R84 skrev 2019-10-25 18:05:17 följande:
Vad skönt att det kändes så bra!! Jag tycker att ni gör helt rätt i att testa om ni har pengarna!! Jag tror att det blir mycket lättare för dig att acceptera en annan väg om du faktiskt har fått prova ivf innan. Funkar det inte så vet du i alla fall att du har gett det en chans! Plus att jag tror att de pengarna inte spelar så stor roll när ni väl har fått ett barn! Eller så tänkte jag.
Svårt att säga..... jag vet inte hur mycket äggreserven hinner påverkas till det sämre på tre månader kontra det positiva som kan komma från att äta kosttillskott och kanske gå ner några kilon. Vilket som ger bäst utdelning för er...... hade läkaren någon åsikt om det? jag ville alltid köra på så snabbt det bara gick när vi höll på. Väntan var så himla himla jobbig! Vi missade först precis på håret att få börja försöka innan sommaren förra året, sen missade vi en FET med EN dag i julas och sen i somras hamnade vi också i glappet för semesterstängt osv. Så jag hade nog velat köra på, men det är ju jag..... haha! Är rätt otålig!
Jag tror också att man älskar barnet lika mycket oavsett om det är ens genetiska, adoption eller donation. Det är ju ens barn liksom! Som jag har skrivit tidigare så var det nog väldigt viktigt för mig att få bära barnet. Plus att det såklart är mycket administrativt och sen ett större jobb med anknytning osv till ett adopterat barn. men hade det landat i adoption hade det varit vår väg.
Jamen tack! Jag förstår om det kan kännas jobbigt och därför ville jag säga att det inte är några problem för mig att höra att jag ska vara tyst. Sen är jag personligen sådan att jag skulle ha väldigt svårt för att känna att det är jobbigt när någon som har kämpat länge för barn lyckas. Då vet jag vilken helvetisk kamp de har gått igenom. Jag blir mest ledsen när det är med kommentarer som: jamen det gick på första försöket så det var superlätt! Eller Det blev visst bara så att vi blev gravida! I såna lägen blir jag ledsen.
Jo, vi tycker absolut det är värt det. Jag tänker: vad ska man ha en massa pengar till om man ändå inte lever det liv man vill? Och så mkt pengar är det verkligen inte för att få sinnesro och må lite bättre.
På läkaren lät det som att vänta 1-2 månader inte var så farligt, men längre än så tyckte hon inte. Jag kan säkert gå ner 5kg på en månad, men frågan är hur bra en sådan drastisk viktnedgång är för kroppen. Man rekommenderas väl 0.5 kg per vecka kanske. Skulle behöva gå ner 8 kg för att hamna på normalt bmi (dock i övre klassen). Jag blir så arg på mig själv att jag inte redan gjort detta! Men tyvärr har senaste året varit tufft och jag tröstar mig väl med god mat och sötsaker. Låter kanske som dålig bortförklaring, men människor reagerar ju olika vid motgångar/tuffa tider. Så är det bara. Läkaren tyckte som sagt inte heller att övervikten var så farlig. Hon tog själv inte upp det utan det var jag som frågade. Så svårt. Har känt lite värk i tjejmagen nu en vecka typ, har trott att mensen varit på väg flera ggr. Jag borde få mens snart utifrån slemhinnans tjocklek men med min kropp vet man aldrig... Allt kom så plötsligt. Jag är egentligen som du, på tok för otålig. Men så har jag svårt att acceptera alla mina fel och brister och jag vet att jag kommer anklaga mig själv om det inte funkar och vi gör det nu (utifrån vikten alltså). Annars har jag också väntat klart! Jag förstår verkligen hur du resonerar, hur jobbig väntan måste ha varit och hur oerhört surt det är när ni missade allt det!! Så tråkigt att allt ska drabba en och samma person på det sättet.
Du är så sjukt logisk och får allt att låta så självklart, jag skulle verkligen vilja byta inställning med dig. Brukar du ha lätt att fatta beslut även i andra frågor? :)
Såklart att det är jobbigt att höra hur andra lyckas, men jag känner precis som du. Ni har kämpat så länge och upplevt så många tråkigheter att jag unnar er varenda stund av glädje! Tycker det är självklart att du ska få dela din glädje även här. Dessutom stöttar du mig och det är guld värt ska du veta! Jag fick precis veta att en kompis är gravid igen. Luften gick helt ur mig. De har inte kämpat för det och såklart är det roligt för dem, men jag kan inte känna någon glädje alls. Jag blev bara ledsen... Dessa känslomässiga bergochdalbaner, jag blir tokig! :/ Hoppas du har en mysig kväll!
