Varför tycker så många mammor och bonusmammor illa om varandra?
Hur kommer det sig att mammor och bonusmammor ofta ogillar varandra? Det känns som att det inte är lika vanligt med såna friktioner mellan pappor och bonuspappor?
Hur kommer det sig att mammor och bonusmammor ofta ogillar varandra? Det känns som att det inte är lika vanligt med såna friktioner mellan pappor och bonuspappor?
Finns gott om barn, både killar och tjejer som skulle
må betydligt bättre av att bo med sina pappor också
Just saying ..
Jag är 50% pappa till min son och skulle ALDRIG
acceptera mindre umgänge - aldrig!!!
Torskade tyvärr tid på min dotter och det gör jag INTE om igen!
Barn är det vi ska vara rädda om!
Inget annat!!!
Finns gott om barn, både killar och tjejer som skulle
må betydligt bättre av att bo med sina pappor också
Just saying ..
Jag är 50% pappa till min son och skulle ALDRIG
acceptera mindre umgänge - aldrig!!!
Torskade tyvärr tid på min dotter och det gör jag INTE om igen!
Barn är det vi ska vara rädda om!
Inget annat!!!
Skulle aldrig göra det.
Min plastmamma är som sagt mer tolerant än mitt ex ....
... gissa varför det finns ett ex, hahahaha
Skulle aldrig göra det.
Min plastmamma är som sagt mer tolerant än mitt ex ....
... gissa varför det finns ett ex, hahahaha
Nu är vi återigen på det här med att ta över. Jag har aldrig pratat om bonusföräldrar som kommer in och förutsätter att bli kallad för mamma, det är en extremvariant av bonusmammor som jag tror (och hoppas) inte är majoriteten. Jag anser inte att man som bonusmamma bör ta över mammans roll, bli kallad mamma av barnen eller liknande. Men jag tycker att det är fantastiskt när bonusmammor engagerar sig i barnen, hjälper till att uppfostra dem till fina människor, bryr sig om dem, älskar dem. Om hon även bakar bullar och tröstar barnen är det väl jättefint!
Det blir väldigt svårt att förstå vart en del av er anser att gränsen går. Bonusmamman ska visa respekt och omsorg, gärna kärlek och hon ska behandla barnet likt hennes egna barn - men hon ska absolut inte uppfostra eller trösta barnet för då kliver hon på mammans territorium. Hänger inte alls med i logiken.
Kanske för att många pappor har varit dåliga på atr ta ansvar i sin relation, lämpat över på mamman att ta hand om vilka kläder som behöver köpas, vad barnen har för storlek, ta telefonnummer av andra föräldrar för att barnen ska kynna leka med kompisar, låter sin kvinna ta en massa ansvar, helt enkelt. När hon sen tröttnar på allt detta osynliga arbete som han bara tar för givet, de skiljer sig, han träffar en ny och så vips får den nya sakta men säkert osynliga uppgifter på sig. Kanske smickrad till en början men sen känner hon sig sakta men säkert utnyttjad, tagen för given, och så finns exet där nånstans i bakgrunden och ställer ytterligare krav. Nånting sånt kanske?
Att bo varannan vecka när det inte finns anledning till det? Inte ok. Ja, då är det bättre om barnet får bo hos sin mamma. Pappa får betala underhåll givetvis.
Jag tycker helt enkelt inte att den nya partnern ska ta en föräldraroll.
Det räcker med två uppfostrande föräldrar. De ansvarar för uppfostran. Den nya partnern får stiga tillbaka, det är föräldrarna som överför värderingar och fattar beslut. Det är inte den nya partnern som står i centrum här, det är något den personen får leva med då hen ger sig in i en existerande familj.
Då får du se till att ta ditt föräldraansvar och inte dumpa det på en partner.
Så hon ska helt enkelt inte ha så mycket att säga till om i sitt eget hem? Hur blir det då när låt säga pappan och hon får gemensamma barn? Eller om hon har barn sedan innan? Ska alla då uppfostras? Jag håller inte med utan tycker att hos pappa uppfostrar han och eventuell bonusmamma, hos mamma uppfostrar hon och eventuell bonuspappa. Bäst är om samtliga parter har samma syn på uppfostran och kommer överens men om det inte går så får man göra det bästa av situationen och iallafall respektera varandra. Och alltid utgå från barnet, i alla lägen. Jag köper dock inte att en bonusförälder ska sitta utan bestämmanderätt i sitt eget hem.