• siadia

    Bonusbarn efter förlossning?

    Snart kommer jag och min man få vårt första gemensamma barn (mitt första). Mannen har en 11 årig dotter sen innan som är hos oss varje helg och på veckodagarna bor hon hos sin mamma. Jag har försökt att prata med min man att jag gärna vill att vi är ensamma med den nya bebisen de första dagarna/nätterna efter vi kommit hem från BB och att bonusbarn ET får komma efter några dagar.

    Min man har svårt att förstå varför trots att jag har förklarat att jag som nybliven mamma behöver det för att ha lugn och ro, Komma igång med amning och dela detta endast med min man de första nätterna.

    Är detta för mycket begärt? HAN förstår inte alls samt blir sur på mig när jag har tagit upp detta. Detta gör mig ledsen och stressad och tänker mycket på detta hur det kommer att bli.

  • Svar på tråden Bonusbarn efter förlossning?
  • Anonym (Bimbi)
    Anonym (snart) skrev 2018-10-13 20:17:27 följande:
    Jsg har i alla fall ett hjärta. Men håll med om att det skulle svida en aning även i ditt hjärta om dina barn kallades malusbarn i sitt eget hem av sin pappas nya?

    Din yngstas pappa skulle ju kunna hitta mån elak kärring?
    Min yngsta fyller snart 20.
    Vill hans pensionerade far skaffa en fjälla så är det ingen som hindrar.
    Varken jag eller vår son.
  • Anonym (Bimbi)
    Limajo skrev 2018-10-13 20:19:46 följande:
    Jag menade inte att göra skillnad på egna och andras barn, jag menade att det inte ska vara någon skillnad bara för att några barn har två hem och de andra har ett. Bara för att det finns ett annat hem ska inte barnen bli bortkörda. Du svarade inte på några av mina frågor så jag antar att du inte klarade av det. Låt mig i stället fråga varför du tycker det är självklart att du sätter dina egna barn först men tycker att din karl är vettig när han nedprioriterar sina? Låter det inte minsta lilla skevt?
    Det har jag redan redogjort för. Du får klicka på "visa endast".
  • Anonym (Bimbi)
    Anonym (Peter) skrev 2018-10-13 20:20:52 följande:
    Ja det är klart. Läste någonstans i tråden om vad du utsatt dina barn för. Minst två tillfällen där de slitits från din partner. Knappast definition av vad jag anser ansvarstagande. Men det är väl tack vare människor som dig som SOC måste finnas till. Så jag håller definitivt med dig om att "vad man gör är individuellt", så du är praktexempel på varför det är så tragiskt. 
    Va?
    Nu får du nog förklara vad du menar.
  • Anonym (Ehim)
    Anonym (Bimbi) skrev 2018-10-09 20:00:06 följande:

    Nej, det barnet är inte i närheten lika stor det av familjen som bebisen är! Inte för mamman som inte har några alls band med mannens barn sedan innan.

    Det förstår du väl ändå?

    Jag tycker det är självklart att dottern får vara hos sin mamma tills ts har landat i sin mammaroll.

    Ts som nyförlöst måste gå först.


    Eh, barn går väl alltid först?
  • Anonym (Bimbi)
    Valentina01 skrev 2018-10-13 20:24:24 följande:
    Från det jag läst i tråden så verkar du uppenbarligen känna enormt mottryck mot dina (forna) styvbarn. Vilket i sig är en reflektion i dig själv. Brist på självkänsla - men det är en annan diskussion. 

    Men med din typ av personlighet ser man väldigt lätt också att det inte alls "bara" är dina styvbarn som haft det dåligt (på grund av dig). Med den inställningen tycker man genast synd om dina egna barn med. Du sätter helt klart dig själv på nr 1. Alla andra kommer på nr 2. Stackars dina barn som fick dig som förälder säger jag bara. 
    Du har fel.
    Jag har alltid satt mina barn först. Alltid.
  • Valentina01
    Anonym (Bimbi) skrev 2018-10-13 20:42:39 följande:
    Du har fel.
    Jag har alltid satt mina barn först. Alltid.
    Svårt att se med den attityden du har. Du sätter helt klart dig själv i första rummet. Sådana borde inte vara föräldrar för de inser sällan att de gör sina barn olyckliga. 
  • Anonym (snart)
    Anonym (Bimbi) skrev 2018-10-13 20:32:18 följande:

    Så du menar att folk älskar sina styvbarn lika mycket som sina egna?

    Ok, ja är det så så är det så. men jag har svårt att tro det.

    Kärringen?  Är ni så gamla att han skulle skaffa en kärring så borde era unga vara vuxna! 


    Kärring är ett beteende inte en ålder.

    Ja det finns människor som klarar att älska många människor och även sin partners barn. De som inte kan tycka om sin partners barn och behandla dem väl bör inte leva med andras barn.
  • Anonym (Ehim)
    siadia skrev 2018-10-09 19:41:50 följande:

    Snart kommer jag och min man få vårt första gemensamma barn (mitt första). Mannen har en 11 årig dotter sen innan som är hos oss varje helg och på veckodagarna bor hon hos sin mamma. Jag har försökt att prata med min man att jag gärna vill att vi är ensamma med den nya bebisen de första dagarna/nätterna efter vi kommit hem från BB och att bonusbarn ET får komma efter några dagar.

    Min man har svårt att förstå varför trots att jag har förklarat att jag som nybliven mamma behöver det för att ha lugn och ro, Komma igång med amning och dela detta endast med min man de första nätterna.

    Är detta för mycket begärt? HAN förstår inte alls samt blir sur på mig när jag har tagit upp detta. Detta gör mig ledsen och stressad och tänker mycket på detta hur det kommer att bli.


    Du skulle aldrig någonsin resonera så om ditt egna biologiska barn. Tror inte en sekund på att du skulle ha ordnat barnvakt i en vecka om ni hade ett äldre barn som var gemensamt.

    Det har funkat för alla mammor i alla tider att komma hem med nyfödda fast det finns syskon hemma. Detta är din sambos barn. Hans kött och blod. Hon borde alltid få vara välkommen.

    Hur skulle du tycka om ni skiljer er och din man träffade en ny som ville hålla erat barn borta?

    Hoppas din man inte är en toffel och kan stå emot dit häxbeteende
  • Anonym (Ehim)

    "Du känner dig ledsen och stressad och undrar hur det här kommer bli".

    Men herregud kvinna. Hur tror du alla andra gör som har äldre syskon?

  • Anonym (Bimbi)
    Valentina01 skrev 2018-10-13 20:44:52 följande:
    Svårt att se med den attityden du har. Du sätter helt klart dig själv i första rummet. Sådana borde inte vara föräldrar för de inser sällan att de gör sina barn olyckliga. 
    Jaha.

    Jag har alltid satt mina barn först. Jag har aldrig känt någon kärlek till styvbarnen. Jag har inte varit elak mot dem men alltid, utan undantag, satt mina egna barn först av allt. Alltid.

    Sen får du tro precis vad du vill.

    Mina barn är två välfungerande vuxna idag. Jag har också ett barnbarn som jag älskar gränslöst. 
Svar på tråden Bonusbarn efter förlossning?