Styvmamma-upproret

Absolut kan de klaga, men vill de få till en förändring för sina barns skull så hjälper det ju inte barnen att de sitter och klagar på särkullsungarna eller exen, det är fortfarande partnern som behöver steppa upp och ta ansvar om förändring skall ske.

Jag tror att det faktiskt var för att få till en förändring som trådstartaren gjorde tråden och då är det väl inte orimligt att peka på var lösningen kan finnas, istället för att bara älta och klaga på sådant som inte går att förändra.

Men du är fullt fri att tycka annorlunda och underblåsa ältandet istället.

Men alltså du förstår ju inte. Jag vet en pappa som tar ansvar, som förklarar för sina barn är att det nu kommit ett annat barn som han älskar lika mycket som dem och som också förtjänar uppmärksamhet. Ändå beter sig hans tolvåring och två tonåringar riktigt illa mot syskonet och bonusmamman. Vad ska pappan göra? Överge någon av kullarna? Förklara nu hur den pappan ska lösa situationen.

Det bästa hade ju varit att dumpa kvinnan istället för att avla nya ungar när familjen inte fungerade.

Men varför skulle han överge något barn? Han kan väl ha sina kullar varannan vecka?

Sen såklart sterilisera sig så han inte gör om samma misstag ännu fler gånger.

Rädda de barnen kan vi aldrig göra, det är ju de mammor som uttrycker här att deras män inte behandlar sina barn väl som har den makten att förändra situationen.

Det enda jag och andra kan göra är att påminna om att skulden ligger hos mannen för hur han hanterat saken och inte hos särkullsbarn eller hans ex. Det är dock tydligt att det här i tråden är många som tycker att det är bekvämare attfortsätta skuldbelägga dem än att ta tag i karln och stå upp för sina barn.