IVF hösten/vintern 2020

Välkommen. Allt kommer gå jättebra :)

Tack :) detsamma!! Då är vi på exakt samma dag, jag satte också in en blastocyst igår fredag. Heja heja!!

Ang akupunkturen så hör jag så mycket olika metoder, en akupunktör som jag gått hos sa att det är viktigt att göra en behandling så nära inpå insättning och ingen behandling efter insättning (först ca 2 veckor senare) Nu gick jag till en annan kinesisk akupunktör och där rekommenderade hon att ta 7 behandlingar på raken från cykeldag 7-13. Har du hört att det är bra att göra behandling efter insättning?

Tackar.. det ska bli så skönt att komma igång.. vi startar i mars.. har du/ni kommit igång ännu?

Du är inte ensam. Jag kände precis likadant efter mitt senaste missfall, både ledsen, rädd, orkeslös och väldigt bestämd om att jag inget heller ville att testa igen. För mig tog det några veckor men sen kände jag mig lite mer på banan igen även om jag såklart fortfarande kan känna allt det där stundtals. I början grät jag varje dag, och jag tror man måste tillåta sig att gråta och vara ledsen. Det är en del i processen att gå vidare. Snart blir önskan om att någon gång få barn starkare än oron. Det är den önskan som gör att vi orkar fortsätta. Styrkekramar till dig!

Så är det ju säkert! Hört att mensen ofta påverkas av missfall. Nu verkar det värsta vara över här i alla fall! När vi gjorde utredningen var det ingen som sa något om pcos men nu säger de visst det. Med Letrozole fick jag ägglossning varje månad men inte hjälpte det. ;) Vet flera som fått testa utan att ha pcos. Precis, ibland tänker man att två hade varit bättre. Ni har inte testat att sätta tillbaka två embryon vid ivf?

Tjejer, mäter ni kroppstemperaturen varje morgon? Jag har gjort det i perioder, men samtidigt är det lite av ett stressmoment och när man ser att temperaturen är på väg ner och mensen förmodligen kommer så är det så jobbigt.

Det är första ivf:n för oss, då ska vi kör gonal-f och fyremadel.. vi är på Sahlgrenska i Göteborg.. ni då?

Lycka till när ni startar.. håller tummarna

Nu har det gått drygt en vecka sen jag tog cytotec för ma. Jag känner mig så vilsen.. Känner mig ofräch inför sambon, känner mig orkeslös och rädd men ändå motiverad till att komma igång igen.. Tar ju letrozol för att få äl, då jag som 30åring fick reda på att jag hade pcos. :/ så räd, så vilsen, så målmedveten.. Hur tar man hand om alla känslor?

Nu har det gått drygt en vecka sen jag tog cytotec för ma. Jag känner mig så vilsen.. Känner mig ofräch inför sambon, känner mig orkeslös och rädd men ändå motiverad till att komma igång igen.. Tar ju letrozol för att få äl, då jag som 30åring fick reda på att jag hade pcos. :/ så räd, så vilsen, så målmedveten.. Hur tar man hand om alla känslor?

Förstår dig precis. Kände mig också så och så tom på något sätt. Som clemmentina sa låt dig känna dig ledsen och allt, för att sedan kommer den där kämparglödan att komma fram igen. Har man väl fått gråta ut så kommer du sedan förbi den känslan och känna dig färdig med att sörja. Första gången jag fick MA så grät jag i en hel vecka i sträck flera ggr om dagen tårarna kunde bara rinna medan jag stod och lagade mat, var helt förstörd. Men sakta men säkert så börjar man blicka framåt igen :)