Vad är planen? Skall ni ha frukosten på byn, eller innan ni åker till det andra företaget.
Kanske dum fråga men eftersom grundförslaget var att ni skulle hitta på något annat kul?? förmodar jag det skall vara utanför kontoret.
Man undrar varför det är så viktigt för dig att det som du kallar sista-hejdå-mötet hålls som frukost utanför kontoret? Varför prioriterar du denna frukost högre än respekt för din man? Ni hade ju bara kunnat hänga lite extra på en fika i köket eller boka ett rum till ett projektevalueringsmöte, där symboliken hade varit mindre laddad? Men du kämpar med näbbar och klor för att rättfärdiga denna frukost och helst slippa nämna något omkring den till din man.
Är det för att det så blir lite mera ett hasta-la-vista möte? Att du signalerar att du är mottaglig för framtida invitationer till long-time-no-see fika/lunch/annat om Pelle ändå skulle ha ett ärende nära ditt nya kontor?
Poängen är angående nödvändigheten att nämna det för maken.
TS och Pelle har ju hållit på med låtsasmöten i bokade rum i två år. Ibland med svepskäl som klaras av på 10 min. ibland demonstrativt helt utan. För mig är det ren dating, och inte något jag uppmanar till, men TS har kunnat övertyga sig själv att det är kvalitetstid som hon kompar ut genom att arbeta kvällar/helger. Men man kan diskutera hur mycket av detta hon måste/bör nämna för sin make vid middagsbordet. För var går gräsen mellan arbetsmöte, hängande och ren dating.
Om TS har frukost utanför kontoret med en Pelle som hon genom sitt samtal vet att hennes man har ett ansträngt förhållande till, så är symboliken en annan och lojalitetskonflikten mer tydlig. Där är det naturligt och nödvändigt att nämna en sån sak för maken innan. Om hon inte gör det, så sviker hon makens förtroende, och utsätter sig för en icke obefintlig risk att bli sedd av någon i hennes lilla stad som inte borde se det.
Mitt svar på varför är att för om jag slutar är det typ sista gången vi hänger. Och det är en frukost i samband med ett möte - inte en frukost utan något annat (så var det ju när vi lämnade kontoret förra hösten, när jag/kanske båda kände att vi gick över en gräns, och sen backade). Av nån anledning skulle det kännas värre om det var en frukost utan ursäkt/anledning. Det som gjorde att jag studsade denna gång var ju att kollegan skämtade och skrev "it's a date" - DET kändes lite jobbigt - jag fattar ju att det var ett skämt, men likväl.
Nej, jag har inget intresse av att gå emot er "bara för att" - verkligen inte. Jag hade ju inte nämnt det här om jag inte ville höra vad ni säger. Och jag är inte helt säker på att frukosten blir av, efter att ha hört er input. Jag är INTE ute efter att såra min man.
Tror att du innerst inne inser att det att gå till den frukost med Pelle, utan att nämna det till din man innan, är en helt hopplös idé pga respektlösheten som det signalerar. Oavsett att din man nog förblir lyckligt ovetande omkring det, så förstör du din egna självbild som du har skapat efter samtalen med din man. Och du har jag trots allt varit bra till att undgå att göra helt hopplösa saker som du övervägt tidigare i tråden, som att fråga Pelle omkring hans känslor tex, så du kommer nog heller inte att göra det nu. Varför avsluta med ett magplask, när du trots allt skött det någorlunda hyfsat fram till nu?
Du kommer nog att avlysa det när tiden nårmar sig. Men du kunde ju också nämna något omkring frukosten med Pelle för din man innan, så är det ju automatiskt helt ok. Problemet är att du inte bara skall nämna det, utan också göra det på rätt sätt, med ett tonfall som signalerar respekt och kanske lite lagom tveksamhet. Så du tar i så fall en risk att något i den kommunikationen går snett och din man känner sig överkörd. Varför alls ta den risken? Ni kan ju säga precis samma avskedsrepliker till varann på kontoret som utanför.
Va? Men hon har väl aldrig talat om sin man som ett hinder, eller nån som hindrar henne från att göra det hon vill?? Mer än möjligen i sin signatur, men jag tror inte att "får inte" syftar på hennes man där, utan snarare på den vedertagna inställningen till vad som är vanlig anständighet (rätta mig om jag har fel, TS) Jag tycker att TS är väldigt insiktsfull beträffande vem det är som kan tänkas "ha fel" i den här historien - såvida jag inte har missat nåt avgörande inlägg...
Trots den skämtsamma/dubbeltydiga jargongen, som ju är både avsiktlig och önskvärd hos er, så tror jag nog att nu vet hur Pelle tänker och menar - egentligen. För oss andra är det inte ett stort mysterium i alla fall.
Därimot är frågan om vad din man känner och tänker - egentligen - betydligt svårare att besvara. Och borde kanske vara intressantare för dig.
Det är ju lite av en paradox, att du använt oceaner av tid genom dom sista två åren att spekulera över Pelles tankar och känslor, men först nu, när det hela närmast är över, börjar intressera dig för vad din man egentligen tänker och känner omkring detta något som du har med Pelle.
Är det inte lite smådetaljer som svävar i ovisshet trots allt? I några av dina sista inlägg har du ju börjat antyda att han kanske känner nåt omkring dig&Pelle som han inte vill ut med. Denna detalj är rätt så avgörande. Det har du inte spekulerat över tidigare. Lite påfallande att dessa spekulationer först kommer nu, när det är för sent att göra nåt åt det.