Jag vill ligga med min kollega, är gift

Är det så inte en date? Precis som era timslånga hängmöten, med umgänge som enda punkt på agendan, också har varit dater.

Vad har kollegan med det att göra? Vill du kolla och bolla att han kommer att sakna dig?

Bättre du hade den diskussionen med din man istället, och bara han i den situationen du är i.

Externt möte??

I en annan stad? Hotellövernattning? Dit och hem tillsammans?

Vet att dessa frågor kommer att reta dig, men tar chansen/risken.

Detta svaret har du gett förut...Du verkar ta det väldigt lätt.

Hade jag varit i din sits hade jag haft världens Ågren om den tanken dykt upp.

Älskar du verkligen din man så som du säger?

Nej, jag förstår att du inte tar lätt på det, men är du inte rädd att du under dessa två år skadat, eller t.o.m förstört tilliten hos din man? Jag vet inte hur länge han haft funderingar om dig och kollegan, men det kanske kan vara så att han funderat mer på detta än han vill erkänna för dig.

Men du kör på som vanligt. (Visst, det har blivit sällsyntare med tumanhand mötena, men det verkar accelerera igen) Du måste väl fatta hur det ser ut från hans synvinkel?

Kollegan är inte optimal att käka frukost med,.eller ha djupa samtal om jobbyten eller annat. Kan du inte för en gång skull tänka på hur din din man känner och på vad han tänker. Att bara fortsätta i gamla hjulspår är inte lösningen för er. 

Dessutom är det inte alls säkert det skulle vara dött även om du bytte jobb. Kontakten på sociala medier finns ju fortfarande.

Och detta...det skulle platsa i vilken tantsnuskbok som helst...Känns inte som du riktigt gillar tanken.

Känns som ett sista hejdå 

Mmm. "Det jag gör är inte optimalt, men ändå ok för jag avstår ju samtidigt från att göra något som är värre". Det verkar har varit din logik genom hela den här affären. Hur som helst, låt bli att nämna något om den sista daten i återvändsgränden för din man. 

Ni är inte i samma bransch i er lilla stad, så att ni kommer att fortsätta att ramla in i varandra till diverse projekt eller arrangemang? 

Du behöver ju inte bara tro något om den skall dö ut eller inte, du kan ju faktiskt själv bestämma. 

Tror nog att Pelle kommer att göra ett försök att intensifiere den och plötsligt vilja bolla allt jobbrelevant och mindre jobbrelevant med dig. Då gäller det att vara hård och sluta svara. Din kontakt med Pelle bör vara noll, zero, nada om du byter jobb. 

Samma motiv som gjort att ni hållit på som ni gjort dom sista två åren, samt kanske en liten förhoppning att ditt äktenskap krisar någon gång i framtiden och du då kommer att vilja ha lite stöd från hans sida.

Det enda som är säkert är att din man kommer att ha noll förståelse för fortsatt kontakt mellan er om du byter jobb. Oavsett hur oskyldig den verkar på ytan.

En liten fundering av ren nyfikenhet bara....hur kommer det sig att du söker andra jobb nu?

Är det för att få definitivt stopp på känslorna för Pelle eller är du bara sugen på att göra något nytt?

För ett år sedan var du inte så sugen på att byta jobb....

Men förstår du inte att just han är toxic för din relation med din man?

Du skulle inte föra några djupa personliga samtal med honom överhuvudtaget.

Din man verkar vara väldigt överseende med den kontakten han vet, du har med honom, han säger att han litar på dig, men hur långt kan du gå och fortfarande ha hans förtroende.

Vad tror du han tänker om att ni fortfarande har era långa samtal osv. efter att ni haft ert samtal där han erkänt att han visst känt svartsjuka..

Vad var meningen att ni skulle göra istället för de bägge mötena? Kan det vara så att han planerat ett lite mer personligt avsked???

Hade jag varit i din sits, hade jag inte käkat frukost med honom heller. Ni kan träffas i lokalen där mötet hålls. 

Har en fråga. Om man ser ditt och din mans samtal omkring din relation till Pelle som en förhandling eller en försoningsprocess tycker du inte det är en obalans mellan dom erkännanden och eftergifter som din man gjort/tvingats göra och dom som du själv gjort/tvingats göra?

Vi har ju bara ditt korta referat att utgå ifrån men som jag ser det är era respektive erkännanden och eftergifter som följer:

Din man har erkänt att han känt svartsjuka över ditt umgänge med Pelle, och märkt ändrat beteende/känslor hos dig som påverkat er gemensamma relation, specielt hösten 2018. Du har erkänt att du, specielt hösten 2018, haft opassande känslor för Pelle som gjorde denna svartsjuka delvis berättigad och att ditt intensiva umgänge med Pelle var uttryck för dessa känslor. Men därutöver har du väl inte erkänt något mer? 

Din man har gjort eftergiften att han deklarerar demonstrativt att han litar på dig 100%, något som du väl inte helt gör själv. Han har gjort eftergiften att han inte vill utfärda några restriktioner omkring ditt umgänge med Pelle. Han har också gjort eftergiften att han låtsas betrakta dina känslor för Pelle som något som inträffade förra året och som nu närmast är ett avslutat kapitel. För alla dessa eftergifter kan man diskutera hur mycket han gjort av fri vilja för att han faktiskt tycker och tror så och hur mycket han tvingas göra pga sin svaga position där han reelt inte kan genomtvinga något som helst.

Den enda eftergiften du har gjort är väl att du deklarerat att du inte har eller kommer att gå över gränsen. Det är ju närmast ingen eftergift alls, eftersom det ju är en självklarhet, med mindre man har ett öppet förhållande. Men du har inte gjort andra eftergifter/erkännanden som du hade kunnat göra, tex. att era bokade hängmöten, reelt var en slags dating, och borde avslutas.

Tycker du inte själv att det är en obalans där? Du framstår som vinnaren som kan fortsätta med status quo, bara så länge du inte går över gränsen. Din man kan bara hålla masken och hoppas på det bästa ( och kanske på att du själv inser vad du bör göra).