rädslor, glädje m.m.
-
-
Svar på tråden Första barnet BF november 2018
-
Känner inte heller så mkt än så länge. Lite trött, ömma bröst och molvärk ibland och ibland när jag inte ätit kan jag känna av svagt illamående. Ska iväg på tidigt vul 12/4 pga tidigare missfall. Är så galet nervös att det inte ska va nåt levande där inne.
Men jag försöker hålla mig lugn och tänka att denna gången kommer det gå bra. Är ju så många som får missfall och sen får en fullt frisk bebis nästa graviditet så varför skulle inte det kunna hända mig. :)
Läste massor sist och nojade hela tiden. Denna gången har jag redan varit med om det värsta som kan hända så upplever ett annat lugn konstigt nog.
Vi är båda äldre och har på 5 månader lyckats bli blivit gravida för andra gången. Bara det är häftigt tycker jag. Nu håller vi bara tummarna att detta lilla frö stannar kvar hos oss. -
Jag tror det är ganska vanligt, ja! Tog nästan ett år för mig att bli gravid så är jätteorolig för att behöva börja om igen. Såg hjärtat 6+3, mådde illa 6+3 till 6+5, sen försvann det och jag har mått nästan som vanligt. Ömma bröst, liiiite svullen och trött vissa dagar. Var övertygad om att graviditeten avstannat, grät och hade ångest. Bokade privat ulj 8+4 bara för att få ett slut på det hela och evt få tabletter. Den visade sig leva, precis så stor som den skulle och hjärtat slog på med god frekvens. Helt sjukt. Är absolut inte "ute ur skogen" än, men risken är mindre när man sett hjärtslag i v 8-9.bönis18 skrev 2018-03-30 08:40:32 följande:
Hur mår ni alla? Jag mår oförskämt bra faktiskt, så bra att jag började tro att jag inte alls var gravid längre. Jag nojade så mycket att min älskade sambo insisterade på att jag skulle ta ett test bara för att jag skulle kunna lugna ner mig. Testet visade starkt positivt och bara någon timme efter att jag tagit det slog världens illamående på och jag blev konstigt nog bara tacksam över det haha! Den 11.4 är det äntligen dags att se den lille på ultraljud, jag orkade inte vänta till RUL så jag bokade in ett tidigt ultraljud på privat klinik. Men nu är jag ju så himla nervös inför det och tankarna löper amok. Jag är livrädd för att vi inte ska höra ett hjärta slå, men det kanske är helt normalt att oroa sig över allt och inget?
När tänkte/har ni berättat? Jag fick berätta för min chef och en kompis av praktiska skäl ( vi hade bokat en resa i september) sen min syster när vi fick reda på att allt var bra 8+4. Tänkte annars vänta till efter kub 24/4 om jag kommer så långt. -
Klart det kommer gå vägen nu! Ett missfall ökar risken för ytterligare ett extremt lite eller inget alls, beroende på vilka studier du tittar på. Det är ju tyvärr lite större risk med åldern men även vid 37 är väl sannolikheten att det går bra 70-75%! Ni verkar ju verkligen jättefertila för åldern dessutom! Jag tyckte det var jätteskönt med tidigt ulj, är nåt fel vet man det och kan få tabletter istället rör att gå ovetandes i flera veckor vilket händer, Man utesluter extrauterin graviditet, tvillingbörd och ser man ett hjärta åtminstone i vecka 7-9 är risken för missfall klart minskadVillhabebisnu123 skrev 2018-03-30 16:17:37 följande:
Känner inte heller så mkt än så länge. Lite trött, ömma bröst och molvärk ibland och ibland när jag inte ätit kan jag känna av svagt illamående. Ska iväg på tidigt vul 12/4 pga tidigare missfall. Är så galet nervös att det inte ska va nåt levande där inne.
Men jag försöker hålla mig lugn och tänka att denna gången kommer det gå bra. Är ju så många som får missfall och sen får en fullt frisk bebis nästa graviditet så varför skulle inte det kunna hända mig. :)
Läste massor sist och nojade hela tiden. Denna gången har jag redan varit med om det värsta som kan hända så upplever ett annat lugn konstigt nog.
Vi är båda äldre och har på 5 månader lyckats bli blivit gravida för andra gången. Bara det är häftigt tycker jag. Nu håller vi bara tummarna att detta lilla frö stannar kvar hos oss.
-
Jag hörde att risken för missfall minskar till 1,6-3% om man ser hjärtat slå någon gång mellan v7-9 :) jag ska på ultraljud på tisdag, v.7+0 och kommer berätta för alla samma dag om allt ser bra ut. Vill inte hålla en stor, glad nyhet hemlig för att ?något kan hända?. Det kan ju alltid hända något negativt så jag tänker njuta fullt ut :)Helmut2 skrev 2018-03-30 17:39:33 följande:
Jag tror det är ganska vanligt, ja! Tog nästan ett år för mig att bli gravid så är jätteorolig för att behöva börja om igen. Såg hjärtat 6+3, mådde illa 6+3 till 6+5, sen försvann det och jag har mått nästan som vanligt. Ömma bröst, liiiite svullen och trött vissa dagar. Var övertygad om att graviditeten avstannat, grät och hade ångest. Bokade privat ulj 8+4 bara för att få ett slut på det hela och evt få tabletter. Den visade sig leva, precis så stor som den skulle och hjärtat slog på med god frekvens. Helt sjukt. Är absolut inte "ute ur skogen" än, men risken är mindre när man sett hjärtslag i v 8-9.
När tänkte/har ni berättat? Jag fick berätta för min chef och en kompis av praktiska skäl ( vi hade bokat en resa i september) sen min syster när vi fick reda på att allt var bra 8+4. Tänkte annars vänta till efter kub 24/4 om jag kommer så långt.
-
Var på första ultraljudet på RMC idag, och allt gick super! En liten med ett fungerande hjärta! V 7 (6+5) så gick tillbaka två dagar ifrån vad appen sa. Nu är det dags att ringa mödravården :D
-
Jadu, jag tror beror på hur man är som person och vilken situation man är i. Jag har haft svårt att bli gravid och kommer förmodligen ha svårt att bli det igen om jag skulle behöva försöka. Jag har lite tid kvar i min fertila karriär. Jag har en sjukdom som ökar risk för missfall med upp till 5 grr och får jag missfall nu finns risken att det händer igen och igen. Jag vill inte ha alls ögon och förväntan på mig om detta skulle hända. Jag och min sambo är älst i syskonskaran, våra föräldrar har inga barnbarn och skulle nog dö för detta. Det samma gäller morföräldrar och syskon. Jag skulle känna att jag gjorde alla sååå besvikna om jag fick missfall även om jag innerst inne vet att det inte är mitt fel. Jag skulle tycka det var jättejobbigt om alla hoppades och undrade och tittade om jag drack eller inte osv.8992 skrev 2018-03-30 20:44:03 följande:
Jag hörde att risken för missfall minskar till 1,6-3% om man ser hjärtat slå någon gång mellan v7-9 :) jag ska på ultraljud på tisdag, v.7+0 och kommer berätta för alla samma dag om allt ser bra ut. Vill inte hålla en stor, glad nyhet hemlig för att ?något kan hända?. Det kan ju alltid hända något negativt så jag tänker njuta fullt ut :)
Har man lätt att bli gravid, har massa fertila år kvar, kärnfrisk och kanske inte har samma förväntan på sig, kanske tom redan har barn Kanske det är lättare att ta ett missfall. Kanske, men säker inte. Sen har det nog mycket med personligheten att göra, jag är ju ett neurotiskt katastroftänkande vrak ibland :)
Jag tror jag vet vilken studie du menar den visar strax under 10% risk efter 7 hela veckor och ca 3-5% risk efter 8 hela veckor, 9 och 10 var ännu lägre. Jag har sett studier med lite högre siffror också men ingen med längre siffror än så. Vill inte vara en party popper men är som sagt väldigt realistiskt(pessimistisk) lagd -
Med det sagt, hur överlever ni den här väntan till v 12 och kub? Bara jag som bara läääängtar?
-
Grattis :) jag vill tillägga att jag menar absolut inget illa med mitt inlägg, ser att ni haft en mycket längre och krångligare resa än oss.8992 skrev 2018-04-03 14:33:23 följande:
Var på första ultraljudet på RMC idag, och allt gick super! En liten med ett fungerande hjärta! V 7 (6+5) så gick tillbaka två dagar ifrån vad appen sa. Nu är det dags att ringa mödravården :D
Önskar dig all lycka till! -
Jag undrar samma sak, dagarna går såååå långsamt så jag tror jag kommer hinna bli galen innan v 12. Har inskrivningssamtal den här veckan i alla fall, det blir spännandeHelmut2 skrev 2018-04-04 08:57:04 följande:
Med det sagt, hur överlever ni den här väntan till v 12 och kub? Bara jag som bara läääängtar?
vilken vecka är du i?
-
Jag tycker dagarna kryper fram. Vill bara se hjärtat ticka. Har vul 12/4 då i v10. Skräcken att få ett till missfall är enorm men försöker att lugna mig med att vi i alla fall haft ganska lätt att bli gravida trots vår höga ålder. Men så som jag mådde vill jag inte uppleva igen. Speciellt inte misstanken om Mola som de då hade och som då hade inneburit gravidförbud och cellgifter. Jag har ju inte tid att vänta då jag troligtvis inte kan få barn så länge till pga åldern.Helmut2 skrev 2018-04-04 08:57:04 följande:
Med det sagt, hur överlever ni den här väntan till v 12 och kub? Bara jag som bara läääängtar?
Min bror fick sitt första barn för några månader sen så det har tagit bort fokus från oss vilket är skönt. Är aldrig kul att känna press från andra. Man har ju tillräckligt med press från sig själv.
Vet att det inte är någon direkt tröst men som specialisten som tog hand om mig sa när jag fick missfall var att något positivt i det hela är att du kan bli gravid och det betyder att ni två är komplativa med varandra. Finns de som försöker i många år och som det inte har något fertilitetsproblem utan de kan helt enkelt inte få barn tillsammans. Så försöker tänka att vi kan bli gravida nu är nästa steg att få det att stanna. En dag i taget. Förhoppningsvis kommer vi alla en dag få vårt lilla barn. :)