Styvmamma-upproret

Nej, det ser jag nu att du faktiskt hade skrivit. Ber om ursäkt för det.

Det är ändå inte så att du anstränger dig för att ge en lösning. Du upprepar ditt mantra om att "pappan har ansvar för alla sina barn", att han ska fortsätta ha umgänge med alla barnen. Tappadstekspade beskriver en situation där de äldre barnen han har sen tidigare beter sig illa mot kvinnan och hennes barn. Din lösning på det är att pappan har ansvar för alla sina barn. 

När jag läser en sån historia så ser jag för mig en kvinna som mår väldigt dåligt av att ha de här större barnen hos sig. Men som förmodligen biter ihop, för hon vet också att han har umgänge med sina barn och att de bor där varannan vecka, som det brukar handla om. Eller varje helg. Som gör allt hon kan, allt som hon har makt att göra för att skydda sig och sitt barn. Hur varje kvinna i en sån här situation gör är olika men de gör vad de kan. Ibland behöver de prata med andra kvinnor som är i samma situation, för att inte känna sig ensamma, för att prata med någon annan som förstår precis vad de pratar om. 

Men nu var det ju så att Tappadstekspade frågade dig vad du tyckte att pappan till de här barnen ska göra. Det enda du har skrivit är om vad orsaken kan vara till att barnen beter sig så, och på dig låter det som att det är kört, han kan inte göra något. Men han ska fortsätta att ha umgänge med sina barn och att han har ansvar för alla sina barn. Inte mycket till lösning, enligt mig. 

Under tiden går en kvinna i det där hushållet och mår mycket dåligt över hur barnen beter sig. Och ditt svar på det är: "pappan har ansvar för alla sina barn" och "du måste stå upp för ditt barn". Som om hon inte redan kämpar med just det. 

Men du behöver inte oroa dig, jag personligen sätter inte min tillit till att du ska leverera en lösning. Jag tycker bara det är intressant att du vill banka dina lösningar i huvudet på folk som inte vill ha dom, samtidigt som du inte anstränger dig för att leverera en lösning till någon som faktiskt ber om det. 

Det där med exen är väldigt intressant. Många kvinnor upplever en förändring, styvbarn som går från att vara glada till att bli avståndstagande, den blivande pappan som blir stressad och börjar ändra på förutsättningarna. Utan att veta att det har hänt något i kulisserna. Det är faktiskt viktigt att prata om att det kan vara så här, många kvinnor tänker inte ens på att det är exet som står i kulisserna och rycker i trådarna. Nu menar jag inte att varje ex per automatik är manipulativa jävlar, men om inte mannen berättar vad som pågår och håller det hemligt, lite som det där du beskrev förut, som om han är otrogen mot sitt ex, då vet inte ens kvinnan vad som pågår. 

Hur var det för dig? Du kanske redan har nämnt det men när du märkte att det blev en förändring, visste du då att exet hade börjat ställa krav? Var det så hon gjorde? Berättade din man det för dig, eller märkte du bara att alla började bete sig annorlunda? 

Det var kanske att ta i! Du sa inte ordagrant så, det får jag ta tillbaks.

Men tror jag att du tycker att hon och det gemensamma barnet ska stå tillbaka? Ja det låter så när man läser dina inlägg.

Saken är ju den att (V) redan från start har sagt att hon håller sin man ansvarig. Hon berättar om exet, hon berättar om barnet, men hon håller sin man ansvarig. Menar du att vi inte får lov att diskutera bakomliggande orsaker? 

Jag kan inte heller se att du har sagt att kvinnan ska lägga sig platt. Men du nöjer dig inte heller. V håller sin man ansvarig. Kan du se det? 

Även Ess håller sin make ansvarig. Du var inne på att det var Ess som hade sabbat umgänge för sin make med sina tidigare barn. Nu vet du att det inte var så det låg till. Har du bett henne om ursäkt för det? 

Åh, det var nästan en ursäkt... antar att jag får nöja mig med det.

Jag tycker att det är upp till pappan att lösa problemen med hans äldre barn och att de som familj behöver se till allas behov. Har du själv en annan åsikt?

Jag har läst Ess inlägg och jag skulle faktiskt vilja lägga till lite saker här. För här kommer vi in lite på motreaktionen.

Jag ser det lite som att hon har inte sabbat nåt umgänge överhuvudtaget men blir man totalt överkörd av sin man så kommer behovet av att få upprättelse tillbaks, speciellt när man torkat tårarna och plockat fram lejoninnan inom sig.

Jag gjorde exakt samma sak tillbaks mot min! Ska ta med i diskussionen att hans barn hade vårt hem som huvudsakligt hem då också och var stora. Jag gjorde som så att var han ute o röjde runt i city med sina barn så stod vår lilla påklädd lagom tills han kom hem, ta knappast av dig skorna för nu får du minsann bege dig ut och leka. Ut ut ut, din tur att underhålla.

Samma sak när separationen kom på tal. Klart han skulle få fortsätta vara världens mest aktiva pappa för sina stora barn, det ville jag givetvis inte ta ifrån honom men då får han också dela upp varannan veckas livet för vårt barn ska inte vara nån liten maskot som bara följer med på en höft. Jag var genuint oroad så då får han snällt ha barnen motsatta veckor så alla får ta del av denna fantastiska festarrangör. Jag ska inte hindra dig tänkte jag, vill du fortsätta tramsa så ska du få göra det på heltid brukade min slogan vara till honom.

Jag vet inte om det här är Ess taktik men jag kan tänka mig att det är där tankebanorna går och det är inte ett dugg fel att göra så. Det är precis det här styvmammor ska göra som hamnar i liknande situation. Ställ krav för sjutton för du är också mamma till hans barn! Jag hade dessutom bara ett barn, han tre. Så det är bara att hugga i och jobba!

Det där du beskriver är du inte ensam om. Antingen de lyckas driva igenom eller om de kämpar för att få pappan att fatta. Det är väldigt intressant att man hör det här återigen, en pappa som måste underhålla sina äldre barn och gärna tycker att kvinnan ska ta hand om deras gemensamma barn under tiden. Som att det är hennes lott att vara ensamstående förälder till de gemensamma när nu han är det med de första. En del tycker ju även att de behöver vila upp sig den veckan de inte har sina tidigare barn. Så att hon får ta de gemensamma själv mest hela tiden. Ena veckan är det party med de tidigare barnen, nästa vecka är det vila. 

Nej, jag håller med dig, låta honom jobba. Vill han arrangera storslagna äventyr för sina tidigare barn, låt honom göra det, så länge han orkar med storslagna äventyr för era gemensamma också. Sen förstår jag att alla inte känner att man vill skicka med sitt barn på samma äventyr, om man känner att de riskerar att bli bortglömda under den tiden. Då är det bättre att han delar upp sin tid.