Min 13-åring ska bli pappa

Nej, barnet tar ansvar genom att berätta om sitt misstag och ta beslutet att han inte vill finnas i barnets liv. Det låter inte som en pojke som skiter fullständigt i vad han gjort, men det låter som en pojk som är fullständigt olämplig som pappa. Ansvar kan också tas härefter, genom att lära av sina misstag eller eventuellt få straff från föräldrar. Men att använda barnet som straff tycker jag inte låter som en bra ide. En pappa som inte vill vara pappa blir aldrig en bra pappa. Samma gäller såklart mamma.

Nej igen, jag menade inte att han behöver erat stöd, jah syftade på de som anser att pojken ska tvingas ta hand om barnet. Om han skulle tvingas till det hade han inte fått något stöd i sitt val. Missförstår du med flit?

Lustigt att du ser det så. Av dina inlägg att döma verkar du se saken extremt ensidigt, ur enbart killens perspektiv.

För bådas misstag skall tjejen betala....kvinnokroppen är en slasktratt i vilken männen kan tömma sig och gå vidare. Kanoners.

Lustigt att du ser det så. Av dina inlägg att döma verkar du se saken extremt ensidigt, ur enbart killens perspektiv.

För bådas misstag skall tjejen betala....kvinnokroppen är en slasktratt i vilken männen kan tömma sig och gå vidare. Kanoners.

Att  inte finnas i barnets liv är att avsäga sig ansvar, inte att ta ansvar. Att skylla på att han inte kan bli en bra pappa är inte att ta ansvar, det är att skylla ifrån sig.

Du kan lika lite som någon annan säga att han kommer att vara en dålig pappa, det vet ingen. De allra flesta som blir föräldrar utan att ha för avsikt att bli det, blir bra föräldrar när barnet väl är fött. 

Bara för att jag argumenterar för att man inte bör tvinga pojken betyder inte det att jag ser det ensidigt. Jag argumenterar emot det du tycker i vissa saker, och eftersom du skuldbelägger pojken mycket mer och anser att han ska tvingas till att ta hand om barnet och jag inte håller med, så ligger ju fokus på honom.

Öh. Nej? Båda får såklart betala för sina misstag, men på helt olika sätt. Flickan väljer att ha kvar barnet, pojken väljer att inte vara en del av barnets liv. Du menar att det absolut enda sättet pojken kan betala på är att tvingas ta hand om barnet, vilket jag inte håller med om.

Vi ser det helt olika och kommer uppenbarligen inte längre än så här.

Någon som inte vill ha sitt barn blir ingen bra förälder. Om de vill det när barnet kommit så fine, då vill de ju ha barnet. Jag pratar om folk som inte vill så det är ju ovesäntligt att prata om folk som vill.

Ingen borde tvinga pojken till någonting. Men hans pappa/föräldrar borde stöta och uppmuntra honom till att va en del av barnets liv om flickan väljer att behålla. Sen är det upp till pojken vad han väljer att göra.

Känner ett par som blev gravida i åk 8, han ville abort och hon ville behålla. Bådas föräldrar samarbetade kring paret och de behöll barnet som idag är 27 år. Han fick 10 år senare en lillebror, och föräldrarna bor ihop fortfarande.

Resultatet av fyra stöttande vuxna människor och två ungdomar som blev vuxna och tog ansvar för situationen

Ja det är ju helt fantastiskt! Och något helt annat än att tvinga någon till någonting.

Är så konfunderad nu. Min son som fyllde 13 nu i mars kom in till mig inatt och berättade att han ska bli pappa. Han har en flickvän som är ett år äldre. Jag har liksom inte haft en tanke på att de skulle ha sex med varandra. Vi pratade lite inatt och han berättade att hon är i v 9 och vill behålla barnet. Min son vill dock att hon gör abort.

Jag ringde flickans föräldrar imorse, de bekräftade både graviditeten och att hon ämnar behålla barnet. De stödjer henne fullt ut i det och tänker inte pressa henne till abort. Hon är alltså 14 år, och min son är 13. De går alltså i högstadiet och ska bli föräldrar.

Men hur ska vi tackla detta?? Ska träffa tjejens föräldrar imorgon, men tydligen kräver hon ha vecka-vecka redan från födseln. Det sa också hennes mamma, att barnet ska vo varannan varannan vecka hos oss, när barnet blivit lite större. Naturligtvis helt omöjligt. Vi kommer inte att ta hand om barnet alls. Jag kommer naturligtvis att stödja min son, vill han inte bli pappa ska han inte bli det heller.

Känner mig så himla konfys så vet inte vad jag ska tänka.. Några tankar?