Hade ni gett bruden skuld?!?

Han har innan otroheten aldrig mått dåligt

Är det verkligen psykisk sjukdom då

Många pratar om att man har eget ansvar.

Men nej, jag håller inte med. När en person mår så dåligt att den riskerar att ta självmord så är ansvar det sista personen tänker på. Ansvar mot vad / vem ? Samhället ? Vänner ? Sin familj? Sig själv ?

Mår man så dåligt på riktigt att man inte känner någon annan utväg så tänker man..

Samhället - nej

Vänner - Dom klarar sig, dom har ju fler vänner

Familjen - Förlåt för att jag sårar er men jag orkar inte mer

Sig själv - vart ligger ansvaret här ? Ska man fortsätta med något som man mår så dåligt i ? Visst man kanske kan söka hjälp för att en dag KANSKE bli lycklig igen. MEN det är flera år framöver.

Sen speglar man ju framtiden mot hur det har varit bakåt, det gör vi alla. Och har man då haft ett helvetes liv tidigare så känner man kanske att det inte är värt att gnata på. Utan bättre att avsluta det.

Alla lever inte ett svensson liv där allt är frid och fröjd och det värsta som händer är att kaffet är slut eller punka på däcket. Nej det finns dom som har grav separations ångest. Antagligen traumatiserade redan som barn som har resulterat i det.

När man mår så dåligt och känner sig så utsatt att man vill ta självmord så JA, man blir antingen nästintill Apatisk, impulsiv eller som ett BARN. 

De som säger att alla har ansvar för sitt liv är människor som inte vill ta ansvar eller del i det som har hänt. Det är dom som vänder ryggen när personen står vid klippkanten och går vidare. Vad är det för beteende egentligen?

Någon annan skrev att tar man självmord så är man psykiskt sjuk. Det stämmer ganska bra. I ett sådant läge kanske man inte KAN ta ansvar för sitt liv. I ett sådant läge kanske man avslutar det fast man egentligen inte ville inners inne, men smärtan känns outhärdlig.

Har själv varit inne hos psyk för självmordsrisk. Och jag kan säga att det är väldigt speciellt folk som arbetar där. Dom ända som är snälla som jag upplevt är Läkarna. De andra är hånfulla, sarkastiska och rent av elaka ibland. Det gör att man inte gärna söker hjälpen nästa gång. Man drar sig för att bli förödmjukad och ytterligare utsatt i redan sitt dåliga mående.

Men det handlar ingenting om att ta ansvar i en sådan situation. Det handlar om hur stark eller svag glöden är inombords. 

Väldigt fult egentligen att lägga ansvaret på individen när den inte kan ta ansvar för att fortsätta att leva.

Sen för att återgå till OnT.

När man anser sig vara Tillsammans så tycker jag definitivt att båda har ett ansvar gentemot den andra. Annars går man inte in i ett förhållande och ligger runt bara för att man "har rätten att göra vad fan JAG vill".

Det här är ett verkligt problem som blir allt större både ifrån män och kvinnor idag.

Vart är ansvaret om att vara ärlig mot den man lever med ? 

Vart är ansvaret om att INTE såra varandra när man kallar sig för TILLSAMMANS genom att vara med någon annan?

 

Det har blivit så egoistiskt idag.

Det handlar om vad JAG vill eller om vad som är MITT.

Man ser allt mindre till den andras känslor; hur den mår, hur den mådde när man ingick i förhållandet och hur den skulle må om man sviker den på ett jävulskt elakt sätt!

Men det där är ju saker som är jobbiga. Saker som man måste lägga ner lite energi i. Inte alltid så roligt.

Nej fan, låt oss skita i det sen göra vad vi vill på andras bekostnad och därefter om den tar ansvar så säger vi ; Alla har sitt ansvar över sitt egna liv!

Allt för att slå bort ansvaret över vad man själv har / hade i det hela.

FÖR DET HAR MAN!

Har man inlett en relation och man självklart bygger ett liv som inkluderar och i många fall kretsar kring den andres välbehag och formanpassar sig och gör allt man kan för att ge hen ett tryggt och bra liv så har man ett ansvar gentemot den personen. Även när allt inte är perfekt för allt går inte att få perfekt konstant. Men man gör vad man kan.

Då springer man inte iväg och stänger dörren bakom sig och lever livet för att därefter säga, men vadå du va ju fri att gå utanför dörren du med först efter att personen har tagit sprinten och sen kommer tillbaka hem med ett förakt för vad man har egentligen gjort men väljer det att lägga skulden på den utsatte!

 

Och speciellt inte när man vet att den andra MÅR DÅLIGT sen redan innan!

Då gör man slut ! 

Visst man har ett ansvar för sitt liv, men när man lever som ett par eller lurat den andra att tro att man är det, då har man ett gemensamt ansvar över varandra ! 

PUNKT SLUT !

Ja.

Nej! Du vet ju uppenbarligen ingenting om trauma. Att uppleva plötslig trauma kan väcka extremt starka känsloyttringar och då är det helt oberoende av om du tidigare haft psykisk sjukdom eller inte.

Mitt tips till TS är att du ser till att skicka kompisen till psykakuten. Allt det här med livsläxor och hur man ska se saker mer nyktert kan komma sen. Just nu är det akutpsyk som gäller!

Läste en artikel om att för män kan uppsägning och otrohet eller separation utan bakomliggande psykiskt orsaka självmord. En impulsgrej. Tror det stod så

Han säger typ en psykolog kan inte göra otrohet och svek ogjort så därför är det ingen idé att gå dit!

Narurligtvis är akutpsyk helt rätt. Vid självmordshot handlar det om underliggande psykisk sjukdom, utlöst av trauma.

Hotar med självmord gör man inte som psykiskt frisk eller enbart som krisreaktion. En ickefråga.