Bonusbarn efter förlossning?

Inte i den här tråden, nej, men du brukar dyka upp i liknande trådar med din inskränkta inställning med en önskan om att hacka ned på andra kvinnor som lever i situationer du inte ens har sett på vykort. 

Vi kom hem från BB på måndagen, de kom på måndagen efter skolan, och åkte tillbaka till sin mamma på onsdagen, och sen hem till oss igen på fredagen som var den vanliga bytesdagen.

Så måndag-onsdag var egentligen ordinarie mammadagar, men vi ville alla att de skulle komma till oss för att träffa lillebror. Om vi kommit hem på fredagen istället hade de givetvis varit hos oss en vecka, som vanligt. Ser ingen anledning att skuffa bort mina bonusbarn. Skulle inte göra det varken för att jag själv inte vill, för barnens skull, och makens.

Och eftersom hon bor mest hos mamman så är ju dagarna hos pappan desto viktigare. Umgängesdagar är kanske inte ristade i sten, men ett förhållningssätt att alla barn tillhör familjen och alltid är välkomna i sina hem borde vara ristat i sten för alla föräldrar och de som väljer att leva med föräldrar.

Pappan är precis lika mycket pappa till det nya barnet som till 11-åringen. 11-åringen är precis lika mycket pappans familj som bebisen och TS är. 

Tycker det med, faktiskt. Många har den inställningen. Jag har många syskon och det finns många bonusbarn här i våran familj och vi har tom jul och andra högtider tillsammans. Sen har vi bonusbarn som är äldre och väljer själva var dem vill vara just hos mamma eller pappa. Nästan alla barn är samlade just hos mitt ena syskon och firar jul där det är hus och fler sovrum. 

Jag tycker att det är viktigt att syskon ska träffas för dem vill och det är roligt. 
Många barn tycker om nykomlingar till familjen. 
Man ska bara ta för det är. Gillar ditt inlägg.

Men vet du, du har ändå fel om min "familjesituation".

Sedan resten så kan du lägga ned och kasta sten i glashus och hålla dig till topic, i stället för att fabulera om andra deltagares privatliv, som du aldrig sett på vykort, som du har börjat göra i denna tråden.

No Shit Sherlock.. Skulle inte kvinna vara förstföderska om det rörde sig om kvinnas egna äldsta barn och/eller ett helsyskon (till blivande bebisen) som är kvinnas ?
Varför skall det vara helt okey att särbehandla barnet bara för att det är enbart _mannens _ biologiska barn inte kvinnas barn, bara för att kvinna är förstföderska?
Du skall inte förneka att det handlar om särbehandling av mannens barn ni som anser att, ungen skall inte vara där, på pappans och dotterns tid ihop.

Nej jag har aldrig hävdat att ungen är utkastad. Det här inte hit om ungen bor "mestadels" hos mamman. Pappan har rätt att få lov att ha sin dotter hos sig när det passar honom och hans dotter. Nu har ju han och mamman arbeta fram en överenskommelse om att dottern skall vara hos honom. Kan inte TS finna sig i att mannen anser att hans dotter är viktig för honom, lika viktig för honom som den nya bebisen blir, så hade TS kunnat skaffa barn med en barnlös man. Svårare än så är det inte.

Jag har aldrig hävdat att umgänge är ristad i sten. Jag har pratat om att pappan skall ha samma rättigheter med sitt barn i familjen, som kvinna har. För pappan är det hans dotter, TS, och den blivande bebisen som blir HANS familj.
Han vill inte särbehandla sitt äldsta barn bara för att han och TS skaffar barn ihop och neka sin dotter att komma när det dags för 11-åringen att vara hos honom.
Heder åt pappan som står upp för sin dotter och anser att dottern är en mycket viktig del i HANS familj, som TS och den blivande bebisen.  Jag hoppas att han orkar att forsätta att stå upp för sin dotter in för TS.
 

Du är en hedervärd kvinna och bonusmamma.

Yeah, 

Vad trevligt att du hjälpte till när du och din fru fick barn tillsammans.

Du blandar ihop saker. Du påstår att jag är arg på dom som tycker det är okej att ha barn i huset för en förstföderska. Det är förstföderskan som ska tycka det är okej. Vad just du tycker är oväsentligt. I trådstarten är det en kvinna och en man som ska ha barn. Vem har påstått att det bara är mamman som bestämmer vilka som är välkomna? Var det så hos dig när din svärmor bodde hos er? Jag hoppas att ni kom fram till det gemensamt och att din fru kollade med dig om det var okej. Om du hade känt att du var i en tuff period där du behövde lite extra lugn och ro, hoppas jag att din fru hade lyssnat på dig och respekterat dig för det och försökt lösa det på något annat sätt i den mån hon kunde. Bara det att hon hade lyssnat på dig tror jag hade fått dig att må bättre. Om hon inte hade lyssnat på dig och talat om för dig att du är vuxen, du får räkna med att du inte alltid kan få som du vill, då hade du nog mått sämre. 
Men det är jag det. Vad jag tror. Du kanske funkar annorlunda. Hur ts och hennes sambo fungerar lär vi inte få reda på. Hade jag varit hon hade jag inte vågat skriva något mer efter alla påhopp om att hon är egoistisk. Men återigen, det är vad jag tror. Inget jag vet. 

Vad bra, jag antar att ni var överens, så att det inte var din partner eller hans ex som bestämde över huvudet på dig hur det skulle gå till. Om du hade känt att du behövde extra lugn och ro hoppas jag att din partner hade lyssnat på det också. Men det kanske vi inte vet? Eller hur känner du? Hade han respekterat det också?

Det här med att skuffa undan bonusbarn, brukar du bli anklagad för att du gör det? Eller menar du att det är andra kvinnor som gör så?