Min 13-åring ska bli pappa

håller med

Vad jobbigt ...

13 å 14 år ...då är man barn ...,

För att ta hand om barn så ska man kunna försörja sig själv först ...här kommer föräldrarna till 13 å 14 åringarna få ta hand om ungen.

Abort ...är det enda som gäller ...eller adoption.

Eller att mor föräldrarna tar barnet.

Förlorad barndom för mamman .....dessutom.

Usch va drygt ....

Usch vilken jobbig sitauation..Låter som en riktig mardrömssituation faktiskt..Tycker så synd om det lilla barnet som kommer få alldeles för unga förääldrar, ingen inkomst, inget eget boende, inte ens hunnit växa upp själva..Ett barn är ju enormt mycket ansvar och jag tycker nästan det är fel mot den lilla bebisen. Bättre att adoptera bort barnet isåfall alternativt att ni föräldrar till tonåringarna tar hand om bebisen.
Tycker du ska prata med flickans föräldrar i lugn och ro, försöka få till nån överenskommelse. Är ändå helt fel att du inte ska ställa upp och även låta pappan slippa ansvaret..Nånstans har det ju brustit hos er föräldrar också om en 13-åring blir gravid/gjort någon gravid tycker jag och nu får ni stå för det och försöka reda upp allt.
Tänk på den lilla oskyldiga bebisen i det här sammanhanget, och inte på dig själv.

Jag skulle naturligtvis vilja vara delaktig i mitt barnbarns liv. Men jag skulle inte gå med på veckovis boende på flera år, tills barnet är äldre. Två helger/månad räcker. Självklart ska inte flickan tvingas till abort men någon måste sätta henne ner och ta ett allvarligt snack om vilket enormt ansvar detta kommer bli. Förklara att hon måste nu offra sina unga år till att ta hand om barnet. Samtidigt som hon går i skolan. Kanske se till så hon kommer i kontakt med andra mycket unga mammor som kan få henne att inse allvaret.

Men, det skulle ju handla om mitt barnbarn som jag vet jag kommer älska. Och det måste handla om just det barnets allra bästa intresse.

För det första, varannan vecka kommer aldrig hända med ett spädbarn. Det är i princip soc-anmälan på det direkt. Se till att vara delaktiga i graviditeten och vara delaktiga i olika instanser som familjerätten så ni har en talan i allt vad som rör vårdnad, umgänge och boende.

Barnen har försatt sig själva i en vansinnig sits, men båda två är fullt ansvariga för att det har hänt, och båda två är fullt ansvariga för vad som komma skall.  Ni föräldrar måste vara där för att stötta era barn och lotsa in dem i föräldraskapet, inte lära dem idiotier som att överge sin egen avkomma eller mer eller mindre psykiskt misshandla den kommande bebisen med varannan vecka.

Att veta hur barn blir till och skydda sig vid sex tycker jag att man ska kunna kräva av en 13-åring. Precis som man ska kunna kräva av en 13-åring att hen ska fatta att våldtäkt är något man ALDRIG ska göra. Att ens börja prata om varje kvinnas rätt till sin kropp är bara lågt och irrelevant. Det låter faktiskt som denna grabb är ytterst dåligt uppfostrad/har dåliga föredömen.

Förstår verkligen att detta är en jobbig situation.
Man kan ju börja i det absurda att några andra än barnets föräldrar ska sitta och diskutera situatione. Det säger ju allt. Föräldrarna anses inkompetenta, annars hade ni inte gjort det. De har ingen bostad, kan inte försörja barnet. De har inte ens gått grundskolan. Flickans kropp har inte vuxit färdigt, men planerar att genomgå graviditet och förlossning. De är inte mogna på något sätt att ta hand om barn. Det finns studier som visar att barn till tonåringar inte utvecklas lika bra som andra barn. De blir oftare utsatta för våld. (obs, detta är genomsnittet och gäller inte varje individ)
Är man 13 och 14 har man inte kapacitet att bli förälder.
Om mitt barn skulle bli förälder hade jag förklarat att jag har redan ägnat en stor del av mitt liv till att ta hand om och fostra mina barn. Jag tänker inte bli mamma till mina barnbarn. Nu kommer en ny period i mitt liv med mer tid för mig och mina intressen, karriär. För den som tänker sig att jag nu ska bli mamma igen är det naturligtvis katastrof, det förstår jag.
Jag hade sagt till flickan att barnet inte kan bo hemma hos oss. Det är inget ni kan bli tvingade till på något sätt. Då har hon ett bättre underlag när hon beslutar om föda/abort.

Risken är att sonen växer upp och blir en riktig mansbebis. Dessutom är det ingen rättighet att få sex.

Jag vill absolut inte klanka ner på nån, men har ingen talat med barnen om blommor och bin?!

Självklart kan det funka jättebra precis som det kan funka jättedåligt att bli föräldrar vid så ung ålder. Det krävs stöd från båda håll för att barnen ska klara av att ta hand om ett barn! Ni bör verkligen trycka på vid mötet om att ni inte har nått som helst intresse av barnet i fråga och att ni kommer skänka all vårdnad till modern. Då kommer nog hennes föräldrar vakna upp ur den fantastiska vv bubblan och inse att dom kommer bli föräldrar på heltid igen.

Låter ju väldigt besvärligt alltihop, men en abort är för vissa (fler än som talar om det) ett enormt trauma för livet, och kan vara mycket smärtsamt och traumatiskt även fysiskt. Vill hon inte det så vill hon inte. Det finns ETT enda korrekt sätt att bemöta en människa som berättar att hon är oplanerat gravid :

?Vad du än vill göra så stöttar jag dig till hundra procent.?

Det gäller din son och det gäller dig. Du blir ju inblandad nu eftersom blivande föräldrarna är så enormt unga.

Du behöver sätta din instinkt att skydda ditt barn till varje pris på en lite lägre volym än vanligt. Han har försatt sig i en helt och hållet vuxen situation. Med enorma konsekvenser. Det är inte hon som gjort det genom sitt beslut att behålla. Det är deras vardera beslut att ha oskyddat sex som är orsaken till detta. Det är det enda beslut du kan ifrågasätta, klandra, önska bort. Hennes beslut om hennes kropp är bara hennes. Du får inte klandra det, inte inför henne , hennes föräldrar eller din son. Jag tror att din bästa omsorg om ditt barn just nu är att vara den vuxna ?mansröst? som han borde ha haft i en sån här situation. Han kan omöjligt ha kompetens för den här situationen, såklart. Han är ett barn. Men han har satt sig i en helt vuxen sits. Och då måste du vara både den vuxna han borde varit, och hans mamma. Men inte bara hans mamma. Precis som du (och hans pappa om han finns tillgänglig) kommer att behöva utföra sonens papparoll under många år.

Du (och hans pappa) måste lära honom hur man är en bra man och en bra pappa. Och det är för tidigt , såklart, men det du gör nu kommer eka i hela hans liv. Det är så du kan ?rädda honom? från att ta för mycket skada av det här. Inte genom att kriga med den andra familjen.

Lycka till!!!!