Anonym (Feminist ja visst) skrev 2020-07-30 09:46:28 följande:
Nu har vi då bara pratat om de två vanligaste könen, vi har inte ens kommit in på hela HBTQ-rörelsen, som också är en otroligt viktig del av jämställdheten men jag är för dåligt insatt för att ge riktigt bra insikter där, cis som jag är. Jag kan så klart ha åsikter och kanske några tankar men känner inte att jag kan svara för den gruppen, så jag låter bli.
Att ges samma möjligheter är en av grundstenarna inom feminism, för mig, men man kan aldrig utlova samma utfall för den sakens skull. Samma möjligheter är så klart att man utgår från samma villkor men det blir väldigt luddigt och ytligt att besvara om man inte har några konkreta exempel. Man kan vända på saken och istället säga att män och kvinnor inte ska diskrimineras utifrån kön, varken medvetet eller omedvetet, varken av individer eller av samhälleliga strukturer. Diskriminering behöver inte vara uttalade ord (sexism etc), det kan vara antaganden (som när bvc-sköterskorna främst vänder sig till mamman när barnet diskuteras) eller de mer klassiska, att kvinnor som är gravida inte får samma löneutveckling som de andra kollegorna, eftersom hon ju inte varit på plats och kunnat visa att hon eventuellt lever upp till de särskilda lönekriterierna.
Jag finner mig (till min egen förvåning) att faktiskt finna det mest av det du säger relativt rimligt.
Personligen är jag helt övertygad att "problemet" med detta att män o kvinnor på gruppnivå
själva väljer att ofta dela upp ansvarsområden kring föräldraskapet ,och därmed inte fördela ansvaren som kommer med föräldraskapet på ett jämställt sätt i grund o botten till största delen beror på att många kvinnor
vill ta ett större praktiskt ansvar kring omvårdnaden/uppfostran av barnen.
Jag tror vi alla egentligen är överens om att kvinnor på gruppnivå rent naturligt faller in i föräldrarollen på ett helt annat sätt än män.
Jag vill samtidigt passa på att säga att jag är helt övertygad att män på gruppnivå många gånger av ren bekvämlighet, måhända även omedvetet tar ett kliv tillbaks o låter kvinnan ta en mer framträdande roll i föräldraskapet och familjelivet. Man är inte helt obekväm med att ta rollen som vaktmästare och barnpassare.
Jag är dock HELT övertygad om att i de fall kvinnan tar ton, ryter ifrån o kräver att mannen "steppar up" o axlar föräldraansvaret på ett mer jämställt o likvärdigt sätt så ställer sig 99 av 100 män upp.
Jag är lika övertygad om att i de fall rollerna är omvända så har mannen betydligt svårare att bli insläppt och erkänd som likvärdig förälder av en kvinna.