• Sheltielife

    BF oktober 2019!

    Här är en tråd för oss som plussat och har BF i oktober 2019! :D

    Jag är 26 år och har bf 1/10 -2019! Ett helt underbart vis arr börja året på och ser fram emot att få njuta av en mysig mage och sen få min lilla plutt i höst!

    Välkomna hit och grattis till plusset! :D

  • Svar på tråden BF oktober 2019!
  • Jinthry

    Hej på er. Inte så mycket nytt att komma med. Vecka 29+4 och har nu i dagarna inköpt säng, skötbord, vagn, babyskydd, kläder.. Ja, nästan allt. Vi har målat barnrummet och satt upp allt och inväntar inspiration (panik) för vad vi mer kan tänkas behöva. Hur mycket behöver man egentligen en bröstpump? Manuell eller elektrisk? Är Philips avent bra grejer..? Någon som vet?

    Iallafall så har det gått framåt, fötterna och händerna är svullna 24/7. Mina fötter sprängvärker på en gång, så det är inte mycket motion som jag klarar av utan att ha döont. Som tur är tycker hundarna att det är jätteskönt att få lata sig i soffan med mig!

    Jag är dock liiite orolig över att första måttet var medel på sf-kurvan (heter det så på svenska?) och nu var mitt andra mått större.. Vi ska även på ultraljud nu på onsdag. Jag är rädd för att vår bebis ska vara jätte stor (då jag är liten) och även för att det visar sig att det är en kille.. då vi fått besked om att det ska vara en tjej, och har mentalt förberett oss för det.

  • Etta

    Vi har också inhandlat det mesta vi inte haft sedan innan under denna vecka, köpt typ allt begagnat från lokala fb-grupper, smidigt ändå! Även shoppat lite bebiskläder ( i affär) är ju så roligt!

    Ang bröstpump så vägrade min dotter ta flaska första halvåret så jag hade inte mkt nytta av den kan jag säga, men det kan ju vara väldigt olika! Testade nog första gången när hon var 3-4 månader så för mig var det inget som behövdes från start.

  • Etta
    Forka skrev 2019-08-11 18:59:30 följande:

    Hej, är det fler som väntar barn oktober/november2019 i Trollhättan med omnejd? Detta är vårt första barn och jag kan tycka att man har känt sig väldigt ensam hittills. Ingen info om utbildningar, få möten med BM. Har fått många fler tider nu & en heldag för mamma/pappa utb. Trodde alltid att man träffades fler gånger för utbildningen i en mammagrupp eller liknande. Eller för att få träffa folk i ens egna situation.

    Hur upplever ni andra att det har varit? Är ny i staden så tänkte ifall det är värt att byta bm-mottagning? Eller hur fungerar det i andra komuner?


    Hos min bm i Gbg ( med första barnet) var det föräldrautbildning vid tre tillfällen (två timmar per gång) och de ordnade även en mammagrupp om man ville träffa andra i samma situation, men där vi själva bytte nummer osv. Men tror det kan se jätteolika ut! Jag var däremot också förvånad att det var så få träffar med bm första gången, är ju först i slutet av graviditeten som det blir lite oftare.
  • Forka
    Etta skrev 2019-08-11 22:43:35 följande:

    Hos min bm i Gbg ( med första barnet) var det föräldrautbildning vid tre tillfällen (två timmar per gång) och de ordnade även en mammagrupp om man ville träffa andra i samma situation, men där vi själva bytte nummer osv. Men tror det kan se jätteolika ut! Jag var däremot också förvånad att det var så få träffar med bm första gången, är ju först i slutet av graviditeten som det blir lite oftare.


    Okey tack för svaret! Vi ska enbart ha en föräldrar utbildning under en hel dag. Ingen mammagruppsträff dock. Vilket jag kan tycka är lite tråkigt.
  • Jinthry

    Jaha.. och där kom det. Bebisen ligger på 70% i storlekskurva vilket innebär att vi ska tillbaka och mäta i vecka 37 för att se vad som behöver göras.. Givetvis visade även ultraljudet idag att jag inte väntar en flicka. Det har tagit på mig väldigt hårt.. Det känns som att jag sörjer den tjejen som vi har byggt upp mentalt och gjort oss redo för. Namn som är oanvändbart.. Ett babyrum som jag gjort iordning till min dotter ska nu gå till en kille, och själva konceptet av den här förändringen är bara omöjlig för mig att ta in. Det logiska resonemanget att HAN är frisk och växer bra osv, faller i bakgrunden. Jag känner mig som världens hemskaste person för att jag så otroligt önskar att det skulle ha fortsatt vara en tjej. 

    Herregud.. vad ska jag göra nu?

  • Etta
    Jinthry skrev 2019-08-14 21:57:05 följande:

    Jaha.. och där kom det. Bebisen ligger på 70% i storlekskurva vilket innebär att vi ska tillbaka och mäta i vecka 37 för att se vad som behöver göras.. Givetvis visade även ultraljudet idag att jag inte väntar en flicka. Det har tagit på mig väldigt hårt.. Det känns som att jag sörjer den tjejen som vi har byggt upp mentalt och gjort oss redo för. Namn som är oanvändbart.. Ett babyrum som jag gjort iordning till min dotter ska nu gå till en kille, och själva konceptet av den här förändringen är bara omöjlig för mig att ta in. Det logiska resonemanget att HAN är frisk och växer bra osv, faller i bakgrunden. Jag känner mig som världens hemskaste person för att jag så otroligt önskar att det skulle ha fortsatt vara en tjej. 

    Herregud.. vad ska jag göra nu?


    Oj, har ni alltså tidigare fått info om att det är en flicka? På RUL sa de flicka till oss, jag hade nog verkligen känt samma som dig om det visar sig vara en pojke även om det inte kändes som det spelade någon roll innan RUL! Man blir ju så inställd ändå på vilket kön det är och med tilltänkt namn osv är det ju redan en liten individ, klart det blir en chock då när det inte stämmer. Ta några dagar och smält det här, kanske bra att du ändå har lite tid på dig innan han är här? Kommer bli bra, men inget konstigt att du känner som du gör nu!
  • Jinthry
    Etta skrev 2019-08-14 22:24:59 följande:
    Oj, har ni alltså tidigare fått info om att det är en flicka? På RUL sa de flicka till oss, jag hade nog verkligen känt samma som dig om det visar sig vara en pojke även om det inte kändes som det spelade någon roll innan RUL! Man blir ju så inställd ändå på vilket kön det är och med tilltänkt namn osv är det ju redan en liten individ, klart det blir en chock då när det inte stämmer. Ta några dagar och smält det här, kanske bra att du ändå har lite tid på dig innan han är här? Kommer bli bra, men inget konstigt att du känner som du gör nu!
    Precis.. Vi fick reda på vid RUL att det var en tjej. Innan dess lekte vi ju med tanken på att det KUNDE vara en kille, även ifall att det verkligen kändes som att det var en liten tjej vi väntade. Sedan när vi fick reda på att det var en tjej, så kändes det ju självklart. Vi hade ju redan tjejnamn och byggt upp en del förväntningar - men det är ju ingenting emot nu. Från RUL till idag har vi köpt alla saker ett barn kan tänkas behöva, samt målat om och donat i vad som kommer att bli barnrum. Allt detta köpande och fixande med en liten tjej i tanken. Det känns så jävla dumt, för hade vi fått reda på att det var en kille vi väntade vid RUL så hade jag fortfarande köpt rosa lite hit och dit, för att jag tycker det är sött. Men nu känns det helt fel att sätta på en pojke vår tjejs kläder. Helt ologiskt. Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna smälta den här informationen och bygga upp nya förhoppningar/drömmar om en kille istället innan födseln. Det sjuka är att innan vi blev gravida så ville vi båda hellre ha en pojke. Ologiskt som sagt.
  • ballerinakakaoreo
    Jinthry skrev 2019-08-14 21:57:05 följande:

    Jaha.. och där kom det. Bebisen ligger på 70% i storlekskurva vilket innebär att vi ska tillbaka och mäta i vecka 37 för att se vad som behöver göras.. Givetvis visade även ultraljudet idag att jag inte väntar en flicka. Det har tagit på mig väldigt hårt.. Det känns som att jag sörjer den tjejen som vi har byggt upp mentalt och gjort oss redo för. Namn som är oanvändbart.. Ett babyrum som jag gjort iordning till min dotter ska nu gå till en kille, och själva konceptet av den här förändringen är bara omöjlig för mig att ta in. Det logiska resonemanget att HAN är frisk och växer bra osv, faller i bakgrunden. Jag känner mig som världens hemskaste person för att jag så otroligt önskar att det skulle ha fortsatt vara en tjej. 

    Herregud.. vad ska jag göra nu?


    Men fy vad typiskt.. Vi har precis börjat tänka så.. "Tänk om det ligger en flicka i magen och inte vår lilla son. Vad jobbigt och konstigt allt skulle kännas", senast igår pratade vi om det. Kan inte sätta mig in i vilken ångest det faktiskt måste ha bidragit till. Smälta det måste ni ju för bf är ju snart kommet, men det kommer nog bli svårt. Fy vad jobbigt... :( Tur iallafall att han är frisk, hoppas han växer på sig också. 
  • Anonym (Emelie)
    Jinthry skrev 2019-08-14 21:57:05 följande:

    Jaha.. och där kom det. Bebisen ligger på 70% i storlekskurva vilket innebär att vi ska tillbaka och mäta i vecka 37 för att se vad som behöver göras.. Givetvis visade även ultraljudet idag att jag inte väntar en flicka. Det har tagit på mig väldigt hårt.. Det känns som att jag sörjer den tjejen som vi har byggt upp mentalt och gjort oss redo för. Namn som är oanvändbart.. Ett babyrum som jag gjort iordning till min dotter ska nu gå till en kille, och själva konceptet av den här förändringen är bara omöjlig för mig att ta in. Det logiska resonemanget att HAN är frisk och växer bra osv, faller i bakgrunden. Jag känner mig som världens hemskaste person för att jag så otroligt önskar att det skulle ha fortsatt vara en tjej. 

    Herregud.. vad ska jag göra nu?


    Men gud vad jobbigt. Jag hade också blivit besviken och ledsen om jag väntade en pojke.. du är inte hemsk! Vad känner din partner om det då?
  • Anonym (Emelie)

    Jag går in i vecka 34 imorgon. Jag har börjat få förvärkar och mensvärk, jättejobbigt! Nån mer?

    Förresten, har någon av er köpt hallonbladste?

Svar på tråden BF oktober 2019!