Hur i hela friden har folk råd?

Började studera vid 19 (likaså mannen), hade en fullfjädrad examen vid 25. Köpte lägenhet, köpte ny lägenhet. Bra tider. Vinst. Bra jobb med bra löner som gjorde att vi vid 30 år kunde investera i ett stort hus.

Ni har ju precis kommit ut, klart ni inte kan ha råd direkt med hus (beror förstås såklart vart ni bor i landet). I storstäderna ör det dessutom vanligt att föräldrar hjälper till med första boendet..

Jag är som sagt förvånad att yngre även typ 25 åringar kan köpa. För min sambo har jobbat i 12 år som uska, men han skulle inte kunna få något lån på den anställningen för där han jobbade tjänade han 25 200 och banken kräver över 27 för oss båda..och som uska kom han aldrig upp i den lönen. Och jag har också jobbat i ca 5 år men på vikariat så även om jag landat en lön på runt 27500 så har banken inte godkänt vikariat.

Så det är ju inte bara att spara för vi har exempelvis ca 1.3 miljoner i handpenning föratt sambon har ärvt en sommarstuga som vi kan sälja. Och jag har under min studietid lyckats skrapa ihop 100 tusen som jag kunde köpa en billig lägenhet för som idag är värderad till ca 350. 

Men trots att vi har haft handpenningen sen vi var ca 25 så har vi ju ändå inte kunnat tillfredsställa bankens krav på lön..

Och många som är runt 25 har väl inte så fantastiska löner på 30 tusen +?

Men det är ju lite den här situationen jag inte förstår. När jag var 18 hade man 0 kr, inga 100-200 tusen i handpenning för en BRF 3:a. Dom pengarna kan ju inte bara ha sagt poff och bara funnits där..

När jag var 18 pluggade jag också direkt efter gymnasiet bodde i en studenthyres med saftig hyra på 7500 för en etta så jobba det gjorde man men föratt ha råd med mat så det fanns ju inte på kartan att lägga undan några pengar..Och tillsvidare kunde man ju bara drömma om eftersom man pluggade samtidigt, man fick vara timmis...Och när jag läste p´å min grundutbildning så fanns det ingen som ägde sitt boende alla sattvi och harvade i våra dyra student ettor..

Jag valde att plugga vidare och har därmed förlängt min studietid till skillnad från mina klasskamrater från grundutbildningen som ju lyckats spara ihop till sin första lägenhet nu. 

Men det är ju dessa yngre som jag är så förvånad över hur det går ihop..

Jag och min sambo är 30+, båda utbildade och precis kommit ut på arbetsmarknaden i fasta anställningar. 

Vi har nu börjat smått titta på hus. Det som vi slås av är hur mycket yngre människor det är där typ 90-talister och också flera med barn.

Vad som inte alls går ihop är hur har folk råd? Alltså vi är 30+ och fått kämpa ihop pengar till handpenning, vi får knappt lån på 3.5 miljon. Men folk som är mellan 5-10 år yngre än oss har tydligen samma utgångspunkt som oss? Vad är det dessa människor jobbar med som gör att de har både handpenning och möjlighet att få lån hos banken? de kräver ju inte direkt låga löner...