Tror min fru har 30-årskris
Jag och min fru har bara varit gifta ca 8 månader, men tillsammans i snart 9 år. Vi har alltid haft en stark relation, mycket humor, relativt lite bråk. För nästan två månader sen kände jag att något var lite off med henne. Hon verkade inte lika gullig när vi skrev till varandra. Vi hade planerat att börja försöka få barn i februari, men hon verkade plötsligt inte intresserad av att vara intim.
I början försökte jag tänka att det bara var i mitt huvud. Men en kväll började mitt hjärta slå fort när vi såg på film ihop. Tankarna började snurra runt i huvudet och det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet. Tror det var någon slags panikångest. Jag tänkte då att jag ska säga något och det gjorde jag. Men det kom ut med darrig, nedbruten röst. Hon kände ingen sympati i den stunden utan verkade nästan irriterad över min reaktion. Men jag lugnade mig och vi pratade igenom allt.
Hon började förklara saker som hon stört sig på hos mig. Jag köpte det för stunden och vi lät det vara. Men därefter blev allt värre. Hon ville inte hålla min hand längre när vi gick någonstans tillsammans. Efter ett tag slutade hon pussa mig på munnen som vi alltid gjord när vi hälsar på varandra. Jag försökte under den här tiden bara vara ett stöd, inte prata om saken och allmänt vara en kul person att hänga med. Men hennes beteende fortsatte att ändras. Hon gick allt oftare ut med sina singelvänner på helgerna, stannade ute sent och kom hem till mif runt 3-4 på natten. På vardagarna var vi vänner som normalt, bara inte intima med varandra. Till slut frågade jag henne vad som orsakat det här. Hon svarade att hon inte vet vad det beror på, men hon tror att det kommer gå över. Hon sa att hon känner att hon håller på att bli gammal, att hon vill umgås med vänner oftare och att hon borde börja träna mer.
Jag tror inte att hon är otrogen(än) eftersom hon inte är hemlighetsfull med mobilen eller så, hon kommer alltid hem till mig. Men efter ett tag började jag googla 30-årskris. ALLT stämde in med min fru. Precis ALLT!
Problemet i den här situationen är att hon är helt beroende utav mig för att kunna bo någonstans. Jag tjänar bra med pengar, bor i en stor hyresrätt(förstahandskontrakt) i Stockholms innerstad och är ganska framgångsrik inom mitt yrke. Skulle det ta slut mellan oss så skulle hon inte ha någonstans att ta vägen. Hennes familj bor inte i Sverige. Hon har sina bästa vänner här, men de bor antingen med pojkvänner eller i små lägenheter. Hennes inkomst är så pass låg att hon inte skulle klara av något annat än att hyra ett litet rum någonstans ute i förorterna och det vill hon förstås inte.
Jag kan inte förklara hur plågsamt det är att se henne dagligen när det är så här. Vi sover tillsammans, men hon känns så långt borta. Hon säger att hon älskar mig och att hon inte vet vad det här beror på. Och att hon är extremt förvirrad just nu. Det senaste som skett är att jag har bokat parterapi åt oss nästa vecka som hon sagt ok till. Jag kan bara hoppas att det kommer hjälpa.
Är det någon som varit i en liknande situation som känner igen sig? Vad gjorde ni för att hantera det?
