Abortmoståndare, hycklare?

Konsensusdokument från branschen har tyngd och kommer säkert att styra praxis på de flesta håll, men i ditt första inlägg framställde du det som att det kommit ett tvingande myndighetsdokument.

Du tolkade det så, och i praktiken är det så. 

Grunden är alltid lag och förordning, som sedan förstås kompletteras med regler och riktlinjer, på riksnivå såväl som lokala, liksom med praxis.Hur menade du nu, felskrivning?? Syftet med abort är ju att döda embryo/foster varav flertalet är livsdugliga innan abort.Livstecken behöver inte innebära livsduglighet, men de kan göra det.
Om det fastställs att den medicinska personalen inte får sätta in behandling i de lilla fåtal fall där man misslyckats med en sen abort så innebär de att de fråntas rätten att göra bedömningen av livsduglighet.
Ett sådant beslut kan naturligtvis våra lagstiftare ta, men frågan är om man inte då behöver ändra nuvarande lagstiftning.

Den typen av principbeslut fattas i så fall inte på medicinsk grund utan på social/moralisk/politisk, på samma sätt som om man generellt skulle besluta att inte sätta in livräddande vård på exempelvis personer över 85 år, på personer med grav utvecklingsstörning eller som lider av viss allvarlig ohälsa eller för den delen sitter i fängelse dömda för grova brott, allt sådant som ganska många troligen skulle stödja på ett principiellt plan.

Sådana prioriteringar förekommer naturligtvis redan. T ex sätts inte samma resurser in vid en äldreäldre hjärtsjuk patient som vid en yngre, inte samma avancerade vård vid en svårt dement patient som vid den som är klar etc etc. Sådana avvägningar bygger dock ofta på praxis snarare än på nedskrivna riktlinjer.

Ja, jag tolkadesom att du hävdade att Socialstyrelsen kommit med riktlinjerna ja

Sedan instämmer jag i att de flesta kommer att följa konsensusdokumentet, även om inget regelverk tvingar dem att göra det.

Men då är vi väl färdiga med den punkten då.

Konsensusdokument finns och det kommer att följas. Aborterade foster ska inte återupplivas. Punkt. 

Något återupplivande har väl iofs aldrig varit på tapeten. Den etiska debatten i den mån den förts har gällt de (ytterst få) fall där man misslyckats med en sen abort så att barnet uppenbart fortfarande varit vid liv när det fötts ut. (Men i likhet med andra prematurer skulle krävt intensivvård för att fortsätta vara det.) 

Personligen tycker jag kanske det borde talas mer om de extremt sena aborter som förekommer i t ex Ryssland och Kina (där vi inte talar barn som behöver prematurvård)  än om att man låter ett fåtal prematurbarn i Sverige självdö efter en misslyckad abort. Men frågan är intressant på ett principiellt plan (Hur försvarar vi att göra skillnad på hypotetiskt sett medicinskt likvärdiga prematurbarn för att det ena varit oönskat av mamman?)

For att inte tala om Kinas tvångsaborter...

www.morgonbladet.nu/news.php

Du snackar skit. Men jag har svarat på flera frågor om alternativen till abort. Observera att flertalet av de 40.000 aborter som i Sverige sker VARJE ÅR inte har ett dugg med sjuka barn att göra, eller våldtäkter. 

Du snackar skit. Men jag har svarat på flera frågor om alternativen till abort. Observera att flertalet av de 40.000 aborter som i Sverige sker VARJE ÅR inte har ett dugg med sjuka barn att göra, eller våldtäkter. 

Och den sociala hjälpen du pratade om, hur tycker du att den ska finansieras?