• Anonym (väldigt orolig)

    Tror min fru har 30-årskris

    Jag och min fru har bara varit gifta ca 8 månader, men tillsammans i snart 9 år. Vi har alltid haft en stark relation, mycket humor, relativt lite bråk. För nästan två månader sen kände jag att något var lite off med henne. Hon verkade inte lika gullig när vi skrev till varandra. Vi hade planerat att börja försöka få barn i februari, men hon verkade plötsligt inte intresserad av att vara intim.

    I början försökte jag tänka att det bara var i mitt huvud. Men en kväll började mitt hjärta slå fort när vi såg på film ihop. Tankarna började snurra runt i huvudet och det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet. Tror det var någon slags panikångest. Jag tänkte då att jag ska säga något och det gjorde jag. Men det kom ut med darrig, nedbruten röst. Hon kände ingen sympati i den stunden utan verkade nästan irriterad över min reaktion. Men jag lugnade mig och vi pratade igenom allt.

    Hon började förklara saker som hon stört sig på hos mig. Jag köpte det för stunden och vi lät det vara. Men därefter blev allt värre. Hon ville inte hålla min hand längre när vi gick någonstans tillsammans. Efter ett tag slutade hon pussa mig på munnen som vi alltid gjord när vi hälsar på varandra. Jag försökte under den här tiden bara vara ett stöd, inte prata om saken och allmänt vara en kul person att hänga med. Men hennes beteende fortsatte att ändras. Hon gick allt oftare ut med sina singelvänner på helgerna, stannade ute sent och kom hem till mif runt 3-4 på natten. På vardagarna var vi vänner som normalt, bara inte intima med varandra. Till slut frågade jag henne vad som orsakat det här. Hon svarade att hon inte vet vad det beror på, men hon tror att det kommer gå över. Hon sa att hon känner att hon håller på att bli gammal, att hon vill umgås med vänner oftare och att hon borde börja träna mer.

    Jag tror inte att hon är otrogen(än) eftersom hon inte är hemlighetsfull med mobilen eller så, hon kommer alltid hem till mig. Men efter ett tag började jag googla 30-årskris. ALLT stämde in med min fru. Precis ALLT!

    Problemet i den här situationen är att hon är helt beroende utav mig för att kunna bo någonstans. Jag tjänar bra med pengar, bor i en stor hyresrätt(förstahandskontrakt) i Stockholms innerstad och är ganska framgångsrik inom mitt yrke. Skulle det ta slut mellan oss så skulle hon inte ha någonstans att ta vägen. Hennes familj bor inte i Sverige. Hon har sina bästa vänner här, men de bor antingen med pojkvänner eller i små lägenheter. Hennes inkomst är så pass låg att hon inte skulle klara av något annat än att hyra ett litet rum någonstans ute i förorterna och det vill hon förstås inte.

    Jag kan inte förklara hur plågsamt det är att se henne dagligen när det är så här. Vi sover tillsammans, men hon känns så långt borta. Hon säger att hon älskar mig och att hon inte vet vad det här beror på. Och att hon är extremt förvirrad just nu. Det senaste som skett är att jag har bokat parterapi åt oss nästa vecka som hon sagt ok till. Jag kan bara hoppas att det kommer hjälpa. 

    Är det någon som varit i en liknande situation som känner igen sig? Vad gjorde ni för att hantera det?

  • Svar på tråden Tror min fru har 30-årskris
  • Anonym (Klokt)
    Anonym (felix) skrev 2019-04-14 10:04:53 följande:

    Jag tror din fru är förvirrad för att hon börjar inse dom biologiska realiterna. Hon är 34, hennes fruktbarhet och attraktionskraft börjar snabbt dala. Om hon skall ha ett par barn innan 40, måste hon gå igång nu eller i varje fall mycket snart. 

    Du är 38. För dig är den biologiska klockan inte lika påtaglig. Man skulle faktiskt kunna säga att du håller på att bli yngre än henne. Du skulle kunna vänta några år ännu och få barn med en annan yngre kvinna tack vare ditt sociala och ekonomiska kapital.

    Detta ger en ändrad maktbalans i ert förhållande. Hon måste antingen välja dig, som hon ju gjort genom att bli gift, eller bryta upp, finna någon annan och vänta ytterligare några år innan barnafödande. Därav förvirringen.


    Väldigt bra och insiktsfullt inlägg.

    Som kvinna vet man att ens attraktionskraft minskar med åldern, med män är det tvärtom. TS kan attrahera en ung kvinna och skaffa familj, när han är över 50år, det går inte för en kvinna, möjligtvis för endast sex. Men TS kvinna måste fatta ett beslut, det spelar ingen roll hur mycket hon vill fortsätta vara ung, slippa ta beslut om framtiden, tiden går iaf.
  • Anonym (väldigt orolig)
    Anonym (felix) skrev 2019-04-15 07:00:34 följande:

    Fortsätt gå till parterapi, men inse samtidigt att parterapi ofta handlar om något annat än det man låtsas att det handlar om. Det handlar inte om att finna den grundläggande orsaken till relationsproblem och lösa denna grundorsak. Den grundläggande orsaken, tex bristande attraktion, respekt eller annat är ofta för känslig till att bli utsagd klart och tydligt. Istället fokuserar man ofta på mindre problem, som är mera acceptabla att nämna. Om du vill veta den grundläggande orsaken måste du läsa mellan linjerna på det din partner säger.

    Parterapi handlar om att förhandla fram en gemensam historia, som förklarar varför det gick snett mellan er och hur ni nu båda vill arbeta för att det blir bra igen. 

    Reagerar du negativt och självdestruktivt när du ställs inför en kris. Tex med depression, för mycket alkohol eller annat. Undgå det i så fall. Ditt budskap till henne bör vara "jag älskar dig och vill hemskt gärna leva med dig, men om det inte går så finner jag säkert någon annan som jag också kan älska och få ett gott liv med".

    Tycker du det är ok att hon kommer hem vid 3-4 tiden, utan annan anledning än att hon vill hänga med sina singelväninnor? Tycker du är alltför förstående där. Hon är ju 34 och ni är nygifta. Skall hon komma hem vid 3-4 tiden skall det vara en större festlig anledning till det tycker jag.


    Den grundläggande orsaken är solklar för mig - det här är en medelålderskris. Det som har triggat det är lika solklart för mig. Vi hade ett bra sexliv innan det här skedde och det ändrades som över en natt. Hon intygade detsamma under terapin. Men jag tror också att vi ska gå till terapeuten separat ett par gånger så vi båda kan säga det vi inte vågar framför varandra.

    Jag reagerar definitivt inte självdestruktivt under en kris som du kanske läst i tråden. Jag tränar med största disciplin och har gått upp kl.05.00 varje morgon sen det här startade. Jag ser till att vila mellan passen och väger min mat när jag äter. Min kropp har transformerats under de här månaderna. Hon är förmodligen väl medveten om att jag inte kommer ha några problem att hitta någon annan om hon väljer att lämna mig samtidigt som hon vet att jag älskar henne mer än något annat och vill vara tillsammans med henne.

    Jag hade aldrig haft problem med att hon kom hem så sent i vanliga fall. Det har hänt förr, men skillnaden var att vi kommunicerade då genom att skicka små meddelanden till varandra med intern humor och annat gulligt. Men just det beteendet hos henne har vi pratat om en hel del i terapin och det verkar som att hon förstod att hon pushat det. 

    Jag måste tillägga att den följande helgen gick hon inte ut alls. Jag däremot antog att hon skulle gå ut så jag planerade in en utekväll med vänner och kom hem runt 2. Hade märkligt nog skuldkänslor över det. Stod inte ut med tanken av att hon var ensam hemma hela kvällen.
  • Fjäril kär

    Jag tror jag fattar hennes panik.

    Om det är så att du står för merparten av ekonomin och liksom sponsrar hennes liv så kanske hon helt enkelt känner sig mindre värd pga det. Ert extravaganta liv har gett henne massor redan nu och därför känns det som att ingenting finns kvar när barnen är födda. Det finns liksom "inget" kvar att längta till. Även barn kommer ju du att stå för merparten av rent ekonomiskt. Vad ska hon bidra med liksom?

    Hon behöver ett eget liv, stå på egna ben, ha egna planer, egna drömmar och egna mål. Egna pengar. Få upp sitt egetvärde.

    Att gå ut och partaja, festa till och få andras uppmärksamhet är ju ett sätt för henne att få känna ett värde, att få känna sig behövd och få en mening. Även om det bara är rent ytligt.

    Tror ni vinner mycket på att omfördela er ekonomi och jobba bort det faktum av att hon blir omhändertagen. Ingen människa mår bra av att bli "daddad" med även om det är av kärlek och ekonomiska möjligheter.

  • Anonym (felix)

    Tycker det är självmotsägande att gå till parterapi och samtidigt leva singelliv hänga ute till sen natt i helgerna utan större anledning. Du borde nog ställa lite större krav där. Annars tar hon sig bara större och större friheter. Hon är gift och snart 35. 

    Om ni skulle finna tillbaka till varann, så gå inte direkt från kris till att skaffa barn. Låt inte barn i sig självt, bli lösningen på krisen. Låt det gå en tid tex ett halvår, med återskapad intimitet, innan ni tänker på att skaffa barn. När barnen kommer får ni säkert intimitetsproblem igen som alla andra. 

  • Anonym (felix)

    Tycker det är självmotsägande att gå till parterapi och samtidigt leva singelliv hänga ute till sen natt i helgerna utan större anledning. Du borde nog ställa lite större krav där. Annars tar hon sig bara större och större friheter. Hon är gift och snart 35. 

    Om ni skulle finna tillbaka till varann, så gå inte direkt från kris till att skaffa barn. Låt inte barn i sig självt, bli lösningen på krisen. Låt det gå en tid tex ett halvår, med återskapad intimitet, innan ni tänker på att skaffa barn. När barnen kommer får ni säkert intimitetsproblem igen som alla andra. 

  • Anonym (väldigt orolig)
    Fjäril kär skrev 2019-04-15 08:43:41 följande:

    Jag tror jag fattar hennes panik.

    Om det är så att du står för merparten av ekonomin och liksom sponsrar hennes liv så kanske hon helt enkelt känner sig mindre värd pga det. Ert extravaganta liv har gett henne massor redan nu och därför känns det som att ingenting finns kvar när barnen är födda. Det finns liksom "inget" kvar att längta till. Även barn kommer ju du att stå för merparten av rent ekonomiskt. Vad ska hon bidra med liksom?

    Hon behöver ett eget liv, stå på egna ben, ha egna planer, egna drömmar och egna mål. Egna pengar. Få upp sitt egetvärde.

    Att gå ut och partaja, festa till och få andras uppmärksamhet är ju ett sätt för henne att få känna ett värde, att få känna sig behövd och få en mening. Även om det bara är rent ytligt.

    Tror ni vinner mycket på att omfördela er ekonomi och jobba bort det faktum av att hon blir omhändertagen. Ingen människa mår bra av att bli "daddad" med även om det är av kärlek och ekonomiska möjligheter.


    Jag önskar verkligen hon kunde få det hon vill ha, men det blir näst intill omöjligt. Jag är entreprenör i min själ och hittar alltid möjligheter att förverkliga mina idéer och är väldigt kreativ. Jag har kommit långt tack vare det, men hon har ingen utbildning att falla tillbaka på, hon har ett jobb hon är nöjd med, men hon kommer förmodligen aldrig kunna tjäna lika mycket som jag. Med andra ord - den livsstil vi lever idag kommer hon inte kunna leva om vi skiljer oss. Enda möjligheten är om hon träffar en annan man som tjänar lika mycket eller mer än jag, men då har hon väl samma problem så småningom?
  • Fjäril kär
    Anonym (väldigt orolig) skrev 2019-04-15 09:58:17 följande:

    Jag önskar verkligen hon kunde få det hon vill ha, men det blir näst intill omöjligt. Jag är entreprenör i min själ och hittar alltid möjligheter att förverkliga mina idéer och är väldigt kreativ. Jag har kommit långt tack vare det, men hon har ingen utbildning att falla tillbaka på, hon har ett jobb hon är nöjd med, men hon kommer förmodligen aldrig kunna tjäna lika mycket som jag. Med andra ord - den livsstil vi lever idag kommer hon inte kunna leva om vi skiljer oss. Enda möjligheten är om hon träffar en annan man som tjänar lika mycket eller mer än jag, men då har hon väl samma problem så småningom?


    Du missar min poäng. Det handlar inte om att tjäna lika utan om hur man förvaltar den inkomst man har på ett jämställt sätt.

    Att du vill sponsra ett extravagant liv är själva huvudproblemet till hennes kris.

    Ni måste prata om den fördelningen. Även om du har råd att betala så sluta med det. Låt henne själv få möjlighet att spara pengar till saker hon vill göra. Få känna sig delaktig och som jämställd partner.

    Hon kan visst ändra sitt liv fast hon lever med dig, det handlar om att du måste tillåta henne göra det. Inget hindrar henne från att plugga, söka andra jobb, hitta saker hon brinner för etc etc. Men du måste släppa taget om henne på den punkten. Hon kan själv. Hon är 35 år och inte 15 år..

    Ge henne ett eget värde och låt henne vara en jämställd partner. Det vinner ni båda två på.
  • Anonym (väldigt orolig)
    Fjäril kär skrev 2019-04-15 10:08:32 följande:
    Du missar min poäng. Det handlar inte om att tjäna lika utan om hur man förvaltar den inkomst man har på ett jämställt sätt.

    Att du vill sponsra ett extravagant liv är själva huvudproblemet till hennes kris.

    Ni måste prata om den fördelningen. Även om du har råd att betala så sluta med det. Låt henne själv få möjlighet att spara pengar till saker hon vill göra. Få känna sig delaktig och som jämställd partner.

    Hon kan visst ändra sitt liv fast hon lever med dig, det handlar om att du måste tillåta henne göra det. Inget hindrar henne från att plugga, söka andra jobb, hitta saker hon brinner för etc etc. Men du måste släppa taget om henne på den punkten. Hon kan själv. Hon är 35 år och inte 15 år..

    Ge henne ett eget värde och låt henne vara en jämställd partner. Det vinner ni båda två på.
    Jag har varit otydlig och ber om ursäkt. Sen det här startade betalar jag inte för något. Om du har läst hela tråden så vet du att jag under många år inte hade möjlighet att betala för något mer än existensminimum. Tack vare att hon och jag delade på kostnader kunde jag överleva i princip.

    Jag vet inte om jag är helt med på att vi alltid ska dela lika för att hon ska känna sig jämställd. När jag började tjäna pengar så skedde det ganska plötsligt. Man kan jämföra det med att vinna på lotto även om det var hårt arbete inblandat. Hade jag i det tillfället krävt att hon och jag delar lika när vi åker på semester så tror jag hon hade stört sig på det. Om ena partnern plötsligt blir rik och vill att den fattiga partnern ska spara så vi har råd att åka på semester, för mig är det inte ok. 

    Nej, hon kan inte ändra sitt liv till den nivån. Om du visste vem jag var så skulle du förstå bättre. Det finns inget jobb hon kan få som kan göra så att hon tjänar i närheten av det jag gör. Hon skulle behöva komma på en affärsidé och göra det till en verksamhet. Det är det som har hänt för mig. Och det har absolut inget att göra med att jag inte tillåter henne att göra det. Jag vet inte varför du har tolkat det som att jag inte släpper taget om henne när det gäller det? Jag har alltid uppmuntrat henne till att bli bättre på alla fronter. Jag har aldrig "daddat" henne med kärlek eller pengar. Jag överöser henne inte med gåvor och ytligheter. Men däremot reser vi mer än andra par och bor på fina hotell. Det är allt. 
  • Fjäril kär
    Anonym (väldigt orolig) skrev 2019-04-15 10:20:41 följande:

    Jag har varit otydlig och ber om ursäkt. Sen det här startade betalar jag inte för något. Om du har läst hela tråden så vet du att jag under många år inte hade möjlighet att betala för något mer än existensminimum. Tack vare att hon och jag delade på kostnader kunde jag överleva i princip.

    Jag vet inte om jag är helt med på att vi alltid ska dela lika för att hon ska känna sig jämställd. När jag började tjäna pengar så skedde det ganska plötsligt. Man kan jämföra det med att vinna på lotto även om det var hårt arbete inblandat. Hade jag i det tillfället krävt att hon och jag delar lika när vi åker på semester så tror jag hon hade stört sig på det. Om ena partnern plötsligt blir rik och vill att den fattiga partnern ska spara så vi har råd att åka på semester, för mig är det inte ok. 

    Nej, hon kan inte ändra sitt liv till den nivån. Om du visste vem jag var så skulle du förstå bättre. Det finns inget jobb hon kan få som kan göra så att hon tjänar i närheten av det jag gör. Hon skulle behöva komma på en affärsidé och göra det till en verksamhet. Det är det som har hänt för mig. Och det har absolut inget att göra med att jag inte tillåter henne att göra det. Jag vet inte varför du har tolkat det som att jag inte släpper taget om henne när det gäller det? Jag har alltid uppmuntrat henne till att bli bättre på alla fronter. Jag har aldrig "daddat" henne med kärlek eller pengar. Jag överöser henne inte med gåvor och ytligheter. Men däremot reser vi mer än andra par och bor på fina hotell. Det är allt. 


    Fortfarande, det handlar inte om pengar. Det handlar inte om inkomster över huvud taget.

    Att du behövde henne då, ja det var då, men det är ju NU ni har krisen. Vilket inte har något alls att göra med då.

    Ett jämställt liv handlar inte om pengar. Det handlar om att få känna sig värdefull som människa. Att ha ett eget liv som betyder något. Att få känna sig duktig på något man åstadkommer själv. Att få känna sig behövd. Att få ett värde som partner. Att göra något man brinner för. Att ses som en jämlik. Det har noll och intet att göra med pengar.
  • Anonym (väldigt orolig)
    Fjäril kär skrev 2019-04-15 10:39:17 följande:
    Fortfarande, det handlar inte om pengar. Det handlar inte om inkomster över huvud taget.

    Att du behövde henne då, ja det var då, men det är ju NU ni har krisen. Vilket inte har något alls att göra med då.

    Ett jämställt liv handlar inte om pengar. Det handlar om att få känna sig värdefull som människa. Att ha ett eget liv som betyder något. Att få känna sig duktig på något man åstadkommer själv. Att få känna sig behövd. Att få ett värde som partner. Att göra något man brinner för. Att ses som en jämlik. Det har noll och intet att göra med pengar.
    Det håller jag med om. Men du skrev i förra inlägget att jag ska sluta betala för det och att hon ska få spara ihop egna pengar. Därför svarade jag om just specifikt pengar.

    Men ja, jag önskar självklart att hon känner sig värdefull. Just nu vet jag bara inte hur eller om det ens är möjligt när hon varken vill kommunicera med mig, hitta på saker med mig eller att jag rör vid henne.
Svar på tråden Tror min fru har 30-årskris