Jag ska skilja mig efter 5 års äktenskap och nästa 10 års relation. Smärtan över att två barn inte längre kommer att ha sin kärnfamilj kvar är så stark och får mig under stundom att vackla i mitt beslut.
Bakgrund; en relation som blivit allt mer fylld av aggression och bråk medan kärleken och intimiteten dött ut.
Hoppas att någon där ute i samma sits vill dela tankar och känslor här och kunna ge och få stöd när allt känns svart.
Jäklar vad patetisk jag låter.
Jäklar vad patetisk jag låter.
Jäklar vad patetisk jag låter.
Hur går det för er, TS och ni andra?
Han har haft hela semestern på sig att hämta sina kläder så igår slängde jag ned det i påsar. Jag och barnen hjälptes åt att bära bort de 10 påsarna. Skönt!
Han har nästan aldrig barnen. Och oavsett vilken tid på dygnet jag hör av mig här han oftast inte tid att prata om barnen. De gånger han har tid får jag inget vettigt svar...
Men jag mår bra! Och nästan alla barnen mår bra. Det är näst minsta pojken som saknar sin pappa. Han visar det med aggressiva utbrott. Adhdliknande beteende. Ska träffa skolpsykologen imorgon.
Hur går det för er, TS och ni andra?
Hur går det för er, TS och ni andra?
Jag är faktiskt skild idag :) brevet från tingsrätten damp ner i brevlådan. Känns lite overkligt faktiskt.
Annars är inget riktigt klart än. Barnen bor vv och vi håller på att sälja huset. Det känns som att denna hösten kommer tillvaron falla på plats igen. Jag hoppas vi är på så pass god fot att vi kan lösa bodelningen också utan bodelningsman. Men det återstår att se. Exet har en del skumma idéer.
Han har haft hela semestern på sig att hämta sina kläder så igår slängde jag ned det i påsar. Jag och barnen hjälptes åt att bära bort de 10 påsarna. Skönt!
Han har nästan aldrig barnen. Och oavsett vilken tid på dygnet jag hör av mig här han oftast inte tid att prata om barnen. De gånger han har tid får jag inget vettigt svar...
Men jag mår bra! Och nästan alla barnen mår bra. Det är näst minsta pojken som saknar sin pappa. Han visar det med aggressiva utbrott. Adhdliknande beteende. Ska träffa skolpsykologen imorgon.
Det går bra. Vardagen med pussel och jobb har rullat igång. Vi är ännu på god fot och hjälper varandra.
Dock har jag blivit träffat av blixten och träffar en man just nu. Väldigt opassande, men ändå härligt att känna sig lite levande igen. Har inga intentioner om att göra honom officiell eller dra barnen förstås.
Det går bra. Vardagen med pussel och jobb har rullat igång. Vi är ännu på god fot och hjälper varandra.
Dock har jag blivit träffat av blixten och träffar en man just nu. Väldigt opassande, men ändå härligt att känna sig lite levande igen. Har inga intentioner om att göra honom officiell eller dra barnen förstås.
Förälskad? Blir ju säkert en liten extra knuff... känns det inte lite overkligt?