IVF sommar/höst 2018
Nu startar vi snart vår 5:e IVF-behandling.
Häng gärna på i tråden, så hjälps vi åt att stötta varandra!
-
-
Svar på tråden IVF sommar/höst 2018
-
Får jag bara fråga om det påminner fullt ut om mens? För mig är mensen mer än bara blödning: kroppstempen sänks, man tappar tidigare samlat vatten i kroppen, brösten ömmar inte längre, mensvärken, dålig i magen, pms dagarna innan mm mm. Jag har nu alla dessa symptom och alltså inte bara blödning. Kan man ha så trots graviditet? Kag ser ingen poäng att fortsätta med progesteronet, det känns som en intern strid mellan progesteronet och kroppens vilja att bara ha mens och ager naturligt.Cnia skrev 2018-09-22 08:02:29 följande:Usch! Förstår hur du har det, är nästan i samma situation, det är verkligen en hemsk väntan. Jag fick tydligt positivt gravtest på td och två dagar innan det fick jag fullskalig menstruationsblödning som är igång ännu (5e dagen med riklig blödning). Jag fick besked att ta nytt gravtest på onsdag och om det är positivt då så ska ultraljud bokas in lite tidigare, i v.7. Det är ju också en galet lång väntan om det nu fortsatt är positivt och blödningarna fortsätter :/ jag vågar inte hoppas... önskar man kunde göra UL tidigare :(
-
Jag förstår dig, jag känner precis likadant. Men jag o min sambo har tre försök så vi gör dem tre försöken sedan släpper jag det här för det förstör en så mycket. Vill leva ett normalt liv igen o må bra men ger det eventuellt två chanser till. Hur många försök har du gjort? Stor kram >3Wonderfluff skrev 2018-09-22 09:37:38 följande:
Då är mensen i full bloom, mitt på BIM och efter 15 dagars lutealfas från dagen innan äggutplocket då 4 ägg redan hade stuckit. Men all respekt till er som kämpar med detta, men jag tror inte jag orkar utsätta mig för det här nån mer gång. Det har helt stulit mitt liv. Jag är tjockare, fulare, deprimerad och med mindre hopp om att få bli mamma någonsin. Dessutom mycket fattigare. Är det verkligen värt det. Tveksamt.
-
Detta är mitt första försök. Känns som du och jag hade liknande reaktioner, tom huvudvärk samtidigt. Klart ni ska utnyttja de försök ni fått. Det förstår jag. Jag betalar ju allt själv. Jag är tveksam till att detta med stimulering är rätt väg att gå för mig. Min kropp fungerar helt normalt med ägglossning som en klocka. Funderar på att testa insemination nästa gång, att hjälpa spermierna hamna rätt i livmoderhålan direkt.mammsen79 skrev 2018-09-22 09:49:25 följande:
Jag förstår dig, jag känner precis likadant. Men jag o min sambo har tre försök så vi gör dem tre försöken sedan släpper jag det här för det förstör en så mycket. Vill leva ett normalt liv igen o må bra men ger det eventuellt två chanser till. Hur många försök har du gjort? Stor kram >3
-
Wonderfluff skrev 2018-09-22 09:37:38 följande:
Då är mensen i full bloom, mitt på BIM och efter 15 dagars lutealfas från dagen innan äggutplocket då 4 ägg redan hade stuckit. Men all respekt till er som kämpar med detta, men jag tror inte jag orkar utsätta mig för det här nån mer gång. Det har helt stulit mitt liv. Jag är tjockare, fulare, deprimerad och med mindre hopp om att få bli mamma någonsin. Dessutom mycket fattigare. Är det verkligen värt det. Tveksamt.
Jag läser allt men skriver sällan som ni kanske märkt
Jag förstår dina känslor jag har upplevt dem, det tror jag de flesta av oss som gjort fler än ett försök gjort. Jag gör syskonförsök just nu och kan därför säga att det är värt det, det är verkligen det.
Hela resan fram till att jag blev gravid var jobbig sen hade jag ett litet tag då jag kunde njuta av graviditeten och bara hade noll matlust och lite trötthet. Sen slog alla andra symptom till, foglossning, havandeskapsförgiftning och bara kunna äta naturella isbitar och två piggelin glassar om dagen samt kräkas två-tre timmar per dag(då låg jag badrummet med huvudet i toan) Trots det gick jag upp enormt i vikt den perioden. Kalori in kalori ut funkar inte kan jag meddela
Förlossningen var jobbigt och det tog nog en månad innan jag fattade jag att jag blivit mamma och det sjönk in och jag kunde knyta an.
Det tog drygt ett år efter förlossningen som jag började känna igen mig fysiskt och psykiskt.
Det är värt det, det är allt jag kan säga. Jag är så glad att jag härdade ut och genomlev den perioden. Förhoppningsvis får jag vara mamma hela livet nu och det är värt mycket. Det är så fantastiskt. Så sluta inte kämpa.
Det är okej att må dåligt och tvivla det är det, men låt det inte ta överhanden. -
All respekt till dig! Och alla andra starka kämpand kvinnor. De män som klagar över att man har lite dåligt humör under tiden kan snällt sätta sig i baksätet och hålla käft.170909 skrev 2018-09-22 09:56:26 följande:
Jag läser allt men skriver sällan som ni kanske märkt
Jag förstår dina känslor jag har upplevt dem, det tror jag de flesta av oss som gjort fler än ett försök gjort. Jag gör syskonförsök just nu och kan därför säga att det är värt det, det är verkligen det.
Hela resan fram till att jag blev gravid var jobbig sen hade jag ett litet tag då jag kunde njuta av graviditeten och bara hade noll matlust och lite trötthet. Sen slog alla andra symptom till, foglossning, havandeskapsförgiftning och bara kunna äta naturella isbitar och två piggelin glassar om dagen samt kräkas två-tre timmar per dag(då låg jag badrummet med huvudet i toan) Trots det gick jag upp enormt i vikt den perioden. Kalori in kalori ut funkar inte kan jag meddela
Förlossningen var jobbigt och det tog nog en månad innan jag fattade jag att jag blivit mamma och det sjönk in och jag kunde knyta an.
Det tog drygt ett år efter förlossningen som jag började känna igen mig fysiskt och psykiskt.
Det är värt det, det är allt jag kan säga. Jag är så glad att jag härdade ut och genomlev den perioden. Förhoppningsvis får jag vara mamma hela livet nu och det är värt mycket. Det är så fantastiskt. Så sluta inte kämpa.
Det är okej att må dåligt och tvivla det är det, men låt det inte ta överhanden.
-
Du har säkert hört det en miljon gånger tidigare och jag vet inte om du provat men en lågkolhydrat-kost kan hjälpa till att få hormonerna i schack.Akira Öken skrev 2018-09-21 20:34:34 följande:Vi hade det tufft i perioder redan innan. Mycket på grund av mitt mående på grund av pms:en. Han hade svårt att acceptera att jag inte kunde styra över det. Jag gjorde allt jag kunde med olika gynekologer, mediciner, kosttillskott, träning, samtalskontakter osv. Samtidigt som han tyckte att jag inte gjorde något. Kunde inte längre äta p-piller när vi försökte bli gravida och det hade hjälp bra innan.
När vi började med IVF påverkade hormonerna mig mycket negativt. Han pratade om detta på samma sätt som med pms:en: att jag inte ansträngde mig tillräckligt mycket för att må bra. Det var väldigt hårt och till stor del orättvist och gjorde att jag så att vi kanske skulle skilja oss. Han tog det väldigt hårt och flyttade, vägrade i stort sett att kommunicera under flera månader och lade all skuld på mig. Det var en otroligt tuff period.
Hehe... nu fick du en halv livshistoria... :)
Behöver ju inte vara strikt lchf, paleo eller atkins kan räcka med att utesluta spannmål och många typer av socker.
Sen kan du ju påpeka för din man/sambo att om han skulle börja knapra anabola steroider som ju är hormoner skulle det påverka honom både psykiskt och fysiskt. -
Skriver under på lågkolhydratkost! Det hjälper mig bli jämnare i humöret och även starkare psykiskt.170909 skrev 2018-09-22 10:00:05 följande:
Du har säkert hört det en miljon gånger tidigare och jag vet inte om du provat men en lågkolhydrat-kost kan hjälpa till att få hormonerna i schack.
Behöver ju inte vara strikt lchf, paleo eller atkins kan räcka med att utesluta spannmål och många typer av socker.
Sen kan du ju påpeka för din man/sambo att om han skulle börja knapra anabola steroider som ju är hormoner skulle det påverka honom både psykiskt och fysiskt.
-
Jaha okej. Min kropp fungerar med men något verkar gå fel när ägget ska fästa sig. Eftersom vi inte behöver betala så gör vi nog 3 försök.Wonderfluff skrev 2018-09-22 09:56:14 följande:
Detta är mitt första försök. Känns som du och jag hade liknande reaktioner, tom huvudvärk samtidigt. Klart ni ska utnyttja de försök ni fått. Det förstår jag. Jag betalar ju allt själv. Jag är tveksam till att detta med stimulering är rätt väg att gå för mig. Min kropp fungerar helt normalt med ägglossning som en klocka. Funderar på att testa insemination nästa gång, att hjälpa spermierna hamna rätt i livmoderhålan direkt.
-
Hur kan du veta det? Att det är det som är problemet? Jag vet att det fäst sig åtminstone två gånger tidigare, i det ena fallet fick jag MF efter några veckor, visste då inte att jag var gravid och flyttade till storstad och började nytt jobb = sönderstressad, så ganska naturligt att det inte tog sig. Förstod att jag fick MF då det kom ut tjocka klumpar blod och jag mådde väldigt dåligt plötsligt. Andra ggn fick jag nidblödning men sedan kom mensen och det blev tidigt MF. Det sägs ju att det i de allra flesta fall är embryot som felar, om det inte föster eller blir lyckad graviditet. Men har såklart oxå funderat på om det är just fästningen som strular. Fast i så fall hjälper ju inte IVF.mammsen79 skrev 2018-09-22 10:32:43 följande:
Jaha okej. Min kropp fungerar med men något verkar gå fel när ägget ska fästa sig. Eftersom vi inte behöver betala så gör vi nog 3 försök.
-
Men det här var ditt första försök va? Det behöver inte alls va nåt fel på när det ska fästa sig. För mig tog det tre insättningar innan jag blev gravid. Det måste va rätt ägg å rätt spermier :) det kommer gå!! Du behöver bara det där guldägget! :)mammsen79 skrev 2018-09-22 10:32:43 följande:
Jaha okej. Min kropp fungerar med men något verkar gå fel när ägget ska fästa sig. Eftersom vi inte behöver betala så gör vi nog 3 försök.