Steffqw

Äldre 13 May 19:16

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(

Voltaire

Äldre 8 Jun 16:16

#381

Skuggan1 skrev 2018-06-08 14:44:30 följande:

Hennes skäl hade att göra med negativa känslor hon fick av ett bråk vi hade. Det hade tydligen gett henne starka påminnelser om tidigare destruktiva förhållanden. Vi gick från set bästa förhållande jag någonsin kunde föreställa mig till att två dagar senare så var det helt slut. Jag blev oerhört chockad och när den värsta chocken laggt sig så blev jag väldigt ledsen och är det fortfarande.

Jag hade aldrig dumpat henne utan att försöka lösa det tillsammans först, där resonerade tydligen olika. Efter två dagar ringde jag henne för att få en sista bekräftelse på att det var slut och att hon inte ville lösa det tillsammans. Jag blev ännu mer ledsen av samtalet men efteråt så försöker jag ta det som det slutgiltiga avslutet.

Saknaden är så jobbig och jag blir påmind om henne många gånger om dagen och har svårt att tänka mig ett liv utan henne.

Jag har pratat med ett par nära vänner som gett mig goda råd som jag försöker följa.

Om sorgeperioden är kortare än förhållandet så går jag ?plus?, för vi hade det fantastisk från dag ett.

Vill bara sluta vara så ledsen för resten är jag inte orolig över, det får bli vad det blir.

Beklagar det brustna hjärtat,
samtidigt låter det på mig som det är något annat som lurar i vassen. Har svårt att tro att ett perfekt förhållande skulle rasera på grund av ett bråk som frambringar dåliga minnen ifrån tidigare relationer. Har hon varit distanstagande den senaste tiden innan bråket?

Steffqw

Äldre 8 Jun 16:45

#382

Skuggan1 skrev 2018-06-08 16:04:45 följande:

Förstår den känslan av att tro att man blir tillsammans igen men vet inte hur man ska släppa den även om man innerst inne vet att det inte är troligt.

Två bra tips jag fått är:

1.Inte ringa/kontakta henne. I bästa fall så skulle det innebära att hon tar tillbaka mig utan att vilja det till 100%.

2. Anstränga mig för vara så stabil/stark som möjligt nästa gång vi träffas. Oavsett när det blir eller i vilken situation.

Jag känner verkligen igen mig i så mycket av det du skriver. Kan känna mig stark för att två sekunder vara på väg att bryta ihop. På ett sätt tror jag ibland att jag kan resonera med henne och att hon då skulle förstå varför vi självklart hör ihop. Jag hoppas bara att jag slipper gå igenom det som du fick göra med nya förhoppningar som inte känns genuina. Då tror jag min sorg hade blivit mer åt det hatiska hållet.

Punkt 2 är något jag också strävar efter. Efter 2 veckor efter dumpningen försökte jag ringa honom. Han svarade inte. Jag var tillbaka till botten igen. Mådde så jävla dåligt. Sedan planerade jag att ringa honom för att säga mig, för att säga att det är så jävla slut, jag tänker inte vänta på hans känslor.

Men jag ringde aldrig. Jag kände mig inte alls stabil eller stark. Jag måste förr eller senare kontakta honom och det kommer jag göra som du resonerar när jag är tillräckligt stark/stabil.

Ja det är tufft det där med förhoppningar. Att den som dumpar ens ger någon förhoppningar, det förstår inte jag riktigt? Hur kan kunde göra så mot mig? Det är rent utsagt svinigt gjort av honom tycker jag!

Så jag hoppas verkligen att du slipper gå igenom falska förhoppningar. Det bästa är egentligen att du låter henne vara och först pratar när du som sagt säger själv är stark och stabil med dina känslor. Du är risken mindre att du blir så jävla ledsen om hon skulle säga något som du inte vill höra.

Skuggan1

Äldre 8 Jun 16:46

#383

Voltaire skrev 2018-06-08 16:16:48 följande:

Beklagar det brustna hjärtat,

samtidigt låter det på mig som det är något annat som lurar i vassen. Har svårt att tro att ett perfekt förhållande skulle rasera på grund av ett bråk som frambringar dåliga minnen ifrån tidigare relationer. Har hon varit distanstagande den senaste tiden innan bråket?

Nej, inga problem innan bråket. Därför jag blev så chockad. Troligtvis så har hon inte känt samma starka känslor för mig. Jag har kärat ner mig i henne och hade hon gjort samma sak så hade hon inte kunnat dölja det.

Jag kan analysera hennes skäl hur länge som helst men eftersom hon kunde avbryta förhållandet på det sättet så är det inte mycket för mig att göra.

Voltaire

Äldre 8 Jun 16:54

#384

Skuggan1 skrev 2018-06-08 16:46:28 följande:

Nej, inga problem innan bråket. Därför jag blev så chockad. Troligtvis så har hon inte känt samma starka känslor för mig. Jag har kärat ner mig i henne och hade hon gjort samma sak så hade hon inte kunnat dölja det.

Jag kan analysera hennes skäl hur länge som helst men eftersom hon kunde avbryta förhållandet på det sättet så är det inte mycket för mig att göra.

Klokt, då har du kommit en bra bit på vägen!

kram på dig och lycka till.

Skuggan1

Äldre 8 Jun 20:43

#385

Steffqw skrev 2018-06-08 16:45:27 följande:

Punkt 2 är något jag också strävar efter. Efter 2 veckor efter dumpningen försökte jag ringa honom. Han svarade inte. Jag var tillbaka till botten igen. Mådde så jävla dåligt. Sedan planerade jag att ringa honom för att säga mig, för att säga att det är så jävla slut, jag tänker inte vänta på hans känslor.

Men jag ringde aldrig. Jag kände mig inte alls stabil eller stark. Jag måste förr eller senare kontakta honom och det kommer jag göra som du resonerar när jag är tillräckligt stark/stabil.

Ja det är tufft det där med förhoppningar. Att den som dumpar ens ger någon förhoppningar, det förstår inte jag riktigt? Hur kan kunde göra så mot mig? Det är rent utsagt svinigt gjort av honom tycker jag!

Så jag hoppas verkligen att du slipper gå igenom falska förhoppningar. Det bästa är egentligen att du låter henne vara och först pratar när du som sagt säger själv är stark och stabil med dina känslor. Du är risken mindre att du blir så jävla ledsen om hon skulle säga något som du inte vill höra.

Blir så invecklat med nya förhoppningar, ojämnt mående osv. Jag vet inte hur jag kommer hantera det om sorgen håller i sig. Men ett sätt kan vara att tänka utifrån någon form av behandling.

Typ om du resonerar fram olika strategier med en förnuftig vän och så håller du dig till det ni bestämt oavsett hur det känns. Tex du bestämmer dig för att inte ringa honom (kanske sätter du en tidsram på x antal veckor/månader) och så håller du dig till planen även om du kommer på att ett samtal hade löst alla problem. Eller om du bestämmer för att gå till kuratorn, så fullföljer du alla möten oavsett hur ditt mående förändras.

En av mina närmsta vänner sa att jag fick ett par dagar till att deppa, var jag fortfarande ledsen nästa gång min vän träffade mig så skulle jag få en spark i magen. Det sades med glimten i ögat men budskapet gick fram.

Jag tänker inte förneka sorgen men vet sammtidigt att jag lätt kan hamna i en ond spiral när jag blir ledsen.

Steffqw

Äldre 9 Jun 09:01

#386

Skuggan1 skrev 2018-06-08 20:43:03 följande:

Blir så invecklat med nya förhoppningar, ojämnt mående osv. Jag vet inte hur jag kommer hantera det om sorgen håller i sig. Men ett sätt kan vara att tänka utifrån någon form av behandling.

Typ om du resonerar fram olika strategier med en förnuftig vän och så håller du dig till det ni bestämt oavsett hur det känns. Tex du bestämmer dig för att inte ringa honom (kanske sätter du en tidsram på x antal veckor/månader) och så håller du dig till planen även om du kommer på att ett samtal hade löst alla problem. Eller om du bestämmer för att gå till kuratorn, så fullföljer du alla möten oavsett hur ditt mående förändras.

En av mina närmsta vänner sa att jag fick ett par dagar till att deppa, var jag fortfarande ledsen nästa gång min vän träffade mig så skulle jag få en spark i magen. Det sades med glimten i ögat men budskapet gick fram.

Jag tänker inte förneka sorgen men vet sammtidigt att jag lätt kan hamna i en ond spiral när jag blir ledsen.

Vad gör man när man känner som den ensammaste i hela världen fast man har de finaste människorna runt sig? Vad gör man när klumpen i magen finns där varje dag, varje timme? Vad gör man när man känner sig nedstämd varje eviga dag?

Jag vill bara känna mig lycklig igen...

Anonym (99)

Äldre 9 Jun 09:45

#387

Nr 1. Erkänn för dig själv att det inte blev som du ville. Det är slut. Det är över. Han ville av någon anledning bryta, det kan du inte påverka, och du behöver heller inte veta varför, bara respektera hans val. Den dag du själv vill lämna någon förstår du värdet av det, att man måste få göra sina egna val och följa sitt eget hjärta utan att bli utmålad som en känslokall idiot. Även han måste få gå sin väg. Vi är inte mer än människor, vi är inte perfekta.

Nr 2. Acceptera att hjärtesorg GÖR ont. Det gör det för ALLA som blir ofrivilligt lämnade. Så det är inte konstigt att du är ledsen, det är en helt naturlig process.

Nr 3. Inse att det kommer att gå över, tiden kommer läka såren. Alla är med om smärtsamma förluster , det tillhör livet. Du kan bli bättre på att hantera sånt här framöver om du accepterar verkligheten för vad den är och inte kämpar emot.

Nr 4. Försök att sluta grubbla och älta 24-7. Gör saker du vanligtvis tycker om att göra och låt inte sorgen lamslå dig vecka ut och vecka in.

Nr 5. Livet går vidare, du är frisk, har vänner, du ÄR inte ensam. Försök ägna tankar åt det som faktiskt är bra och fungerar, och fokusera mindre på att allt är skit bara för att du inte har honom längre. Du kommer träffa andra, hur omöjligt det än känns just nu. Livet pågår NU, med alla möjliga möjligheter!

Nr 6. Lär dig förstå dina egna tankar och känslor på djupet istället för att gissa vad andra (läs honom) borde tänka, känna och göra.

Du borde hitta ett jävlar anamma istället för att fastna i självömkan och ynklighet och offermentalitet.

Med jävlar anamma menar jag ett driv att du vill vidare, att du har ett liv utan honom. Det stannar inte bara för att ni ville olika saker.

Välj att leva istället!!!

Anonym (99)

Äldre 9 Jun 10:17

#388

Du bör också ställa dig frågan om du ens VILL gå vidare.

Ärligt.

För vill du bara upprepa dig hur eländigt allt är, ta den enkla vägen och älta hur illa han gjort dig, hur orättvis han varit, hur hopplöst allt är nu och att du älskar honom, ja då sitter du liksom bara och pratar med dig själv, oförmögen att ta in vad någon annan säger.

Vill du komma vidare måste du sätta punkt, resa dig och acceptera att livet innehåller avsked, hjärtesorg och besvikelser. Du måste lära dig hantera det.

Skuggan1

Äldre 9 Jun 10:36

#389

Steffqw skrev 2018-06-09 09:01:08 följande:

Vad gör man när man känner som den ensammaste i hela världen fast man har de finaste människorna runt sig? Vad gör man när klumpen i magen finns där varje dag, varje timme? Vad gör man när man känner sig nedstämd varje eviga dag?

Jag vill bara känna mig lycklig igen...

Ensamheten, tomhetskänslan, klumpen i magen, trycket i bröstkorgen m.m är väldigt jobbigt. Blir ännu svårare då man inte har någon aning om när det går över.

Jag vet inte hur man bäst tar sig igenom det värsta efter en sån här sak. Än så länge så står jag ut och hoppas på en vändning snart.

Min egna förhoppning är att så fort jag mår bättre så ska jag sträva efter att bli en starkare/bättre person än innan förhållandet.

Just nu tar jag fortfarande en dag i taget. Hoppas du orkar kämpa vidare och att du kommer ur den värsta svackan snart.

molly50

Äldre 9 Jun 12:07

#390

Steffqw skrev 2018-06-08 11:32:32 följande:

JA jag kommer inte höra av mig till hon förrän jag är redo. Jag vill att det ska kännas ok när jag messar honom. Det ska kännas i min kropp att jag tänker på honom mycket mindre och att mina känslor har svalnat.

För jag vet om jag kontaktar honom nu snabbt inpå kommer det bara riva upp massa sår, jag kommer bli så jävla ledsen på nytt. för jag känner mig faktiskt starkare och jag vill inte dras ner till botten igen. DET känns på något sätt som jag är på väg att ta mig upp fast han finns hela tiden mina tankar...

Det är bra att du börjar känna så.

Fortsätt fokusera på det.

Carpe Diem

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL