Ivf Maj 2020

Det är nog svårt för folk som inte varit i samma sits att förstå exakt hur jobbigt det faktiskt är med att kämpa för ett barn. Nått som många tar för givet. Men på nått sätt så svämmar hjärtat över av kärlek när man väl lyckas. Varje gång jag ser min son tänker jag alltid hur lyckligt lottad jag ändå är och det finns inte nått som jag inte skulle göra för honom.

Hm, ja, det låter ju som det. Men det spelar ju ingen roll egentligen vad orsaken är. Tur att det upptäcktes. Men det går inte att få bort stoppet då? Är väldigt dåligt insatt i just sånt. Allt annat har jag läst mer eller mindre allt som går att få fram kring (gillar information, jobbar även med det typ).

Åh, då är dina barn ganska stora då. Då kanske de märker av att något är på gång. Barn brukar ju vara ganska duktiga på sånt. En liten rolig händelse var nu nyligen innan jag testat, men efter insättningen. Då kom min son som är 2,5 och lyfte på tröjan så magen visades och så brast han ut i ?bebis?. Det hade han aldrig sagt innan, så på nått sätt tog jag det som någonting positivt och att det kanske kunde stämma. :)

Okej, vi får hålla ut nu bara! Jag kan ringa om 1,5 månad ca. Så de är ju ett tag kvar! Ja surt att medicinerna bara ligger där o väntar, man vill sätta igång så fort som möjligt ju.

Det är nog olika för alla, så man kan ju aldrig veta. Men har läst att de med många ägg kan ha en del tomma blåsor. Hoppas de får ut rätt ägg nästa gång. :) Och det blir nog bättre nästa försök. Det kan skilja väldigt mkt mellan olika cykler sa min läkare sist när jag fick ut färre ägg än tidigare gånger. Så jag håller tummarna!

Jag fick med mig tabletter för att lindra smärtan (oxinorm) och tog de när det var som värst. Men då var jag ju garanterat inte ens i närheten av vad de med riktig överstimulering får. Usch. Men i jämförelse med att föda barn så gör nog inget speciellt ont. ;) Tur däremot att kroppen glömmer fort och kan klara så sjukt mkt. Imponerande egentligen.

Vad tråkigt att höra. Men då är du en kämpe! Ja, det måste såklart få sjunka in. Vi hade en lång resa innan, så när vi började med ivf så visste vi redan hur det låg till typ och var redo.

Ja, det är verkligen så. Samtidigt så har vi folk omkring oss som har det värre och som bara önskar att de ska kunna leva ett ?vanligt? liv. Inte för att det egentligen gör saker lättare, men ändå.

Åh, jag kan tänka mig att det är jobbigt. :( Men det blir er tur sen, så era barn har vanan inne och blir perfekta barnvakter. :)

Då låter det som att man aldrig får veta orsaken då. Men tur ändå att ivf finns.

Hoppas midsommar varit bra iaf! Här har det varit fullt upp! Härligt med sommarvärme dessutom.

En oxinorm sitter nog alltid fint. ;) Förstår att de kan vara beroendeframkallande. :)

Åh då vet du hur det är. Jag blev så besviken när jag inte ens kunde ta lustgasen. Spydde så fort jag provade. Den hade jag hört så många prata så gott om. Men icke.

Det gäller nog framför allt att allt ska klaffa. Kroppen ska må bra, behandlingen ska vara den bästa och så ska man ha lite tur också. På nått sätt är det alltid lugnare att få en blastocyst till frysen också. Då vet man att det finns nått med bra kvalitet som väntar på en.

Har inte varit på nått ul än, men snart. Har inga förhoppningar förrän jag vet att det finns nått där. Vi fick ju berätta för släkten på midsommar eftersom de flesta vet om vad vi gör. Det var även samma tillfälle som vi berättade om vår son för 3 år sedan. Lite roligt ändå. Men vi får se hur det blir.

Ja nånting är de som gör att de inte blir befruktade ägg. Sen om de är mig eller sambon de är fel på de får vi nog Aldrig veta. Men så skönt att höra eftersom alla runtomkring säger att ja bara ska slappna av så händer det.. att veta att det inte hade något med mig att göra varesig jag slappnade av eller inte så hade det aldrig gått ändå.

Okej!! Vad spännande! När ska du gå på ultraljud nästa gång?

Jag vet inte om jag längtar till den där smärtan igen. Vet att jag under förlossningen tänkte ?aldrig i livet att jag gör om det här?. Men så fort han var ute så var allt glömt och jag tänkte snarare ?det var ju inte så farligt det där?. Haha, snacka om att kroppen lurar en.

Jag tror personligen just att stress är bland det farligaste för kroppen. Jag har själv ett stressigt jobb och så allt annat på det gör ju inte saken bättre. Har verkligen försökt att ändra tankesättet (så gott det nu går) och göra andningsövningar när det har behövts. Sen vet ju inte jag om det påverkar just den saken, men kroppen mår inte bra av långvarig stress, det är ju känt. Träning är även den bästa medicinen. Man kan bara göra sitt bästa, resten ligger utanför ens egna kontroll. :) Så jag hoppas verkligen att panikångesten och sömnlösheten blir bättre.

Ja, det blir alltid känslosamt. De flesta grät även denna gång. Mycket pga att de vet hur mkt vi kämpat för det (över 2 år nu).

Hej! Glömde skriva att jag var hos läkaren och allt såg bra ut än så länge. Hade dock fortfarande svullna äggstockar. Men så roligt att få se den lilles hjärta slå. :)