IVF sommar/höst 2018

Så om jag förstår rätt kan jag få börja nästa månad?Så om jag förstår rätt kan jag få börja nästa månad?

Så om jag förstår rätt kan jag få börja nästa månad?Så om jag förstår rätt kan jag få börja nästa månad?

Jag måste bara dela med mig av lite tankar på ämnet. Mitt ex var en riktig primadonna. Råkade jag stänga en skåpsdörr för hårt så blev jag anklagad för att vara arg. Jag är en känslomänniska som känner mycket oavsett vad. Han tyckte man alltid bara skulle bara lugn och mild, och aldrig reagera känslomässigt. Då blev han sur och helt oförstående. Plötsligt hade man i hans ögon aggressionsproblem, trots att reaktionen kanske berodde på att han tex inte svarade när man talade med honom. Jag har alltid fått lära mig att jag har rätt till mina reaktioner och känslor, och det kommer jag stå fast med. Jag har pms. Jag gråter och hatar och allt möjligt dagarna före mens. Och? Jag tycker att en riktig man ska klara av att leva med detta, så länge det är inom rinliga gränser, man dörsöker, och ber om ursäkt om man nån gång betett sig fel. Jag tycker att vi kvinnor har rätt att påverkas av våra hormoner. Detta skall de kunna hantera! Det är normalt. Jag ger mig fan på att om jag låg där och skrek på förlossningsbordet, så nog fan skulle det vara honom det var synd om. Usch. Nä, skaffa riktiga karlar som klarar av lite känslor. Det är vi värda! Alt be dem genomföra ivf-behandlingen på sig själva, och därefter bajsa ut en rugbyboll.

Jag måste bara dela med mig av lite tankar på ämnet. Mitt ex var en riktig primadonna. Råkade jag stänga en skåpsdörr för hårt så blev jag anklagad för att vara arg. Jag är en känslomänniska som känner mycket oavsett vad. Han tyckte man alltid bara skulle bara lugn och mild, och aldrig reagera känslomässigt. Då blev han sur och helt oförstående. Plötsligt hade man i hans ögon aggressionsproblem, trots att reaktionen kanske berodde på att han tex inte svarade när man talade med honom. Jag har alltid fått lära mig att jag har rätt till mina reaktioner och känslor, och det kommer jag stå fast med. Jag har pms. Jag gråter och hatar och allt möjligt dagarna före mens. Och? Jag tycker att en riktig man ska klara av att leva med detta, så länge det är inom rinliga gränser, man dörsöker, och ber om ursäkt om man nån gång betett sig fel. Jag tycker att vi kvinnor har rätt att påverkas av våra hormoner. Detta skall de kunna hantera! Det är normalt. Jag ger mig fan på att om jag låg där och skrek på förlossningsbordet, så nog fan skulle det vara honom det var synd om. Usch. Nä, skaffa riktiga karlar som klarar av lite känslor. Det är vi värda! Alt be dem genomföra ivf-behandlingen på sig själva, och därefter bajsa ut en rugbyboll.

Du har säkert hört det en miljon gånger tidigare och jag vet inte om du provat men en lågkolhydrat-kost kan hjälpa till att få hormonerna i schack.

Behöver ju inte vara strikt lchf, paleo eller atkins kan räcka med att utesluta spannmål och många typer av socker.

Sen kan du ju påpeka för din man/sambo att om han skulle börja knapra anabola steroider som ju är hormoner skulle det påverka honom både psykiskt och fysiskt. 

Tack för pepp! Jösses att uthärda 7 försök. All respekt till dig. Ja jag är osäker på om ivf är rätt metod för mig eftersom min kropp alltid är så snabb att ägglossa (ägglossar ofta på dag 10-12), och orgalutran verkar inte hjälpa. Tror äggblåsorna var sprickfärdiga och när ogralutran byttes mot ovitrelle tog det inte många timmar innan de stack. Men låt säga att jag vid min ålder (43), skulle behöva 10 försök - då skulle det kosta mig ca en halv miljon.

Gissar att din nuvarande är lite mindre ömhudad? :)

Du kanske redan fått svar gällande detta, har inte hunnit läsa ikapp. Vid mina två första försök med korta protokollet lossnade äggen i förtid. Hjälpte med långa protokollet, där jag fortsatte med spray/sprutor in i det sista samt att tiden från äggmognadsspruta och äggplock förkortades. Kanske en förändrad behandlingsplan skulle hjälpa? Kanske ni redan diskuterat detta med kliniken.

Bubblar i magen nu precis som innan mens :( BIM på måndag. Känner mig inte så hoppfull. :( å min kille är bortrest över helgen så känner mig så ensam. Hur mår ni andra?

Du kanske redan fått svar gällande detta, har inte hunnit läsa ikapp. Vid mina två första försök med korta protokollet lossnade äggen i förtid. Hjälpte med långa protokollet, där jag fortsatte med spray/sprutor in i det sista samt att tiden från äggmognadsspruta och äggplock förkortades. Kanske en förändrad behandlingsplan skulle hjälpa? Kanske ni redan diskuterat detta med kliniken.