Steffqw

Äldre 13 May 19:16

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(

Steffqw

Äldre 15 Jun 20:25

#441

molly50 skrev 2018-06-15 13:22:10 följande:

Jag försökte också träffa andra för att komma över mitt ex.
Men det slutade inte bra.
Det slutade bara med att någon blev sårad och att vi blev ovänner.
Mitt ex fick en gång se mig med en annan och insåg då att han ville ha mig tillbaka.
Men blev det bättre? Icke!
Det var inte alls samma sak som när vi var tillsammans första gången.
Det blev bara sämre.
Men jag insåg då att jag var tvungen att gå vidare med mitt liv på egen hand och inte träffa någon förrän jag var redo för det.
Och när man är redo så märker man det.
Jag blev redo först efter c:a 3 år.
Och då träffade jag min nuvarande man.
Och allt klickade direkt.

Det är ju precis det jag gör just nu. Försöker andra för att komma över mitt ex. Det har bara slutat med tårar, tårar och illamående. Fy fan!!!

Jag vill bara ha en person och det är mitt ex. Jag är så jävla kär i honom än. När ska dessa känslor avta? Jag trodde de hade avtagit något. Men nej.

Jag kommer inte kunna dejta någon kille på ett bra jävla tag känner jag. Det känns som jag måste försöka hitta mig själv först. Och framförallt komma över exet innan jag börjar träffa nya killar,

Men hur lång tid tar det att komma över sitt ex?

Steffqw

Äldre 16 Jun 10:07

#442

molly50 skrev 2018-06-15 13:10:59 följande:

Det låter som att du är deprimerad.
Går du fortfarande hos kuratorn?
Om inte så börja med det igen.
Du kan behöva hjälp.

Fast är det inte så det känns när man inte får vara med någon man älskar? Är det inte så det känns när någon man älskar har gjort slut med en?

Man känner sig otroligt tom inombords. Jag känner att jag inte har känslor för något längre. Jag har inte energi till att bry mig om något känns det som. Typ inget gör mig glad längre.

Men det är väl precis så man känner när någon man älskar har gjort slut med en?

Anonym (99)

Äldre 16 Jun 10:14

#443

Bara en tanke. I din TS skrev du att ni bara sågs en gång i veckan trots att ni bor nära, att ni båda ville ses oftare men ingen tog tag i det.

Du hade chansen att träffa honom mer då, men du tog den inte.

Säger inte detta för att skuldbelägga dig, bara reflektera helt krasst att du inte hade större behov av honom då, medans du nu när det är slut är du helt besatt.

Kanske det kan vara något att fundera på hur det kommer sig?

Steffqw

Äldre 16 Jun 11:28

#444

Anonym (99) skrev 2018-06-16 10:14:42 följande:

Bara en tanke. I din TS skrev du att ni bara sågs en gång i veckan trots att ni bor nära, att ni båda ville ses oftare men ingen tog tag i det.

Du hade chansen att träffa honom mer då, men du tog den inte.

Säger inte detta för att skuldbelägga dig, bara reflektera helt krasst att du inte hade större behov av honom då, medans du nu när det är slut är du helt besatt.

Kanske det kan vara något att fundera på hur det kommer sig?

I början av förhållandet bodde vi inte nära varandra. VI bodde typ 40 minuter bort från varandra i ungefär 1 år. Då sågs vi varje helg och en gång i veckan.

Sen flyttade jag in i en lägenhet och det tar 20 minuter mellan oss nu. VI träffades varje helg och en gång i veckan. Ibland kunde bli bara en helg. Men oftast blev det varje helg och en gång i veckan.

Så för mig är det mycket i ett förhållande. Vi var tillsammans i 1 år och 8 månader. Jag var faktiskt redo att ta ett steg längre i förhållandet. Jag är en osäker och blyg tjej så tar det ganska försiktigt. Men jag kände mig redo att prata om att möjligen flytta ihop då mitt kontrakt går ut snart.

Det var de jag ville prata med honom om den dagen han gjorde slut. Jag hade gång på gång nämnt det för min syster, att jag ville ta klivet ut med honom men inte riktigt vågade pga av min osäkerhet i mig själv plus att jag aldrig varit i ett förhållande tidigare.

Det var jag som på kvällen skrev till honom att vi måste prata. Det var JAG och inte HAN. Han höll med. Jag ville prata om att ta ett steg längre i förhållandet. Men han ville prata om att göra slut.

Jag var redo. SÅ jävla redo att gå vidare med vårt förhållande och bygga upp något större.

SÅ det jag vill säga är att jag tycker vi träffades ofta. Vi skrev med varandra varje dag. När vi träffades sov vi alltid över med varandra. Och JAG var redo att ta nästa kliv i vårt förhållande.

Sen vet inte jag hur andra är i sina förhållanden, hur ofta man träffas osv. Jag tycker vi träffades normalt för att bo 20 minuter bort från varandra, båda jobbar hela dagarna och båda har sina fritidssysselsättningar.

molly50

Äldre 16 Jun 11:37

#445

Steffqw skrev 2018-06-15 20:25:05 följande:

Det är ju precis det jag gör just nu. Försöker andra för att komma över mitt ex. Det har bara slutat med tårar, tårar och illamående. Fy fan!!!

Jag vill bara ha en person och det är mitt ex. Jag är så jävla kär i honom än. När ska dessa känslor avta? Jag trodde de hade avtagit något. Men nej.

Jag kommer inte kunna dejta någon kille på ett bra jävla tag känner jag. Det känns som jag måste försöka hitta mig själv först. Och framförallt komma över exet innan jag börjar träffa nya killar,

Men hur lång tid tar det att komma över sitt ex?

Du behöver kanske närheten? Att slippa känna dig ensam?
Kanske vill du försöka göra ditt ex svartsjuk så att han vill ta dig tillbaka?
Jag tror att du gör bäst i att åka hem till en vän eller dina föräldrar och stanna ett tag så du slipper känna dig ensam.
At träffa nya killar nu,innan du är redo,blir bara fel.

Hur lång tid det tar att komma över sitt ex är högst individuellt.
Det är ju olika från person till person.
För mig tog dte som sagt 3 år innan jag var riktigt redo.
Jag trodde jag var redo tidigare,men det var jag inte.
Det blev bara fel.
Så jag råder dig att sluta träffa andra killar.
För tro mig,det kommer inte att få dig at må bättre.
Snarare tvärtom.
Och risken finns att någon av de du träffar kommer att bli sårade också.
Så ta det lugnt,är mitt råd. Sörj färdigt först.

Carpe Diem

molly50

Äldre 16 Jun 11:41

#446

Steffqw skrev 2018-06-16 10:07:58 följande:

Fast är det inte så det känns när man inte får vara med någon man älskar? Är det inte så det känns när någon man älskar har gjort slut med en?

Man känner sig otroligt tom inombords. Jag känner att jag inte har känslor för något längre. Jag har inte energi till att bry mig om något känns det som. Typ inget gör mig glad längre.

Men det är väl precis så man känner när någon man älskar har gjort slut med en?

Visst kan det vara så.
Men man kan också hamna i en depression just för att den man älskar har gjort slut och lämnat en.

Här är lite att läsa:

depression.se/symptom-pa-depression/

stegforhalsa.se/sorgens-fem-faser-overvinner-dem/

depression.se/sorg/

Carpe Diem

Steffqw

Äldre 17 Jun 15:28

#447

molly50 skrev 2018-06-16 11:37:35 följande:

Du behöver kanske närheten? Att slippa känna dig ensam?
Kanske vill du försöka göra ditt ex svartsjuk så att han vill ta dig tillbaka?
Jag tror att du gör bäst i att åka hem till en vän eller dina föräldrar och stanna ett tag så du slipper känna dig ensam.
At träffa nya killar nu,innan du är redo,blir bara fel.

Hur lång tid det tar att komma över sitt ex är högst individuellt.
Det är ju olika från person till person.
För mig tog dte som sagt 3 år innan jag var riktigt redo.
Jag trodde jag var redo tidigare,men det var jag inte.
Det blev bara fel.
Så jag råder dig att sluta träffa andra killar.
För tro mig,det kommer inte att få dig at må bättre.
Snarare tvärtom.
Och risken finns att någon av de du träffar kommer att bli sårade också.
Så ta det lugnt,är mitt råd. Sörj färdigt först.

Ja, det är närheten och att få skriva med någon varje dag som jag saknar. För jag hade det där en gång i tiden varje dag. Men plötsligt har man inte det längre. Så nu försöker jag finna en ersättare snabbt som attan. Men självklart kan ingen ersätta killen man fortfarande älskar. Det går ju inte.

Jag trodde jag var redo att träffa andra killar. Mest för min syrra sa att hon gjorde det så tätt inpå efter att hennes kille dumpade henne efter 2 månaders förhållande. Men nej det hjälpte mig inte alls.

Jag har insett en massa saker nu efter 1 månad sedan han dumpade mig:

Han vill inte ha mig men jag vill ha honom. Men jag kan aldrig tvinga honom att vilja ha mig. Det kan jag verkligen inte göra! Självklart kan jag få sakna, gråta, älta och vara ledsen. Det är faktiskt okej att jag får vara det.

Sen hjälper det inte mig alls att skriva till honom. Det hjälper inte att fråga honom om han tänkt klart på sina känslor. Det hjälper inte att fråga om mina nycklar. Jag är inte i behov av nycklarna ändå just nu.

Jag vet bara hur ledsen och hur jag skulle dras ner till botten om jag skrev ett sms till honom precis just nu. Det vill jag inte. För varje dag för mig känns faktiskt helt OK. Och OK ska det kännas, det ska inte komma till botten!

Ena stunden kan jag sakna honom så hela mitt hjärta pulserar och känns som det ska explodera. Jag försöker hantera det då. Jag försöker andas och tänka att det faktiskt är helt OK att känna så här just nu.

Jag försöker hantera mina känslor. Det är tufft. Det är så jävla tufft att sakna någon man aldrig mer får träffa, röra och älska. Det är så jävla tufft och så jävla orättvist!

Skuggan1

Äldre 17 Jun 17:06

#448

Steffqw skrev 2018-06-17 15:28:50 följande:

Ja, det är närheten och att få skriva med någon varje dag som jag saknar. För jag hade det där en gång i tiden varje dag. Men plötsligt har man inte det längre. Så nu försöker jag finna en ersättare snabbt som attan. Men självklart kan ingen ersätta killen man fortfarande älskar. Det går ju inte.

Jag trodde jag var redo att träffa andra killar. Mest för min syrra sa att hon gjorde det så tätt inpå efter att hennes kille dumpade henne efter 2 månaders förhållande. Men nej det hjälpte mig inte alls.

Jag har insett en massa saker nu efter 1 månad sedan han dumpade mig:

Han vill inte ha mig men jag vill ha honom. Men jag kan aldrig tvinga honom att vilja ha mig. Det kan jag verkligen inte göra! Självklart kan jag få sakna, gråta, älta och vara ledsen. Det är faktiskt okej att jag får vara det.

Sen hjälper det inte mig alls att skriva till honom. Det hjälper inte att fråga honom om han tänkt klart på sina känslor. Det hjälper inte att fråga om mina nycklar. Jag är inte i behov av nycklarna ändå just nu.

Jag vet bara hur ledsen och hur jag skulle dras ner till botten om jag skrev ett sms till honom precis just nu. Det vill jag inte. För varje dag för mig känns faktiskt helt OK. Och OK ska det kännas, det ska inte komma till botten!

Ena stunden kan jag sakna honom så hela mitt hjärta pulserar och känns som det ska explodera. Jag försöker hantera det då. Jag försöker andas och tänka att det faktiskt är helt OK att känna så här just nu.

Jag försöker hantera mina känslor. Det är tufft. Det är så jävla tufft att sakna någon man aldrig mer får träffa, röra och älska. Det är så jävla tufft och så jävla orättvist!

Verkar som du kommit till insikt och försöker acceptera allt ihopa. Nu har du verkligen tagit dig igenom den värsta perioden.

Det känns helt sjukt att inte ha den där dagliga kontakten och det känns nästa omöjligt att vänja sig av vid den. Jag får verkligen starka känslopåslag varje gång jag får ett meddelande på snapchat (fast jag inte har kvar henne där). Blir hela tiden påmind om den man saknar så mycket.

Lycka till att hitta dig själv, låt det ta tid och ta hjälp av vänner/syster.

Steffqw

Äldre 17 Jun 17:29

#449

Skuggan1 skrev 2018-06-17 17:06:53 följande:

Verkar som du kommit till insikt och försöker acceptera allt ihopa. Nu har du verkligen tagit dig igenom den värsta perioden.

Det känns helt sjukt att inte ha den där dagliga kontakten och det känns nästa omöjligt att vänja sig av vid den. Jag får verkligen starka känslopåslag varje gång jag får ett meddelande på snapchat (fast jag inte har kvar henne där). Blir hela tiden påmind om den man saknar så mycket.

Lycka till att hitta dig själv, låt det ta tid och ta hjälp av vänner/syster.

Jag tror också jag har tagit mig igenom den värsta biten. Det har gått en månad nu. Den värsta månaden i mitt liv.

Jag har insett att om jag skulle skriva till honom eller ringa så vet jag hur dåligt jag skulle må åter igen. Jag har byggt upp en mur kring mitt hjärta känns det som. Och det skulle så lätt kunna raseras om jag smsade och fick ett svar jag inte skulle vilja ha.

Tror det är min kropp som säger ifrån. Den säger att det är bra nu. Du ska inte må sämre än vad du har gjort. För jag har verkligen mått botten när jag försökt ringa honom eller smsat och då inte ens fått något svar!

Ja det är så jobbigt att ständigt bli påmind. Just nu undrar jag när det kommer kännas okej att någon annan håller om mig i sängen än han, det känns som det är lång tid till det...

molly50

Äldre 17 Jun 18:01

#450

Steffqw skrev 2018-06-17 15:28:50 följande:

Ja, det är närheten och att få skriva med någon varje dag som jag saknar. För jag hade det där en gång i tiden varje dag. Men plötsligt har man inte det längre. Så nu försöker jag finna en ersättare snabbt som attan. Men självklart kan ingen ersätta killen man fortfarande älskar. Det går ju inte.

Jag trodde jag var redo att träffa andra killar. Mest för min syrra sa att hon gjorde det så tätt inpå efter att hennes kille dumpade henne efter 2 månaders förhållande. Men nej det hjälpte mig inte alls.

Jag har insett en massa saker nu efter 1 månad sedan han dumpade mig:

Han vill inte ha mig men jag vill ha honom. Men jag kan aldrig tvinga honom att vilja ha mig. Det kan jag verkligen inte göra! Självklart kan jag få sakna, gråta, älta och vara ledsen. Det är faktiskt okej att jag får vara det.

Sen hjälper det inte mig alls att skriva till honom. Det hjälper inte att fråga honom om han tänkt klart på sina känslor. Det hjälper inte att fråga om mina nycklar. Jag är inte i behov av nycklarna ändå just nu.

Jag vet bara hur ledsen och hur jag skulle dras ner till botten om jag skrev ett sms till honom precis just nu. Det vill jag inte. För varje dag för mig känns faktiskt helt OK. Och OK ska det kännas, det ska inte komma till botten!

Ena stunden kan jag sakna honom så hela mitt hjärta pulserar och känns som det ska explodera. Jag försöker hantera det då. Jag försöker andas och tänka att det faktiskt är helt OK att känna så här just nu.

Jag försöker hantera mina känslor. Det är tufft. Det är så jävla tufft att sakna någon man aldrig mer får träffa, röra och älska. Det är så jävla tufft och så jävla orättvist!

Kanske skulle du då må bra av att åka hem till en vän eller dina föräldrar och stanna där ett tag?
Då slipper du i alla fall vara ensam.

Ja,vi är alla olika och hanterar sorg på olika sätt.
Att din syster kunde gå vidare så snabbt är kanske inte så konstigt om de bara hade varit ihop i 2 månader.
Du har i alla fall varit ihop med ditt ex i nästan 2 år.

Ja,det är så det kan kännas.
Men du verkar börja kunna tänka mer realistiskt nu.
Och då tror jag att det kommer att bli lättare för dig att kunna släppa taget och gå vidare med ditt liv.

Carpe Diem

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL