Varför tycker så många mammor och bonusmammor illa om varandra?

Fast nu blir jag förvirrad. Gör bonusmamman fel i situationer som ser ut så? Är det då bonusmamman som ?tar över?? Eller ställer hon upp för familjen?

En bonusmamma som tillsammans med pappan tar hand om de barn som finns i hushållet då? Eller är det viktigt att det är just pappan som ser till barnets behov, bonusmamman kan tex inte natta barnet eller läsa läxor med barnet för att då tar hon över mammans roll? Vart går gränsen?

Vem tror du barnen vill vara med varannan vecka, sin pappa eller pappas tjej?

Vem tror du barnen vill vara med varannan vecka, sin pappa eller pappas tjej?

Det är gränsöverskridande mot föräldrarna, och även mot barnen kan jag tycka, om vi pratar om små barn. Barnen har inte möjlighet att välja, och vems behov är det vi tillgodoser här?

Barnets behov? Barnet har i det här scenariot två föräldrar. Varför förutsätter du att där finns behov av fler uppfostrande föräldrar?

Föräldrarnas behov? Ibland kanske, speciellt när det gäller den nya kvinnan. Men innebär det att det är bra eller ens nödvändigt att ta en föräldraroll? Barnen behöver väl tid med föräldern, inte med den nya partnern i första hand? Snarare berövas barn något här, anser jag. Inte ovanligt att pappan lämpar över ansvar på den nya kvinnan, och om hon tar en föräldraroll berövas barnen en mer närvarande pappa.

Nya partnerns behov? Ja, det verkar så. En del känner sig tydligen kränkta om de inte har samma status hos barnen som föräldrarna.

Att komma in i en redan existerande familj innebär att ha en annan roll än i en sk. kärnfamilj, generellt.

Två personer vilka har barn ihop har gått skilda vägar. In kommer en ny partner och vill vara förälder. Uppfostra och trösta och baka bullar. Gärna bli kallad mamma också. Den riktiga mamman kallas numer biomamma. Hon födde barnet, det var allt. Bonusmamma vill vara jämbördig biomamma. Även när det gäller föräldraskapet. Hon tycker att biomamma är ett psycho som har en konflikt med pappan...

Ja jösses.

Förhoppningsvis båda då det ju är så det är. Sen tänker jag att man också kanske bör respektera att familjers förutsättningar ser olika ut. Om det är så att pappans jobb kräver att han jobbar oregelbundna tider till exempel, är det då hemskt av bonusmamman att ställa upp för hushållet och ta hand om barnet? Är det då bättre att barnet bor heltid hos sin mamma som kanske i sin tur sliter som ensamstående och skulle uppskatta varannan vecka för att få ihop sin ekonomi - bara för att stackars barnet ska slippa vara med sin kanske jättebra bonusmamma?

Varför skulle det tyda på mentala problem? Om man tar precis lika mycket ansvar och har precis lika mycket engagemang (eller mer) i barnet som mamman, har man då inte ?rätten? att säga att man är bonusmamma? Det är ju till exempel skillnad på att ta ett barn till sig och verkligen bry sig om hen, se till hens behov, laga mat till dagligen, tvätta åt, städa efter, trösta osv än att vara en relativt närvarande låt säga gudförälder. Har man inte då mer ?rätt? att titulera sig bonusmamma/bonuspappa när man faktiskt har en föräldraroll gentemot barnet än någon som tilldelats rollen gudförälder, träffar barnet högst några gånger i månaden och absolut inte uppfostrar barnet? I en del fall kommer ju faktiskt bonusföräldern in tidigt i barnets liv och då utvecklas ibland ett väldigt starkt band sinsemellan, det är nästan omöjligt att inte ta en föräldraroll om man kommer in i ett väldigt litet barns liv och ska bo med barnet, uppfostra barnet osv.

I trådar om bonusföräldrar pratas det så ofta om att inte trampa föräldrarna på tårna, att inte ta över deras plats eller få dem att känna sig nedvärderade med begrepp som till exempel biomamma - men det är helt okej att nedvärdera en bonusmamma som tar ett stort föräldraansvar genom att bara kalla henne för pappas nya tjej?

Att bo varannan vecka när det inte finns anledning till det? Inte ok. Ja, då är det bättre om barnet får bo hos sin mamma. Pappa får betala underhåll givetvis.

Nu är vi återigen på det här med att ta över. Jag har aldrig pratat om bonusföräldrar som kommer in och förutsätter att bli kallad för mamma, det är en extremvariant av bonusmammor som jag tror (och hoppas) inte är majoriteten. Jag anser inte att man som bonusmamma bör ta över mammans roll, bli kallad mamma av barnen eller liknande. Men jag tycker att det är fantastiskt när bonusmammor engagerar sig i barnen, hjälper till att uppfostra dem till fina människor, bryr sig om dem, älskar dem. Om hon även bakar bullar och tröstar barnen är det väl jättefint!

Det blir väldigt svårt att förstå vart en del av er anser att gränsen går. Bonusmamman ska visa respekt och omsorg, gärna kärlek och hon ska behandla barnet likt hennes egna barn - men hon ska absolut inte uppfostra eller trösta barnet för då kliver hon på mammans territorium. Hänger inte alls med i logiken.

Finns gott om barn, både killar och tjejer som skulle

må betydligt bättre av att bo med sina pappor också

Just saying ..

Jag är 50% pappa till min son och skulle ALDRIG

acceptera mindre umgänge - aldrig!!!

Torskade tyvärr tid på min dotter och det gör jag INTE om igen!

Barn är det vi ska vara rädda om! 

Inget annat!!!