Imorse fick jag en blödning. Var så ledsen och rädd hela förmiddagen, men hade iaf ett planerat tillväxtultraljud på eftermiddagen. Där fick vi se en studsig bäbis med normal tillväxt och organscreening. Fick för första gången ett BF; 27 april väntas liten titta ut. Hoppas det är ok att jag följer denna tråd ändå, för det är så trevlig stämning här och det lär väl bli en majbäbis oavsett. 
Klart du ska vara kvar! Skönt att höra att allt såg bra ut med lilla pyret :) hur kommer det sig att du var på tillväxtultraljud? Bara nyfiken, du behöver inte svara! Min verkar också bli en aprilbebis trots att jag enl mens och ägglossning var beräknad till 1 maj. BF 29 april här!!
Idag var jag på spec-mvc. Det kändes lite onödigt att komma på fysiskt besök, för det enda de ville säga var att jag ska göra några till tillväxtultraljud. Men jag är såklart tacksam att man gör allt detta, det känns tryggt att veta att jag blir tätt övervakad.
Ja vissa besök känns mer onödiga än andra men skönt att de har ett vakande öga över din graviditet Det mest "onödiga" jag upplevt var när jag blev remitterad till ett sjukhus 1,5h bilfärd från min arbetsplats där läkaren kunde konstatera att en pigmentfläck skulle tas bort - om ett halvår...Totalt blev det 3 besök på vc/sjukhus där alla påverkade min arbetsnärvaro.
Har efter 1 veckas försök äntligen lyckats boka RUL över telefon. Spec mvc har bara 1h telefontid varje dag där jag bor och nu när deras linje varit stängd 4 arbetsdagar på raken (oklart varför) blir man lite trött på det ständiga jagandet.
Gått in i vecka 13 och syns INGET på magen, inte ens när jag ligger ner o kollar på magen utan tröja. När såg ni tecken på att magen börjar växa??
Menar du låg på rygg? annars svårt att förstå hur du såg kulan? Längtar efter en kula! Får hålla ut lite till
Men tror inget sågs än då.
Idag fick jag första gravidkommentaren, av en person på kliniken som jag aldrig träffat förr. (En vänlig kommentar, inte påflugen.) Vilket liksom känns som att magen är tydlig nog att inte misstas för en kalaskula. Det kändes fint
Åh, vad mysigt! Man blir så glad och stolt över att man bär på ett barn när man möter fina människor! :)
Jag och min sambo skulle hämta ut vår barnvagn via postombud för någon vecka sedan och då står en äldre dam bakom oss. Hon ser paketen och säger -Ååh, är det en barnvagn? Jag känner igen namnet Emmaljunga!
Sen tittar hon på mig med berörd blick och jag blir helt fnittrig och säger stolt att det är vårt första barn!
Både jag och sambon blev så glada och allt kändes helt plötsligt så verkligt! Gulliga tant! :)
Vecka 16 idag och jag vaknar upp med en bulle på magen! Äntligen har mina svullna tarmar lagt sig så jag är platt på resterande delen av magen och äntligen får jag se och känna en liten bebisbula längst ner. På min födelsedag dessutom! En födelsedag jag kommer minnas! :)
I går var jag på kubultraljud. Bebis levde och sprattlade på. Allt såg fint ut med näsben och nackmått. Ändå fick vi 1:22 risk för trisomy 21 och strax över 100 på t 13,18. På något vis blev jag så överraskad att liten levde att jag inte blev så stressad. Men nu i efterhand så ältar jag förståss. Fyller snart 40 så det drog upp risken liksom blodprov. Gör nipt å måndag och hoppas på snabbt och bra svar. VÄgrade börja med fostervattenprov och de gick med på att ge mig nipt först. Försöker tänka att det är 95 % chans till friskt barn. Vill kunna börja glädjas nu.Är ledsen för er som nu fått bekräftat kromosomrubbning på era små. Så tufft.