Är det en "normal" reaktion om en pojkvän slår till en annan man för att han först stött på hans flickvän och nypt henne i röven?
Killar: hur skulle ni reagera vid ett sånt tillfälle?
Tjejer: hur skulle ni tänka om eran pojkvän reagerade så?
Obs! Flickvännen hade inte "bjudit in till det"!
Det är för det första skillnad på att försvara ett litet barn och att en vuxen kvinna inte själv kan lappa till mannen ifråga, om det behövs, men det ska väl i de flesta fall räcka med att säga ifrån. Att från sidan av, plötsligt hoppa fram och golva en kille (jag gissar på fyllan kanske?) "bara" för att denne nypt tjejen i rumpan är verkligen en överreaktion.
Det bör räcka att tjejer säger ifrån rejält, och möjligen påpekar att man har pojkvän. Här flög pojkvännen direkt på den andra killen innan TS hann göra nåt själv.
Våld är och ska aldrig vara en lösning för gemena man. Staten ska stå för allt våldskapital i ett civiliserat samhälle.
Att en kvinna fredar sig, eller mannen hjälper kvinnan att freda sig är ok, Men när den omedelbara situationen är uppklarad så är våld inte längre tillåtet.
Jag hade rekommenderat att anmäla mannen för sexuellt ofredande. Nu blir det mer riskabelt då en "mot-anmälan" för misshandel är mycket trolig.
Så du jämställer barn och kvinnor.
Brukar du förbjuda din flickvän att äta godis och glass på vardagar, eller att stanna uppe efter 21 på kvällen?
Det är för det första skillnad på att försvara ett litet barn och att en vuxen kvinna inte själv kan lappa till mannen ifråga, om det behövs, men det ska väl i de flesta fall räcka med att säga ifrån. Att från sidan av, plötsligt hoppa fram och golva en kille (jag gissar på fyllan kanske?) "bara" för att denne nypt tjejen i rumpan är verkligen en överreaktion.
Det bör räcka att tjejer säger ifrån rejält, och möjligen påpekar att man har pojkvän. Här flög pojkvännen direkt på den andra killen innan TS hann göra nåt själv.
Hur avgör man om det är normalt? Personligen bryr jag mig inte om huruvida det är normalt eller inte, utan nöjer mig med att konstatera att jag som kvinna hade uppskattat om min sambo försvarade mig i en sådan situation. Det behöver inte nödvändigtvis vara med våld, men att han visar att han blir arg och i alla fall säger ifrån. En man som bara står och ser på som ett fån hade jag blivit djupt besviken på. Jag frågade faktiskt min sambo vad han hade gjort om någon tafsade på mig och han sa att han hade blivit förbannad och markerat att det inte var ok. Han sa också att det är en mans uppgift att försvara sin kvinna. Jag håller helt med honom på den punkten. I dagens progressiva och feministiska svenska samhälle ses vi väl som väldigt gammalmodiga och gissningsvis också sexistiska som tycker så, men då får det väl vara så. Det är ju bra att vi, som är tillsammans, tycker lika på den punkten. Jag attraheras av att veta att min man beskyddar och försvarar mig. Mitt ex var en total mes när det kom till sånt. Jag var faktiskt med om en gång för många år sedan att en främmande man tafsade mig på rumpan på krogen och när jag berättade det för min dåvarande och hans kompis så skrattade de. Ingen rolig reaktion att få, direkt. Mitt ex oroade sig dessutom ALDRIG för mig när jag gick hem själv från stan på natten. Min nuvarande är raka motsatsen till allt detta, vilket jag är oändligt tacksam för. Kan ju tillägga också att det inte alls handlar om att jag vill att han ska visa svartsjuka. Min sambo är inte så dum att han tror att jag uppskattar att bli tafsad på av främlingar. Nej, det handlar helt och hållet om att att veta att han alltid försvarar och skyddar mig.
Hur avgör man om det är normalt? Personligen bryr jag mig inte om huruvida det är normalt eller inte, utan nöjer mig med att konstatera att jag som kvinna hade uppskattat om min sambo försvarade mig i en sådan situation. Det behöver inte nödvändigtvis vara med våld, men att han visar att han blir arg och i alla fall säger ifrån. En man som bara står och ser på som ett fån hade jag blivit djupt besviken på. Jag frågade faktiskt min sambo vad han hade gjort om någon tafsade på mig och han sa att han hade blivit förbannad och markerat att det inte var ok. Han sa också att det är en mans uppgift att försvara sin kvinna. Jag håller helt med honom på den punkten. I dagens progressiva och feministiska svenska samhälle ses vi väl som väldigt gammalmodiga och gissningsvis också sexistiska som tycker så, men då får det väl vara så. Det är ju bra att vi, som är tillsammans, tycker lika på den punkten. Jag attraheras av att veta att min man beskyddar och försvarar mig. Mitt ex var en total mes när det kom till sånt. Jag var faktiskt med om en gång för många år sedan att en främmande man tafsade mig på rumpan på krogen och när jag berättade det för min dåvarande och hans kompis så skrattade de. Ingen rolig reaktion att få, direkt. Mitt ex oroade sig dessutom ALDRIG för mig när jag gick hem själv från stan på natten. Min nuvarande är raka motsatsen till allt detta, vilket jag är oändligt tacksam för. Kan ju tillägga också att det inte alls handlar om att jag vill att han ska visa svartsjuka. Min sambo är inte så dum att han tror att jag uppskattar att bli tafsad på av främlingar. Nej, det handlar helt och hållet om att att veta att han alltid försvarar och skyddar mig.
Jag hade lämnat en sån man på stört. Jag kan ta hand om mig själv när det gäller rumpnyp. Skulle absolut inte slå till tafsaren själv heller. Hände för ett par år sedan, jag pratade med vakten och fick killen utslängd.
Jag är helt emot våld.
Vilken bra karl du har!
Nej, det är inte sunt på något sätt. Man säger till, men man slåss inte om man inte är 5 år eller det gäller livet.