Trixigt med *de* och *dem*

Jag tror folk härleder det till omständighet. Det "ska" vanligtvis höras men många både säger och skriver fel.

I det här fallet tvärtom, ett felaktigt L smyger sig in: Öppenhjärtlig. Det heter "hjärtlig" men "öppenhjärtig".

Tänk om min lärare i skola hade förklarat det så enkelt som du gör, så mycket tid vi alla hade sparat till annat. Men nej det skulle krånglas så in norden.

Det stämmer att det är en mer ålderdomlig form att använda maskulint -e i den frasen. Inget jag direkt är för när könet är obestämt :)

"Egna" är plural. "Dina egna", "din egen/ditt eget"

Det stämmer att det är en mer ålderdomlig form att använda maskulint -e i den frasen. Inget jag direkt är för när könet är obestämt :)

"Egna" är plural. "Dina egna", "din egen/ditt eget"

Å andra sidan används -a i neutrala fall, vilket kan ses som en seger för a-ändelsen (läs: femininum).

Just det, ändå används det i tal, åtminstone där jag bor (Gbg med omnejd) - kanske är dialektalt då eller bara talspråk, helt enkelt.

Exempel på den äldre formen är då alltså *uppklädde herrer* istället för uppklädda herrar. Lever dock kvar i danskan.

Jag använde ju (tyvärr) den maskulina ändelsen fast det var just neutralt i den meningen jag skrev. Vilket är lite bakåtsträvande:)

Lite slarvigt av mig - i fallet med "egna" jag kommenterade kan det tolkas som att det alltid är plural det används. När det är benämning till "den/det" är det ju inte det (som vid poss pronomen i tidigare exempel). T.ex "det egna hemmet".

Det är möjligt. Men jag syftade på när det är neutralt menat trots den maskulina ändelsen. T.ex "Den osäkre får fråga", Den tyste får vänta" "Den late .." etc.

Ännu mer förekommande är det nog att böja vissa adjektiv när substantivet är maskulint och i singular. "Den snälle pojken", "Den store mannen".

Fast i det senare exemplet så är det ju inte neutralt menar som där ovanför? Utan där lever ju maskulinum/femininum kvar parallellt,?vilket avspeglar sig i a- eller e-ändelsen. Tror nästan alla indoeuropeiska språk kör med detta (utom engelska). Dessutom mycket oftare.

Den finA flickAn.

Den finE pokjEn.

Eller äldre bestämd form:

A finA flickA.

E finEr pôjk.

Lite osäker om det sista, dock.

F ö är det intressant att e-ändelsen lever kvar i adjektivet men inte i verbet i samma sats, i ditt första exempel. *Den tystE får ventE* hade nog varit den äldrE varianten.

Ber om ursäkt för eventuell överkurs. :)

Och att NDL uttalas på samma ställe i munnen. Hur t ex slaver kan med alla konsonanter är för mig en gåta. :P

Ja, vanan styr när grundformen låter på ett visst sätt.

Det stämmer att subjektet(i detta fall ett substantiv) inte är neutralt i de andra exemplen, jag skrev ju att det var maskulint och att det då är vanligt med -e som ändelse :) Men det går ju utmärkt att skriva "Den snälla mannen", "Den roliga pojken". Det där med verben får jag läsa på!

Det är ju inte grundformen utan olika ord med olika betydelser, kanske det är likheten som krånglar till det.

Det finns en förskräcklig och genomgående felsägning i södra Sverige som jag inte begriper varför den uppstår: "giltLig" och "ogiLtig". Är det dialektalt? Är det bara skolfolk? Jag hör det VARJE dag, "Ogiltlig frånvaro" :P Det är ju inte så att det är lättare att slänga in "L" för uttalets skull.

Fast i engelska används ju -ly, så SÅ ologiskt eller fel tycker jag inte att det är.

Orkar inte ta reda på det nu, men kanske är dialekt eller uttalsfel. Har inte hört det själv dock, men tror ej det förekommer så mycket i Gbg-trakten. Här förekommer istället att man säger jävlar utan v:et, alltså jäälar. Inte vackert.

Vad menar du med skolfolk? Bara ungdomarna då alltså?

Man ska ju inte glömma att dialekterna uppstod långt, långt före riksspråket, vilket en del språkvetare i Sthlm sällan tänker på. Samma personer som är öppna när det gäller alla andra former av språkuttal och former m m. Vem stör sig t ex på ordet utböLing (från ursprungliga utbörding)?

Själv är jag tolerant men kan störa mig på att en del talare av stockholmska *särskriver* vissa längre ord i uttalet, som Micke Persbrandt i den där spelreklamen; *live ... uppdateringar*.

Går det verkligen med a när det har maskulin en-ändelse i bestämd form? Historiskt sett hade det iaf varit omöjligt,

Precis. Men *min egNA bil* funkar då alltså med?

Hittade ingen källa nu men det är jag säker på.Min egen bil.

Det är enkelt. Om man var vaken i de svenska skolan.