Vi som blivit gravida efter IVF

Det är en FLICKA =)

det känns äntligen så verkligt nu och vi har berättat för mannens familj nu också, och ska smått börja berätta för vänner o så :) äntligen kan man glädjas tilsammans med andra - delad glädje är verkligen så mycket större!

Mannen är också jätteglad och vågar nog tro på detta nu också!
jaha då är det bara att önska trevlig helg igen då 

Idag fick vi med svart på nipt. Inga kromosomfel eller så. Och det är en liten flicka som bakas där inne :) känns roligt att veta! Trevlig helg på er <3

Hej! Skönt med andra trimestern men jobbigt att du fortfarande ska må dåligt :( och det där med din sambo.. va tråkigt å höra, men när man mår dåligt å är gravid så kanske man inte är den roligaste när man jämt mår illa å är trött å bara vill sova. Klart att förhållandet blir påverkat då. Man orkar helt enkelt inte göra samma grejer men han måste ju veta att det är något som förhoppningsvis går över snart. Att man inte riktigt är sig själv :P Jag pratar med sambo ganska ofta å får påminna honom när han tycker jag är tråkig om att jag kanske inte är samma person just nu. Jag går gärna å lägger mig halv åtta varje dag, orkar inte hitta på någonting, orkar inte laga mat som jag alltid gör och inte heller orkar jag eller är sugen på sex - men att det inte är hans fel utan just nu är läget så å om några veckor kanske jag blir piggare förhoppningsvis.

Mysigt med julmusik å så :) jag längtar såå mycket till julafton! Och JA mina fisar är gräsliga hahah. Brukar inte va så illa och vet inte vad det beror på?! Haha :)

Tack :) Ja jag slutade med p-piller 2009, så då hoppades vi väl på att det tar sig när det tar sig med ingen brådska överhuvudtaget, jag pluggade fortfarande på högskolan så det kändes inte som att det inte gjorde så mycket att det inte tog sig, 2012 var jag fortfarande inte gravid och vi började väl försöka lite mer aktivt jag var 23 år då så då var det väl inte heller direkt någon panik, då var det också dags för cellprov, då visade det sig att jag hade cellförändringar (jaha cancer då, tänkte man) men det visade sig att jag hade grava cellförändringar så efter ett par månader med rekommendation att inte försöka bli gravida så fick jag genomgå en kongesering, och sen gå på efterkontroll då passade jag på och fråga om allt mitt såg bra ut där nere för att bli gravid och det gjorde det, så efter ett par månader tog vi tag i att vi nog behövde hjälp på traven, mannen fick då testa sig och allt såg bra ut. Men då visade det sig att jag hade förhöja sköldkörtelvärden och blev igen rådd att inte försöka aktivt, efter ett par månader igen så konstaterades att jag hade glutenintolerans och då läste jag mig till att sköldkörtelvärden kunde bli bättre av glutenfri kost och då tänkte man såklart att det var det som gjorde att vi inte blev gravida, men efter 6 månader hade fortfarande inga värden sjunkit så jag valde att operera bort sköldkörteln och så tog det cirka 1 år innan min medicinering på levaxinen var under kontroll. Så december 2017 fick vi äntligen besked om att vi skulle få genomföra IVF, 3 månader senare fick vi komma på första besöket, första ivf försöket påbörjades i maj 2018 och blev negativt, nu gjorde vi vårt andra IVF och jag har för första gå gen i mitt liv testat positivt :) jag är nu 29 år, min man är 31 år, vi gifte oss 2017 och nu ser vi såå mycket fram emot att få bli föräldrar till den här som vi kallar Pärlan <3 p.s det blev ett väldigt långt inlägg!

Vad skönt att det såg bra ut :) jag tror det kan bero på att det har blivit fel förut över telefon. Har en bekant som fick svar på telefon om kön att hon skulle få en pojke. Ut några månader senare kom en flicka. Dom hade sagt fel! :P hon fick ju en liten chock kan man säga!

Men grattis!! Vad skönt att höra! =) jättekul med en sån där 'gender surprice cake!' kul att ni tar den traditionen till Sverige med !!

ojdå kanske är någon sekretessgrej - men låter ju lite märkligt. löjligt att du måste åka dit för att få beskedet, men rutiner är rutiner. Hade ni sagt till innan att ni ville ha reda på könet?

Har du börjat få foglossning? Vart känner du sv? Har också börjat känna lite och fasar för att det ska bli värre!

Tror absolut att det kan ha varit bebisen jag har känt några gånger med inte alls regelbundet! Har du känt ngt mer? Neej det är inte larvigt! Supergulligt ju! Bebis kan höra din röst och kommer säkert också tycka om den rutinen! Tänk nästa jul så kan vi ligga och gosa med bebisarna(som inte är så jättesmå då iofs :)) i allt julpynt! Älskar också julen!

Vad konstigt att de kunde säga provsvar på sjukdomar över telefon men onte kön? Mycket konstigt! Vi ska också göra så när vi får reda på könet! Bjuda familjen och lite vänner på adventsfika efter RUL. Ska ni få reda på det samtidigt som familjen eller ska ni tjuvkika innan?

Stooort grattis förresten till fina resultat på NIPT!!!! Hehe glömde bort den lilla detaljen:)

Så roligt att det går så bra för er nu och att ni äntligen vågar njuta lite. Även om tröttheten och illamåendet är fruktansvärt jobbigt.

Själv har jag nu börjat må illa igen. Tydligen vanligt i slutet. Ryggen håller på att knäcka mig. Har foglossning och nu börjar den stora magen ta ut sin rätt också.

Bebisen är livad och jag tror den håller på att fixera sig vilket gör att det trycker på nerver och sparkas på revben. Det är en livlig en därinne och den håller mig redan vaken om nätterna med sina sparkar. Det är sjukt hur starka de små liven är.

Men det är underbart att få uppleva det här. Visst hade jag varit glad om jag inte haft så ont, men det är verkligen värt det.

Nu börjar det även bli nervöst... Mindre än 8 veckor till beräknat. Det är helt sjukt. Försöker att inte tänka på förlossningen för det lär inte hjälpa någon. Målet är bebis! Men vi försöker greppa att vi snart inte är ensamma och det går knappt in.

Är så nyfiken på vad det är för en person därinne också. Vi vet ju inte kön och av erfarenhet från mitt syskonbarn så vet jag ju att de får personlighet så snabbt. Man undrar ju om den kommer vara lik oss, både till utseende och sätt. Vi är ganska olika till utseendet så där känns som vad som kan hända. Jag är kort och mannen lång. Jag har tunt hår och han har världens monsterkalufs. Olika ögonfärg och kroppsform. Det är så spännande. Dock är vi båda väldigt lugna av oss. Mitt syskonbarn har ärvt sina föräldrars livlighet och just nu känns bebisen mer åt det hållet.

Ska också bli så spännande att se hur kusinerna funkar ihop sen. Syskonbarnet är ju lite drygt två år, men otroligt smart och pratar som en treåring typ. Klappar mig alltid på magen och säger att bebisen är därinne och att när den kommer ska de leka och läsa och gå ut med vagnen. Lägger ofta örat mot magen för att lyssna.

Ja tjejer, njut! Det är så mycket spännande som händer och när jag ser tillbaka så är det så intressant att se hur ens tankar och funderingar ändras under resan...