Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Ts)
    76 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Hur gör andra par när de bråkar?

    Hur bråkar andra par?


    Jag är gift med en man sedan många år som det är otroligt svårt att bråka med. Jag är en ganska temperamentsfull person med mycket känslor inombords, glad som ledsen och dessa syns nästan alltid på utsidan. Jag kan bli snabbt arg eller irriterad men det går snabbt över. (under min uppväxt kunde jag och min pappa skrika åt varandra massor, vi var hetsiga båda två och sen gick det snabbt över) Min man är en mer tystlåten person med känslorna kvar på insidan. Däremot blir han också lätt irriterad om något tjorvar, barnen eller skruvarna eller missar bussen eller vad det nu är och fräser åt sånt eller skriker på barnen om det går tillräckligt långt.


    Vi bråkar dock i princip aldrig verbalt. Inte för att vi inte tycker olika utan för att det bara inte funkar. Jag kan bli jättesur för något han gör eller inte gör. Men om jag då visar det, säger något eller visar med kroppsspråk osv så blir han så himla sur på att jag blir sur. Dvs allting handlar då om att jag blir sur (vilket jag enligt honom aldrig har rätt att bli) så hela diskussionen går liksom i baklås.


    Så jag vet liksom inte vad man får bli sur över, när och hur man får visa att man blir sur på något som partner gör eller inte gör och hur det då ageras ut? Handlar bråk alltid bara om att en tycker någon gjort något fel och den andra tycker inte att hen gjort fel så att diskussionen liksom bara handlar om själva surandet?


    Jag vet verkligen inte hur andra gör!


     


    Tar ett konkret exempel. Igår hade jag gjort massor med ärenden och varit borta hela den tidiga kvällen. Ringer hem typ halv åtta och bara utgår från att familjen ätit mat för en stund sedan efter ena barnets träning (vi äter kanske 17.30-18 om  ingen tränar, direkt efter träning och dusch om någon tränat, typ sitter ner senast kl 19). Visar sig att ingen ätit, maten är inte ens påsatt och de sitter och spelar tv-spel. Han säger ungefär ?jag trodde vi skulle vänta på dig?. I mitt huvud är det fullständigt orimligt att ens tänka tanken på att vänta på mig med att göra klart maten när ett barn har varit och tränat (=behöver äta), det snart är läggdags för samma barn och klockan är mycket. Så jag blir sur. Vilket jag visar tydligt när jag kommer hem med att säga ungefär att jag inte förstår hur det de ens kan komma på iden att vänta på mig när klockan är så mycket osv. Han tycker då att han hade städat hela huset så han behövde koppla av lite och därför spelade tv-spel. Vilket jag ju inte har några problem med i sig, om klockan bara inte varit kl 20 innan maten stod på bordet. Dvs det normala hade ju varit att fixa maten snabbt, äta och sen kunde alla slappa som de ville.


    Men han blir skitsur över att jag är sur och tar upp detta. Och allt handlar om att jag är sur, han tycker inte han gjort något fel utan det är bara jag som gör en höna av en fjäder. Medan jag tycker det är så himla slappt att bara sätta sig och spela tv-spel och helt strunta i tiden och maten.


    Den kvardröjande känslan hos mig blir bara att jag gjort fel och att jag inte heller får något utlopp för känslorna för jag förväntas bara bita ihop om dem.


     


    Hur gör andra??!!

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Hur gör andra par när de bråkar?
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Ts) Trådstartaren
    #41
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Anonym) skrev 2020-04-09 10:48:25 följande:
    Du är.inte ensam om att vilja få förståelse och bekräftelse och lyssnad på. Jag tror att ni kan behöva prata om saken och hur ni triggar varandra. Jag tyckte jag fick jätte mycket tips på lycka.se. där beskriver de just det här om att vilja bli förstådd. Jag fick faktiskt min sambo att titta på vissa delar med mig då alternativet hade varit att gå till psykolog typ. Han ställde upp för min skull och vi kunde prata om det som de beskrev där och det var skönt. Jag tror även han hade glädje av det.
    Jag ska gå in och läsa där, tack för tipset!
  • Anonym (?)
    Anonym (?)
    #42
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ts) skrev 2020-04-09 10:50:56 följande:
    Alltså jag tror (men vet inte efter det typ aldrig hänt)  att han liksom skulle "avväpna" mig (och därmed ta bort min irritation) om han skulle stå för det som blev fel, bara konstatera med saklig röst att nu gjorde han fel, det blev dumt osv. Då tror jag det skulle kännas utagerat sen.

    Och ja, han är väldigt känslig för kritik, ja. Skuld och skam är jättesvårt hos honom. 
    Fundera över att han faktiskt har svårt för detta. Du vill att han skall "avväpna dig" genom att säga de rätta sakerna. Något han inte riktigt klarar. Måste han verkligen säga högt till dig att han gjorde fel för att du skall vara nöjd. Tror du inte att han själv vet att det inte blev så bra? Kan inte det räcka för dig? En träningssak.
    Skulle du kunna avväpna honom? Genom att säga andra saker? Kanske du kan säga tex "förlåt, nu blev det fel. Jag skällde på dig, men jag hade kunnat säga det på ett trevligare sätt. Jag blev bara så frustrerad över att..., men det är ju fel sätt att ta upp det på, det vet jag ju egentligen".
  • Anonym (?)
    Anonym (?)
    #43
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ts) skrev 2020-04-09 10:31:59 följande:
    Ja absolut! Som sagt, vi äter normalt sett vid 17.30-18 om det inte är aktiviteter och är ett barn på träning så äter vi så fort det barnet är hemma och har duschat och är redo. Då står maten på bordet och väntar. 
    Så i de flesta fall funkar det jättebra. En gång "klantar han till det". Han är trött efter att ha städat huset och önskar avslappning innan han tar tag i maten. Inte det bästa i den situationen kanske, men fullt naturligt att det råkade bli fel. Ja, jag hade också kunnat bli sur, men det är inte direkt konstruktivt.
  • Vinterankan
    Vinter­ankan
    #44
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag hade nog blivit ordentligt sur tillbaka i den situation som du beskriver. Visst, maten blev sen men tydligen så hade han ju städat. Finns ingen gång jag känner mig så ouppskattad av min partner som när jag fixat hemma och får tillbaka klagomål på det jag inte orkade göra just då istället för uppskattning för att jag tagit tag i något som är vårt gemensamma ansvar och som vi i vanliga fall hjälps åt med. 

    Det känns lite som att det är så att ni har ett sätt att leva med rutiner och liknande som kanske mer kommer från ditt behov av planering och kontroll än från någon annan. Och om du då inte är där så frångår man det och gör det som känns bäst för övriga, känns inte riktigt sjysst att då bli sur faktiskt. 

  • Vinterankan
    Vinter­ankan
    #45
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ts) skrev 2020-04-09 10:50:56 följande:
    Alltså jag tror (men vet inte efter det typ aldrig hänt)  att han liksom skulle "avväpna" mig (och därmed ta bort min irritation) om han skulle stå för det som blev fel, bara konstatera med saklig röst att nu gjorde han fel, det blev dumt osv. Då tror jag det skulle kännas utagerat sen.

    Och ja, han är väldigt känslig för kritik, ja. Skuld och skam är jättesvårt hos honom. 
    Fast det är ju din synpunkt att det blev fel, inte hans. Du måste inse att ni inte har samma perspektiv. 
  • Anonym (?)
    Anonym (?)
    #46
    Citera Visa endast Anmäl
    Vinterankan skrev 2020-04-09 11:53:47 följande:
    Jag hade nog blivit ordentligt sur tillbaka i den situation som du beskriver. Visst, maten blev sen men tydligen så hade han ju städat. Finns ingen gång jag känner mig så ouppskattad av min partner som när jag fixat hemma och får tillbaka klagomål på det jag inte orkade göra just då istället för uppskattning för att jag tagit tag i något som är vårt gemensamma ansvar och som vi i vanliga fall hjälps åt med. 

    Det känns lite som att det är så att ni har ett sätt att leva med rutiner och liknande som kanske mer kommer från ditt behov av planering och kontroll än från någon annan. Och om du då inte är där så frångår man det och gör det som känns bäst för övriga, känns inte riktigt sjysst att då bli sur faktiskt. 
    Jag håller med. Jag har lite liknande problem som TS, men jag jobbar med det och inser att bara för att jag vill ha saker på ett visst sätt, eller för att jag i mitt huvud planerat något, så kan det egentligen gå bra på andra sätt med.

    Jag vill tex att vi på kvällen ställer in all disk i diskmaskinen som inte redan är där, och startar den, så att det är rent på morgonen. Nu är det så att min man ansvarar för disken (om inte jag är hemma och han jobbar), så det är han som brukar fixa detta varje kväll. Nyss upptäckte jag på morgonen att disken var inplockad, men maskinen inte startad. Han hade glömt att stänga luckan och starta maskinen. Jag blev mycket irriterad, för "det skall ju vara klart på morgonen", och "hur kan man glömma att trycka på start?".

    Egentligen är det en struntsak. Jag kan dricka mitt kaffe i en annan kopp, och disken blev ju klar ett par timmar senare. Ändå kunde jag inte låta bli att fräsa lite surt åt min man när han kom upp på morgonen. Till saken hör att han mycket väl vet hur jag vill ha det eftersom han nyligen lät bli att fixa detta på kvällarna då han var för trött och tyckte att det lika gärna kunde ordnas på morgonen. Jag talade då om att jag vill ha det gjort på kvällen.

    Jag, jag, jag... mitt sätt..., jag vill..., jag tycker.... Det finns ingenting som säger att han måste göra det på mitt sätt, och jag inser det. Jag skäms för att jag blir irriterad på honom, och försöker som sagt bättra mig vad gäller sånt här.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Anony­m)
    #47
    Citera Visa endast Anmäl

    Om vi säger att det hade varit Tas man som skrev att han hade problem med sin frus kontrollbehov hade man kanske vänt det hela mot honom också. Att han ska visa förståelse för sin fru etc. Jag tror här att det finns ett problem i kommunikationen, som det säkert finns hos de flesta par. Någon gång under sin relation brukar det ju uppstå oenigheter, bråk osv. Hos vissa tar det inte långt tid att reda ut medans hos andra par kommer de inte vidare och lämnar varandra och hos säkert de flesta försöker man komma till rätta med konflikterna. Men att bara låta allt vara är nog ingen bra idé på sikt det leder nog till att man glider ifrån varandra till slut. Jag tror att i relationer där man är väldigt olika finns det kanske mer att jobba på än hos andra par. Iaf tror jag inget äktenskap är utan vissa skavanker. Beror bara på hur man tar sig vidare när det börjar skava. Jag tycker att båda i relationen behöver ta ansvar för att vårda den. Är det inte lite därför man gifter sig?

  • Anonym (undrandes)
    Anonym (undra­ndes)
    #48
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag hade blivit skitsur faktiskt. Som pappa har man lika mycket ansvar att få vardagen att fungera som mamman.
    Skulle jag av någon anledning vara borta vid middagstid hade jag aldrig tänkt annat än att maken fixar. För det är så man gör.
    Det handlar om samarbete. Men även kommunikation, ni är två vuxna människor och måste kunna tala med varandra för att få saker att fungera. Det går inte att bara anta att den andre gör.

    Shit alla dessa bortförklaringar vissa har för att det inte fungerar, att mannen ska ha någon gräddfil till att fastna i en lek och inte ta ansvar.
    Wow.

  • Pope Joan II
    Pope Joan II
    #49
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (undrandes) skrev 2020-04-09 16:31:34 följande:

    Jag hade blivit skitsur faktiskt. Som pappa har man lika mycket ansvar att få vardagen att fungera som mamman.
    Skulle jag av någon anledning vara borta vid middagstid hade jag aldrig tänkt annat än att maken fixar. För det är så man gör.
    Det handlar om samarbete. Men även kommunikation, ni är två vuxna människor och måste kunna tala med varandra för att få saker att fungera. Det går inte att bara anta att den andre gör.

    Shit alla dessa bortförklaringar vissa har för att det inte fungerar, att mannen ska ha någon gräddfil till att fastna i en lek och inte ta ansvar.
    Wow.


    Han fixade ju? Han städade och fixade middagen. Det sistnämnda skriver ts att han oftast är den som gör.
  • Anonym (undrandes)
    Anonym (undra­ndes)
    #50
    Citera Visa endast Anmäl
    Pope Joan II skrev 2020-04-09 16:45:23 följande:
    Han fixade ju? Han städade och fixade middagen. Det sistnämnda skriver ts att han oftast är den som gör.
    I trådstarten står det tydligt att han av någon anledning inte lagade maten trots att klockan blev mycket. Har det ändrats?


Svara i tråden
Svar på tråden Hur gör andra par när de bråkar?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies