• Anonym (väldigt orolig)

    Tror min fru har 30-årskris

    Jag och min fru har bara varit gifta ca 8 månader, men tillsammans i snart 9 år. Vi har alltid haft en stark relation, mycket humor, relativt lite bråk. För nästan två månader sen kände jag att något var lite off med henne. Hon verkade inte lika gullig när vi skrev till varandra. Vi hade planerat att börja försöka få barn i februari, men hon verkade plötsligt inte intresserad av att vara intim.

    I början försökte jag tänka att det bara var i mitt huvud. Men en kväll började mitt hjärta slå fort när vi såg på film ihop. Tankarna började snurra runt i huvudet och det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet. Tror det var någon slags panikångest. Jag tänkte då att jag ska säga något och det gjorde jag. Men det kom ut med darrig, nedbruten röst. Hon kände ingen sympati i den stunden utan verkade nästan irriterad över min reaktion. Men jag lugnade mig och vi pratade igenom allt.

    Hon började förklara saker som hon stört sig på hos mig. Jag köpte det för stunden och vi lät det vara. Men därefter blev allt värre. Hon ville inte hålla min hand längre när vi gick någonstans tillsammans. Efter ett tag slutade hon pussa mig på munnen som vi alltid gjord när vi hälsar på varandra. Jag försökte under den här tiden bara vara ett stöd, inte prata om saken och allmänt vara en kul person att hänga med. Men hennes beteende fortsatte att ändras. Hon gick allt oftare ut med sina singelvänner på helgerna, stannade ute sent och kom hem till mif runt 3-4 på natten. På vardagarna var vi vänner som normalt, bara inte intima med varandra. Till slut frågade jag henne vad som orsakat det här. Hon svarade att hon inte vet vad det beror på, men hon tror att det kommer gå över. Hon sa att hon känner att hon håller på att bli gammal, att hon vill umgås med vänner oftare och att hon borde börja träna mer.

    Jag tror inte att hon är otrogen(än) eftersom hon inte är hemlighetsfull med mobilen eller så, hon kommer alltid hem till mig. Men efter ett tag började jag googla 30-årskris. ALLT stämde in med min fru. Precis ALLT!

    Problemet i den här situationen är att hon är helt beroende utav mig för att kunna bo någonstans. Jag tjänar bra med pengar, bor i en stor hyresrätt(förstahandskontrakt) i Stockholms innerstad och är ganska framgångsrik inom mitt yrke. Skulle det ta slut mellan oss så skulle hon inte ha någonstans att ta vägen. Hennes familj bor inte i Sverige. Hon har sina bästa vänner här, men de bor antingen med pojkvänner eller i små lägenheter. Hennes inkomst är så pass låg att hon inte skulle klara av något annat än att hyra ett litet rum någonstans ute i förorterna och det vill hon förstås inte.

    Jag kan inte förklara hur plågsamt det är att se henne dagligen när det är så här. Vi sover tillsammans, men hon känns så långt borta. Hon säger att hon älskar mig och att hon inte vet vad det här beror på. Och att hon är extremt förvirrad just nu. Det senaste som skett är att jag har bokat parterapi åt oss nästa vecka som hon sagt ok till. Jag kan bara hoppas att det kommer hjälpa. 

    Är det någon som varit i en liknande situation som känner igen sig? Vad gjorde ni för att hantera det?

  • Svar på tråden Tror min fru har 30-årskris
  • Anonym (väldigt orolig)
    Smiskmaskinen skrev 2019-04-01 16:36:00 följande:
    Detta är riktigt bra. Starkt jobbat!

    Du vände en dålig situation till en bra, nu med en mer attraktiv kropp. Skit i att visa det för henne. Det är för din skull du har gjort detta, inte för henne.

    I övrigt tycker jag du ska ta avstånd. Det är tufft men du måste. Att jaga henne kommer bara förvärra situationen.

    Som regel ska man alltid gå efter en persons handlingar och inte vad han/hon säger. Hennes handlingar pekar mycket åt att hon tappat känslorna för dig.. Du måste vara beredd på det värsta och redan nu planera hur framtiden utan henne kommer se ut.
    Tack så mycket! Håller med 100%. Min fokus nu har varit på allt jag har att vara tacksam över. 

    Det är som du säger inte lätt. Särskilt när vi MÅSTE bo ihop. Men jag ser det som att om jag kommer ur det här utan att brytas ned totalt så kommer jag vara extremt stark mentalt när processen är över.
  • Anonym (Elina)

    Ja, min man fick en 30 års kris och blev helt kall.

    Det slutade med att jag fick panikattack, började tappa hår, magrade av. Och bröt med honom.

    Har aldrig känt mig så nere som när man älskar någon (den man vill leva resten av livet med) men denne blivit personlighetsförändrad.

    Ett halvår senare tog han tag i sig själv och jobbade sig sakta tillbaka. Vi är idag gifta med barn och älskar varandra djupt. Men fy vad det kan vrida sig i magen när jag tänker tillbaka på det som skedde... och spåret av detta har gjort att jag har en del av hjärtat i pansar och är mentalt redo att inget behöver vara för evigt. Jag satsar 80% i relationen idag medan han satsar 100. Tyvärr men blir man skadad i själen så blir man.

    Tyvärr vanligt, 4 av mina närmsta tjejkompisar var med om samma.

    Tror det bästa rådet är parterapi. Du är ihop med en tjej så det är ett lättare språng. För min man är terapeut inget alternativ någonsin.

  • Anonym (väldigt orolig)
    Anonym (Elina) skrev 2019-04-02 13:45:43 följande:

    Ja, min man fick en 30 års kris och blev helt kall.

    Det slutade med att jag fick panikattack, började tappa hår, magrade av. Och bröt med honom.

    Har aldrig känt mig så nere som när man älskar någon (den man vill leva resten av livet med) men denne blivit personlighetsförändrad.

    Ett halvår senare tog han tag i sig själv och jobbade sig sakta tillbaka. Vi är idag gifta med barn och älskar varandra djupt. Men fy vad det kan vrida sig i magen när jag tänker tillbaka på det som skedde... och spåret av detta har gjort att jag har en del av hjärtat i pansar och är mentalt redo att inget behöver vara för evigt. Jag satsar 80% i relationen idag medan han satsar 100. Tyvärr men blir man skadad i själen så blir man.

    Tyvärr vanligt, 4 av mina närmsta tjejkompisar var med om samma.

    Tror det bästa rådet är parterapi. Du är ihop med en tjej så det är ett lättare språng. För min man är terapeut inget alternativ någonsin.


    Tack för att du delar med dig. Jag förstår precis hur du menar. Jag är så svårt traumatiserad av det här att jag tror jag aldrig kommer kunna ge hela mig själv till någon igen. Jag önskar någon hade berättat för mig att sånt här kan ske. Det här är helt okänt för mig. 

    Men jag är jätteglad för din skull att ni ändå är tillsammans och att du förstår att det är pga en kris och inte ditt fel. 
  • Anonym (väldigt orolig)

    Vi gick till parterapi idag. Allt hon beskrev bekräftade bara att detta är en medelålderskris. Vi gifte oss, sen skulle vi ha barn och då känns det som "the end" sa hon.

    En del framsteg dock. Hon tvivlar på om de negativa känslorna hon känner är äkta och det är därför hon inte vill göra något förhastat.

    Får se vad som händer, men vi har nästa timme om en vecka så återkommer med uppdatering då.

  • Anonym (rt)

    Innan jag hade läst klart trådstarten så dök ordet parterapi upp i mitt huvud. Jag tycker det är jättebra att ni nu går till en sådan, och jag tycker att det låter som att du hanterar detta på det bästa möjliga sättet. Man kan ju krisa av olika anledningar, och åldern kan vara en sådan anledning, men ändå känna att man älskar någon djupt och därför vilja ge det lite tid att gå över. Jag tror att om en relation ska kunna hålla hela livet så är man tvungen att ta sig igenom några sådana kriser. Det kan inte vara en dans på rosor hela tiden, liksom. Har egentligen inga vidare råd att ge men vet att jag själv haft kriser i relationer som gått över, så om jag vore som du skulle jag fortsätta med parterapin och ge det ett litet tag 

  • Anonym (väldigt orolig)
    Anonym (rt) skrev 2019-04-04 11:33:40 följande:

    Innan jag hade läst klart trådstarten så dök ordet parterapi upp i mitt huvud. Jag tycker det är jättebra att ni nu går till en sådan, och jag tycker att det låter som att du hanterar detta på det bästa möjliga sättet. Man kan ju krisa av olika anledningar, och åldern kan vara en sådan anledning, men ändå känna att man älskar någon djupt och därför vilja ge det lite tid att gå över. Jag tror att om en relation ska kunna hålla hela livet så är man tvungen att ta sig igenom några sådana kriser. Det kan inte vara en dans på rosor hela tiden, liksom. Har egentligen inga vidare råd att ge men vet att jag själv haft kriser i relationer som gått över, så om jag vore som du skulle jag fortsätta med parterapin och ge det ett litet tag 


    Tack så mycket! Det viktigaste för mig har varit att acceptera situationen som den är. Jag ger ifrån en helt annan energi numera. Vet inte hur framtiden kommer se ut, men det känns som att det som sker nu är något jag behövde gå igenom.

    Uppdaterar igen efter nästa parterapi-timme
  • Anonym (Micke)

    Jag tror terapin kan vara bra för er som par hur det än går med relationen.
    Tror du skulle må bra av att gå i egen terapi ochså, för att bli av med skräcken
    att bli singel.

  • Anonym (väldigt orolig)
    Anonym (Micke) skrev 2019-04-05 15:50:42 följande:

    Jag tror terapin kan vara bra för er som par hur det än går med relationen.
    Tror du skulle må bra av att gå i egen terapi ochså, för att bli av med skräcken
    att bli singel.


    Ska pröva det. Jag kan inte kalla det skräck direkt. Jag vill inte skiljas från min fru, men skulle jag bli singel så kommer jag definitivt leva livet. 
  • Anonym (väldigt orolig)

    Terapin går bra. Fortfarande ingen intimitet, men känns som att vi förstår varandra bättre

  • Anonym (Kris?)

    Vad betyder det om en kvinna har ålderskris är det att hon vill träffa yngre killar eller handlar det om något helt annat 

Svar på tråden Tror min fru har 30-årskris