Här är vi alla vänner.

Känn dig aldrig sviken i bananrepubliken. Våga stå upp för den du är. (Lyssna och lär). Fast i området där jag bor är missnöjet ändå ganska stort. Folk som bor här är ju lite sär. *Ylar*.

Hon är jättegullig.😊

Det gör jag också ibland. Lägger mig på rygg i skogen och lyssnar. Det brukar dyka upp korpar här med, efter ett tag. Jag gillar deras läten. Korpar är magiska. ❤

Ibland blundar jag när jag ligger så, och tänker/visualiserar att jag sjunker ner i jorden en bit. Det är väldigt rofyllt och jordande.

Det är jätteskönt sådant. Att släppa lite på jagfixeringen. Att inse att man inte är en separat enhet utan att man är universum som betraktar sig själv från olika punkter. Att uppgå i en samhörighet med omgivningen. Åtminstone en stund.

Det låter härligt :) Sov gott!

Känslan när man har varit ute hela dagen i solen, men glömt smörja in solskyddsfaktor i benan 😅🔥🌞

Mittbenan?

Ja fy fasen vad jobbigt det är att bränna sig ordentligt i solen. Vakna på natten med feberfrossa och vätskande blåsor.

Precis.

För en stund komma tillbaka till Enhet. 

Skärvor av ljus. 

I syndafallet  och den stora explosionen materialiserades himlakroppar och människokroppar. 

I återgången förs skärvor av ljus klädda i kött, ett liv i taget.

Så fint beskrivet. En augustinatt något år satt jag på en liten ö ute i havsbandet helt ensam, såg stjärnfall och ljus kanske från sedan länge slocknade stjärnor, havets röst, vågornas kluckanden. Kände mig inte alls ensam, då tänkte jag på det här, en skön känsla att luta sig tillbaka mot.

I love rock & roll. Put another daim in the jukebox, baby! *Ylar*.

Jag har ingen daim. Går det lika bra med en japp? 

På tal om ingenting. Har ni hört talas om Darwin-award?