Trixigt med *de* och *dem*

Ja jag vet inte riktigt varför folk chansar på dem i såna lägen.

Jag kastar in ett vedträ i elden. Tyvärr kan jag inte använda citationstecken eftersom mobilversionen inte tillåter sådana nymodigheter.

Du är bättre än jag.

Du är bättre än mig.

En av dessa meningar gör ONT att se.

Säkert nämnts, men regeln är väl att ''de utsätter dem för något''.

Finner den här tankeregeln effektiv. Passar "mig" in i meningen så skriver man "dem". Passar "jag" in i meningen så skriver man "de".

För min del som född i Sverige (81:a) så ser "Du är bättre än jag." väldigt konstigt ut. Ska pronomenet "jag" uppstå så känns det snarare naturligt att placera ett "vad" innan pronomenet: "Du är bättre än vad jag är.".

När jag dock tänker efter så har du rätt. Har glömt vad ord som "vad" har för grammatiska funktionsnamn här men 1.) de är inte helt nödvändig att ha med och 2.) här i Sverige så rör sig språktrenden bort från sådana funtionsord.

För att förtydliga vad för slags funktionsord jag menar så vore ett exempel "där" i meningen "Han där borta vid bilen." och du hittar även två till i den här meningen. Vi blir så att säga latare/effektivare (man kan se det som man vill) iallafall här i Sverige: "För att förtydliga vad DET ÄR för slags funktionsord jag menar [...]".

Hur som haver så gjorde du mitt liv ett snäpp jobbigare. Uh...

Tror det är påverkan från engelska som styr.

Fattade f ö inte vad du yrade om med *funktionsord*.

Ja. Påverkan utifrån spelar definitivt en stor roll i den typen av språkutveckling jag menar, exempelvis rinkebysvenskan har mycket sådana inslag.

Det finns givetvis en term för det. För det hade såklart underlättat om det gick att kolla upp i mer rimliga förklaringar. Kan återkomma när jag kommit hem från jobbet, fått lite sömn och har tillgång till tidigare studieböcker... språk är kul och spännande men jag lägger sällan facktermer på minnet (läs: de fastnar sällan).

Varför hörs inte L:et, tror du? Kan det vara dialekt uttal, som med utbörding -> utböLing? Östgötska i det fallet.

Jag testar med detta knepet:

Låt oss säga att du vill skriva meningen ?Stefan tittade på dom?, och då behöver veta om ?dom? ska skrivas som ?de? eller som ?dem?. Här är fem olika sätt att få reda på vilken variant som är rätt.

1. Byt ut mot jag och migAlltså ? vad låter bäst om du byter ut ?dom? mot ?jag? eller ?mig? ? Stefan tittade på jag, eller Stefan tittade på mig? Om du är osäker kan du säga meningarna högt för dig själv, då hör du säkert att ?Stefan tittade på mig? låter bättre.

Sedan är minnesregeln att mig har bokstaven m, och då ska den bytas ut mot dem som ju också har ett m. Är det istället jag som låter bäst, då ska det vara de istället. Alltså, jag=de, mig=dem.

Rätt sätt att skiva är alltså ?Stefan tittade på dem?.

2. Byt ut mot han och honomVi testar en ny mening ? ?Dom åker från Stockholm ikväll? ? ska ?dom? skrivas som ?de? eller ?dem??

Nu byter du alltså ut ?dom? mot ?han? respektive ?honom?. Detta ger meningarna ?Han åker från Stockholm ikväll? och ?Honom åker från Stockholm ikväll?. Här är det rätt uppenbart att ?Han åker från Stockholm? låter bättre, eller hur?

Nu till minnesregeln: Han är kortare än honom, och är det han som låter bäst så motsvarar det de (som ju är kortare än ?dem?). Honom är längre än han, och motsvarar därför dem (som är längre än de). Rätt sätt att skriva exemplet är således ?De åker från Stockholm ikväll?. Men även här funkar också M-regeln från första exemplet. Honom slutar på m, precis som dem.

Om vi applicerar detta på meningen i första exemplet får vi ?Stefan tittade på honom?, vilket då ger att rätt sätt att skriva blir ?Stefan tittade på dem?, eftersom honom motsvarar dem.

Alltså, han=de, honom=dem.

I skrift har jag bara sett E, kan det bero på maskulinum i den bestämda formen - typ som i den personEn eller den mannEn?

Går inte *din egna*, alltså?

Förstod nu att du är lärare, trodde ett tag att du var språkvetare. Men ni är ju typ det, eller åtminstone väldigt språkkunniga (idrottslärare undantagna, möjligen).