Varför tycker så många mammor och bonusmammor illa om varandra?
Hur kommer det sig att mammor och bonusmammor ofta ogillar varandra? Det känns som att det inte är lika vanligt med såna friktioner mellan pappor och bonuspappor?
-
-
Svar på tråden Varför tycker så många mammor och bonusmammor illa om varandra?
-
Nej, en bonusmamma som tar barnen på heltid varannan vecka KOMPLETTERAR föräldrarna. Hon har troligtvis (förhoppningsvis för barnets skull) en föräldraroll, men att ha en kompletterande föräldraroll, en extraroll, är INTE samma sak som att försöka ta över mammans roll.Anonym (mami) skrev 2019-11-12 20:20:09 följande:
En bonusmamma som tar barn om barnen på heltid varannan vecka (istället för pappan som kör lastbil eller vad det nu än kan vara här på familjeliv) har faktiskt tagit över mammans roll varannan vecka.
En familj gör det som fungerar bäst för dem på deras tid, om det innebär att bobusmamman tar ett större ansvar än pappan under veckorna så är det för att det passar deras familjeliv bäst, inte för att bonusmamman försöker utmanövrera mamman.
Nu pratar jag naturligtvis om normalfall, inte extremfall. -
Nej, att inte den faktiska föräldern är närvarande och tar föräldraansvaret är tragiskt. Sedan som alltid i diskussioner på Internet hamnar en i omöjliga extremer med hårddragna bokstavstolkningar.BDN skrev 2019-11-13 05:57:55 följande:
Så går det inte att leva såvida inte barnen är i princip vuxna när man som ny partner kommer in. Skulle aldrig för mitt liv stå tillbaka för att uppfostra mitt bonusbarn bara för att barnet fötts av en annan kvinna. Skulle aldrig för mitt liv inte tillåtas sätta reglerna i mitt eget hem. Att förväntas inte uppfostra hemmavarande barn för att man inte är biologisk/juridisk förälder är sjukt.
Du förstår väl att jag inte menar att den nya partnern inte får interagera med barnen eller ta ett vuxenansvar?
Det är bestämmanderätten över hur barnen ska uppfostras och det huvudsakliga föräldraansvaret som ska ligga på föräldern.
Det är inte ok att föräldern är frånvarande (fysiskt eller psykiskt) under sin vecka och den nya partnern sköter familj av. Då tycker jag att barnet ska slippa varannanveckalivet och få bo hos den förälder som är närvarande. -
Anonym (mami) skrev 2019-11-12 20:20:09 följande:
En bonusmamma som tar barn om barnen på heltid varannan vecka (istället för pappan som kör lastbil eller vad det nu än kan vara här på familjeliv) har faktiskt tagit över mammans roll varannan vecka.
Som komplement till mitt svar ovan så tycker jag det är naturlugt att man väljer att göra så i de familjer där bonusföräldern varit en stor del av barnets liv under flera år. Där relationen redan är stark och där det faktiskt skulle påverka barnet negativt att plötsligt byta upplägg bara för att föräldern byter jobb. Inte där bonusföräldern är ny i sammanhanget och inte ännu hunnit bli en självklar del av barnets liv.Brumma skrev 2019-11-13 06:38:25 följande:Nej, en bonusmamma som tar barnen på heltid varannan vecka KOMPLETTERAR föräldrarna. Hon har troligtvis (förhoppningsvis för barnets skull) en föräldraroll, men att ha en kompletterande föräldraroll, en extraroll, är INTE samma sak som att försöka ta över mammans roll.
En familj gör det som fungerar bäst för dem på deras tid, om det innebär att bobusmamman tar ett större ansvar än pappan under veckorna så är det för att det passar deras familjeliv bäst, inte för att bonusmamman försöker utmanövrera mamman.
Nu pratar jag naturligtvis om normalfall, inte extremfall.
-
För att spinna vidare på ditt svar och dessa tankegångar du beskriver, som du inte är ensam om att ha, så skulle man kunna sluta att inom styvfamiljskonstellationen prata om föräldraskap och i stället uttrycka det som ledarskap. Många känner sig främmande inför att benämnas som föräldrar för sin partners barn som kan skapa onödiga förväntningar om vad man "ska" ha för känslor för varandra än om man istället pratar om ledarskap. Där har du en roll som inte kräver att du älskar barnen, inte ens att du tycker om barnen men ändå är någon som håller i rodret så att det som behöver göras görs.Brumma skrev 2019-11-13 06:38:25 följande:Nej, en bonusmamma som tar barnen på heltid varannan vecka KOMPLETTERAR föräldrarna. Hon har troligtvis (förhoppningsvis för barnets skull) en föräldraroll, men att ha en kompletterande föräldraroll, en extraroll, är INTE samma sak som att försöka ta över mammans roll.
En familj gör det som fungerar bäst för dem på deras tid, om det innebär att bobusmamman tar ett större ansvar än pappan under veckorna så är det för att det passar deras familjeliv bäst, inte för att bonusmamman försöker utmanövrera mamman.
Nu pratar jag naturligtvis om normalfall, inte extremfall.
Alla barn känner kanske inte heller att de vill få in en ny "mamma" eller "pappa" och blir förvirrade över benämningar som antyder att det är så. Jag tror att det även för många ex känns förvirrande att deras barn ska kalla någon du inte ens känner för sin bonusmamma. Det skulle nog fungera bättre för många styvfamiljskonstellationer att vara mer tydliga kring att det handlar om att sköta ett hushåll, inte om att försöka forcera fram en ny kärnfamilj där alla älskar alla. -
Du och jag kommer nog aldrig komma överens gällande det här.Akidoki skrev 2019-11-13 06:39:16 följande:Nej, att inte den faktiska föräldern är närvarande och tar föräldraansvaret är tragiskt. Sedan som alltid i diskussioner på Internet hamnar en i omöjliga extremer med hårddragna bokstavstolkningar.
Du förstår väl att jag inte menar att den nya partnern inte får interagera med barnen eller ta ett vuxenansvar?
Det är bestämmanderätten över hur barnen ska uppfostras och det huvudsakliga föräldraansvaret som ska ligga på föräldern.
Det är inte ok att föräldern är frånvarande (fysiskt eller psykiskt) under sin vecka och den nya partnern sköter familj av. Då tycker jag att barnet ska slippa varannanveckalivet och få bo hos den förälder som är närvarande.
Jag respekterar dina åsikter men håller inte med i dem. Jag vet inte vad du har för erfarenhet av bonusfamiljer (om du har någon) men dina argument går ofta mot extremer som att pappan är frånvarande hela veckor osv. Självklart finns det alltid extremvarianter och undantag där varannan vecka inte är att föredra, men det är inte dessa situationer man bör prata om när man generellt diskuterar detta (anser jag). I de flesta fall bor barnet varannan vecka och har två närvarande föräldrar och eventuellt två bonusföräldrar som förhoppningsvis är närvarande de med. Låt säga att en bonusmamma kommer in i barnets liv när denna är två år, alltså väldigt ung. Barnet kommer aldrig minnas tiden som mamma och pappa var tillsammans utan kommer alltid ha minnen av pappa och bonusmamma samt mamma och eventuell bonuspappa på eget håll. Om man som bonusmamma kommer in i en tvåårings liv så tror jag att det är ganska svårt att INTE få/ta en föräldraroll gentemot barnet. Om bonusmamman börjar senare eller slutar tidigare än pappan så kanske hon hämtar/lämnar barnet på förskolan under de veckor som barnet bor hos dem, för att det är bättre för deras familjeliv och framförallt för barnet som slipper långa dagar på förskolan. Om bonusmamman älskar att pyssla och gärna gör detta med barnet så är väl det fantastiskt. Om bonusmamman tycker om att hålla på med tvätten eller laga mat eller vad det nu kan vara och DERAS familjeliv funkar bra med att hon gör det så är ju det upp till dem. De handlar INTE om att hon försöker ta över mammans roll eller att pappan är frånvarande utan att det passar deras familjeliv bäst. De kanske kör nattningar varannan kväll och den andra städar undan/går och tränar under tiden. Hon kompletterar ju pappan under hans vecka så att barnet mår så bra som möjligt, får den uppmärksamhet hen förtjänar och hon gör förhoppningsvis pappan till en bättre pappa i och med att hon underlättar vardagen. Och då tar hon faktiskt en föräldraroll!
Det finns olika varianter av bonusföräldrar och ibland kanske de inte är närvarande/delaktiga och då bör de inte heller kalla sig för mer än pappas tjej, men i de fall som hon faktiskt tar en föräldraroll och ställer upp för barnet mer än hon behöver så är hon faktiskt mer än bara pappas tjej och då anser jag att bonusmamma är ett jättefint begrepp. Det är oftast inte heller något man går runt och säger eller ber barnet kalla en för utan används för att förklara sin roll i barnets liv.
Nej, jag hyllar alla närvarande bonusföräldrar - i mina ögon är man fantastisk om man älskar och tar hand om ett barn som inte är ens eget av ren välvilja. Dessa människor VÄLJER faktiskt att älska barnet och ta hand om barnet trots att de absolut inte behöver göra det. Och om de gör detta så är det för BARNETS skull, inte för sin egen. Skulle de tänka på sig själv i första hand så är det bra mycket enklare att träffa någon utan barn. Att vara förälder är otacksamt i många fall men att vara bonusförälder måste vara den mest otacksamma rollen som existrerar, tyvärr! -
Precis så är det. Det ställs större krav på kvinnor när det gäller att engagera sig i andras barn.Anonym (...) skrev 2019-11-12 18:51:52 följande:
För att bonusmammorna blir mer involverade i bonusbarnen än bonuspapporna. Jag höll mig utanför så mycket jag kunde och då uppstod ingen friktion. Även när kärringen försökte tala om för mig hur jag skulle göra så vägrade jag ta telefonen..
-
En annan sak är att bonusmamman förväntas ta en massa ansvar för bonusbarnen men får inte ha några åsikter om deras uppfostran, för då anses det som att hon lägger sig i. Det är verkligen en otacksam sits.
-
Verkligen. Min mans ex satte deras barn på heltid hos oss. Sen blev hon arg när hon tyckte att jag betett mig för mycket som en mamma. Som om jag ens ville vara mamma till hennes barn... Ja, herregud vad konstiga situationer det kan bli i styvfamiljskonstellationen.Anonym (därför) skrev 2019-11-13 09:03:48 följande:
En annan sak är att bonusmamman förväntas ta en massa ansvar för bonusbarnen men får inte ha några åsikter om deras uppfostran, för då anses det som att hon lägger sig i. Det är verkligen en otacksam sits.
-
En ny partner är inte bonusmamma eller bonuspappa.Anonym (P) skrev 2019-11-13 08:47:52 följande:
Du och jag kommer nog aldrig komma överens gällande det här. Jag respekterar dina åsikter men håller inte med i dem. Jag vet inte vad du har för erfarenhet av bonusfamiljer (om du har någon) men dina argument går ofta mot extremer som att pappan är frånvarande hela veckor osv. Självklart finns det alltid extremvarianter och undantag där varannan vecka inte är att föredra, men det är inte dessa situationer man bör prata om när man generellt diskuterar detta (anser jag). I de flesta fall bor barnet varannan vecka och har två närvarande föräldrar och eventuellt två bonusföräldrar som förhoppningsvis är närvarande de med. Låt säga att en bonusmamma kommer in i barnets liv när denna är två år, alltså väldigt ung. Barnet kommer aldrig minnas tiden som mamma och pappa var tillsammans utan kommer alltid ha minnen av pappa och bonusmamma samt mamma och eventuell bonuspappa på eget håll. Om man som bonusmamma kommer in i en tvåårings liv så tror jag att det är ganska svårt att INTE få/ta en föräldraroll gentemot barnet. Om bonusmamman börjar senare eller slutar tidigare än pappan så kanske hon hämtar/lämnar barnet på förskolan under de veckor som barnet bor hos dem, för att det är bättre för deras familjeliv och framförallt för barnet som slipper långa dagar på förskolan. Om bonusmamman älskar att pyssla och gärna gör detta med barnet så är väl det fantastiskt. Om bonusmamman tycker om att hålla på med tvätten eller laga mat eller vad det nu kan vara och DERAS familjeliv funkar bra med att hon gör det så är ju det upp till dem. De handlar INTE om att hon försöker ta över mammans roll eller att pappan är frånvarande utan att det passar deras familjeliv bäst. De kanske kör nattningar varannan kväll och den andra städar undan/går och tränar under tiden. Hon kompletterar ju pappan under hans vecka så att barnet mår så bra som möjligt, får den uppmärksamhet hen förtjänar och hon gör förhoppningsvis pappan till en bättre pappa i och med att hon underlättar vardagen. Och då tar hon faktiskt en föräldraroll!
Det finns olika varianter av bonusföräldrar och ibland kanske de inte är närvarande/delaktiga och då bör de inte heller kalla sig för mer än pappas tjej, men i de fall som hon faktiskt tar en föräldraroll och ställer upp för barnet mer än hon behöver så är hon faktiskt mer än bara pappas tjej och då anser jag att bonusmamma är ett jättefint begrepp. Det är oftast inte heller något man går runt och säger eller ber barnet kalla en för utan används för att förklara sin roll i barnets liv.
Nej, jag hyllar alla närvarande bonusföräldrar - i mina ögon är man fantastisk om man älskar och tar hand om ett barn som inte är ens eget av ren välvilja. Dessa människor VÄLJER faktiskt att älska barnet och ta hand om barnet trots att de absolut inte behöver göra det. Och om de gör detta så är det för BARNETS skull, inte för sin egen. Skulle de tänka på sig själv i första hand så är det bra mycket enklare att träffa någon utan barn. Att vara förälder är otacksamt i många fall men att vara bonusförälder måste vara den mest otacksamma rollen som existrerar, tyvärr!
Oavsett om det handlar om extremfall, vilket inte är jag som hittar på, utan något som växt fram i tråden, eller om det handlar om nyfamiljer vilka lever vanliga familjeliv.
Om du läser vad jag verkligen skrivit så kan du nog se att min inställning är att det är gränsöverskridande att gå in och ta över en föräldraroll. En ny partner sitter alltid i baksätet vad gäller föräldraskap över barn de inte är föräldrar till, så länge som barnen har riktiga fungerande föräldrar.
Att inte förstå det, att tycka att det är orättvist att inte ha samma status som mamma eller pappa, eller att inte få kalla sig mamma eller pappa, är gränsöverskridande och tyder på emotionell instabilitet.
Det är vad jag anser. Ingenting annat som du vill läsa in om extremfall. Utan just det jag skriver.
Du håller inte med, nej jag vet. Du vill inte förstå att barnens riktiga föräldrar kan misstycka om någon annan kallar sig mamma eller pappa till deras barn. Du vill inte förstå att barnet förlorar på att inte tillbringa sin tid med sina faktiska föräldrar. Nej, den nya partnern är vanligtvis inte en fullgod ersättning. Du kanske tror att barnet mår bra av att vara borta från dina starkaste anknytningspersoner en vecka i taget? Många gånger, nej.
Jag har varit med om fall där barn i 9-11 årsåldern uttryckt självmordstankar pga att de vantrivs med att vara borta från (I de fallen mamman) föräldern varannan vecka. Med anledning av att anknytningen hos pappan inte fungerade. För att varannan vecka ska fungera behöver anknytningen fungera. Den finns inte med en ny partner. Lösningen är inte att allt fokus hamnar på den nya partnern som känner sig kränkt för att hon inte får kallas mamma.
Utöver det är inte varannanveckalivet optimalt för föräldrar heller. Det är svårt att lämna bort sitt barn varannan vecka. Speciellt till någon en upplever som främmande. Det finns säkert familjer där den gränsöverskridande partnern klarar sig bra, men det är inte osannolikt att det är en vanlig orsak till konflikter. -
Men det här har ju mer med moderns behov än med barnens behov att göra.Anonym (mami) skrev 2019-11-12 19:53:18 följande:Därför att man faktiskt tar över/försöker ta över mammans roll. Det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn. Såklart barn behöver extra vuxna runtomkring sig men de behöver inga nya föräldrar utan att de befintliga föräldrarna ska finnas till för dem.
Genrellt känns det som att kvinnor är mer territoriella när det kommer till barnen än män. Vilket inte är speciellt konstigt när man tänker på hur reproduktion fungerar. Av samma anledning är det fler ensamstående mödrar än fäder. Män har inte samma problem att släppa ansvaret för sina barn, helt enkelt. Generellt sätt.
Så jag är helt med på TS linje att det oftare är konflikter mellan "mammor" än mellan "pappor". Pappor ser mammans nya som ett hot mot deras relation med mamman. Mammor ser pappans nya som ett hot mot deras relation med barnen.
