• Anonym (M)

    Jag hatar barnvecka

    Jag och min dotter är halvt inflyttade till min pojkvän och hans tre barn vv. Vi är här nästan jämt och tanken är att vi bor här på heltid om några veckor. Jag vill verkligen flytta och min dotter trivs bra här också, och med honom och hans barn. Jag är lite orolig bara eftersom jag redan nu hatar barnveckan och tycker att den sniglar sig fram. Jag har absolut ingenting emot barnen. De är fina och snälla, tar hand om min dotter på ett bra sätt etc. Men ljudvolymen ibland är hemsk, de vaknar tidigt på morgonen, och det blir så fruktansvärt stökigt. När det bara är min dotter behövs det städas en gång i veckan, när alla är här städar och plockar och diskar jag hela tiden känns det som. Har inte tid till något annat nästan.

    dessutom ställs alla rutiner på ända till förmån för deras rutiner, och deras matvanor. Det är jag och min dotter som får anpassa oss eftersom vi flyttar in till dem och de är flera. Det funkar inte riktigt alltid. Gällande kvällsrutinerna så har jag och min dotter vanligtvis en bra rutin, som gör att hon kan varva ner innan sovdags och vet vad som komma skall. Middag-ev leka lite-städa undan-titta på tv och efter det tandborstning etc. Och fast läggningstid. Här har de inga såna rutiner, utan kan leka med hög ljudvolym ända till nattning. Det funkar inte för min dotter. Hon blir upptrissad och tar tid på sig att varva ner, dessutom blir tandborstning etc skrikigt och gapigt och jag behöver skälla på henne vilket jag inte tycker om och inte behöver göra annars. Barnveckan brukar hon somna vid 22 och då måste jag ligga hos henne för att inte hon ska springa in till någon och ingen annan in till henne. I vanliga fall så kan jag lämna henne vid 20. Så jag förlorar mycket kväll och egentid, vilket jag behöver extra av den veckan pga stressen. Städat blir det inte heller, eftersom inga såna rutiner finns här, så oftast ligger det kläder, skor, leksaker etc överallt att snubbla på, min dotter förlorar också den rutinen vi fått in kring det.

    Gällande matrutiner så är det oftast hans barns vilja som får gälla, korv, köttbullar, pizza och pannkakor hela veckan. Min mage klarar inte riktigt av det så uppe på det andra är jag ofta illamående hela den veckan. Min pojkvän tycker inte om att jag lagar något separat till mig om det inte funkar för mig. Han tycker att alla ska äta samma. De äter också lunch som huvudmål, och hoppar ibland över middag. Det är inte jag och min dotter vana vid, utan vi brukar göra motsatsen. Samma här så klarar inte min mage riktigt av det, dvs tung mat till lunch, och både jag och min dotter blir hungriga på kvällen utan riktig middag.

    Jag skulle önska att vi skulle diskutera de här sakerna innan. Men ofta är det så att han bestämmer något som passar utifrån hans barn, och jag kommer sen med min åsikt. Han hävdar då att jag inte kan anpassa mig och att barnens vilja ska gälla, förmodligen då hans barn eftersom han aldrig frågar vad som passar mitt barn.

    Uppe på detta så är han oftare sur och stressad och ger mindre närhet och ömhet under barnveckan. Vi har kyssts ordentligt en gång den här veckan och det är viktigt för mig. Ytterligare ett minus alltså.

    Det som är plus är att min dotter tycker att det är roligt att leka med hans barn, de tar fin hand om henne, jag blir glad av att se dem tillsammans, och som sagt tycker jag om hans barn och att umgås med dem. De är inte problemet, han är.

    Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag pratar med honom men allt blir liksom två timmars diskussion. Att jag t.ex tyckte det inte passade så bra med grillat till lunch och ingen middag, utan att det skulle vara bättre med lätt lunch och tidig grillmiddag. Jag försökte underlätta genom att säga att jag sparar grillmat till mig och min dotter till senare, men då var jag krånglig och oanpassningsbar. Enklaste vore ju bara att suck it up känner jag och köra deras rutiner, mat etc. Så slipper man sura miner och diskussioner. Men det känns ju inte så kul för mig och min dotter att behöva ha det så varannan vecka när vi sedan innan har bra rutiner etc som förebygger onödig stress och illamående.

  • Svar på tråden Jag hatar barnvecka
  • Fliselisan

    Har inte löst vad alla andra skrivit, men tänker:

    Sätt er ner och prata ordentligt, var tydlig och berätta vad du känner och vad som inte fungerar. Fråga hur han tänker. Ställ frågan rakt ut om han känner att han bestämmer mer än dig, om det handlar om hans barn mot ditt eller är ni en familj nu alla?

    Du ska inte städa efter alla, släpp det. Du och din dotter städrutiner kan gälla i hennes rum.

    Bestäm tillsammans vilken tid som är lämplig att all barn varvar ner. Efter kl 20 vardagar är alla barn på sina rum och läser etc (hur gamla är dom?). Det funkar inte att alla springer som galningar.

    Kosten låter ju galen. Inte bra för någon. Låt alla barn bestämma en måltid var i veckan och ni vuxna resten. Skriv matlista och sätt upp på kylen. Om den mat du lagar inte funkar för hand barn och han inte ställer upp på att hjälpa dem äta bättre så kan mobba fryspizzor etc som dom då kan äta istället.

    Det tar många år för en bobusfamilj att få allt att flyta. Men det kommer få bra om ni vuxna samarbetar.

  • Fliselisan

    Var det samma TS som skrev tråden om att bo på landet utan körkort och svårigheter att lämna på FSK, hon skulle plugga och samtidigt passa hans barn?

    OM det är så TS, så är denna Karl inget för dig. Det finns så många bättre män. Du kommer inte må bra i detta förhållande och med det inte din dotter heller. Låt inte henne behöva utstå ännu en uppslitande separation.

  • Drottningen1970
    Fliselisan skrev 2020-07-31 22:05:12 följande:

    Var det samma TS som skrev tråden om att bo på landet utan körkort och svårigheter att lämna på FSK, hon skulle plugga och samtidigt passa hans barn?

    OM det är så TS, så är denna Karl inget för dig. Det finns så många bättre män. Du kommer inte må bra i detta förhållande och med det inte din dotter heller. Låt inte henne behöva utstå ännu en uppslitande separation.


    Ja
  • Fliselisan
    Drottningen1970 skrev 2020-07-31 15:22:24 följande:

    Du är överkörd och har redan fått klart för dig att du och din dotters behov inte har någon plats i er nya familj och har dessutom blivit nån slags hushållerska som ständigt städar efter hans barn och ändå väljer du att flytta ihop....

    Alltså det är här jag helt tappar greppet om hur mina medsystrar fungerar. Hur jag än försöker förstå sånt här så blir jag lika förvirrad som när jag försöker förstå vad som finns efter rymden...


    Jag tror, att självförtroendet är i botten, och längtan efter att leva med någon är stark. Känslorna finns där vilket gör det svårare att tänka och se klart.
  • Anonym (åc)

    Om det inte funkar innan man flyttat ihop så kommer det inte heller funka när man flyttat ihop
    Problemen kommer inte lösas av sig själva. Inse
    Du använder redan ordet hata.
    Prioritera ditt eget barns behov
    Flytta inte ihop. 

  • Anonym (Chrissy)

    Flytta ihop med någons stora familj?Vad är poängen med detta.Så länge jag inte varit bokstavligt hemlös skulle jag inte göra detta.Varför liksom?

  • Anonym (Lux)

    Du TS, det finns för många minus i den här relationen. Ha separata boenden och träffas när ni har lust och kan utan att blanda ihop familjerna och alla barnen (även om du tycks gilla dem). Deras vanor är inte kompatibla med dina och din dotters och det är ni som tydligen ska anpassa er annars blir mannen sur. Han låter inte som något strålande kap direkt. Nä, separat boende om du nu prompt ska ha med den sure man att göra.

  • Anonym (Andreas)

    De bitar ni har som faktiskt fungerar kanske just funkar för att ni INTE bor ihop.... Tänk lite tvärtom..

  • korngryn
    Drottningen1970 skrev 2020-07-31 21:53:11 följande:

    Orkar fan inte läsa en enda tråd till av självutplånande kvinnor som åsidosätter både sina egna och sina barns välmående, enbart för att få äran att få vara med en man.

    Hur i hela helvetet ska vi nånsin få till en förändring i samhället när kvinnor själva driver ojämlikhet?

    Det är patetiskt. Samhället och lagstiftningen i sverige har gett oss alla möjligheter att vara fria och självständiga, men kvinnor själva stoppar nu upp utvecklingen genom att böja sig dubbelvikta för att behaga en man även på sina egna barms bekostnad.

    Just nu är det fan inte patriarkatet som står i kvinnors väg utan kvinnor fäller sig själva. Jag blir så jävla trött.


    +1 på den.
Svar på tråden Jag hatar barnvecka