Sjukskriva sig pga social ångest?

Du är definitivt inte helt utan poäng i dina åsikter. Det är dock ganska meningslöst att uttrycka sig på det sättet som du gör, då TS ändå inte kommer att ta till sig det du skriver på grund av hur det framförs.

Det fullständigt dominerande syftet med dina inlägg är emellertid att trycka ner och känna dig duktig.

Min make har gjort så hela livet. Det är möjligt att göra, men det gör också att ångesten kring sociala sammanhang aldrig blir bättre.

Jag tycker du ska tala med chefen om hur läget är.

Ångest är lika äkta som andra sjukdomar. Det handlar inte om vilja.

I mitt fall så beror det på de ordvalen du gör.

NJA jag tror du är lite snett ute där. VARJE gång jag går på mina nära ICA-butiker så ser jag folk som håller på att packa upp varor. Ser dem aldrig i kassan. Man känner igen folk med tiden! ALLA behövs. De som sitter i kassan är väl EVENTUELLT en smula social.......men det varierar ju också

Du missförstår. Det är snarare ett exempel på det jag försöker förklara, även jobb som inte borde vara sociala alls krävs det idag "lagspelare" och olika teambuilding grejer etc. Det är till och med uttalade krav i nästan varenda jobbannons numera. På ett helt annat sätt än det var tidigare. 

Som exempel jobbade jag några år tidigare på redovisningsbyrå i en tjänst då jag faktiskt inte ens hade mycket kundkontakt och behövde egentligen inte arbeta tillsammans med några kollegor heller men där dealbreakern blev att jag inte uppskattade/mådde bra av långa informella fikamöten varje dag och det var viktigare än vilket faktiskt jobb jag gjorde då (som alltså inte alls var socialt och inget problem) - men just den chefen var en som starkt trodde på just det här. Den tidigare chefen höll sig till ett veckomöte och utan tvång på att fika ihop länge minst en gång om dagen och ha informellt möte (men som då alltså var krav). 

Där jag jobbar idag har jag som sagt alltså en överrenskommelse om att jag inte behöver - men trots att det inte är särskilt socialt jobb står det i alla nya tjänsteannonser att man behöver vara social lagspelare (i lite andra och fler ord) och jag vet folk som fått negativ feedback på lönesamtal om att de inte tar sociala initiativ. Helt absurt ja, men så ser det ut idag. 
Det började förändras runt när jag hade mitt första jobb i slutet av 90 talet med övergång från enskilda kontor till kontorslandskap och att jobba i "team" - fanns dock fortfarande en förståelse för att de inte var idealt för alla och det tog ett tag innan det var uttalat krav i nästan varje jobbannons. 

Ja medvetenheten har ökat, det har kommit ut mer i ljuset - men i praktiken finns det mycket mindre acceptans för de som inte är sociala och/eller inte extroverta oavsett hur mycket det inte borde vara så. 

FAST vem är det som gör *typ* själva jobbet när alla är upptagna med att socialisera på arbetsplatsen? Sitta i möten och traggla! Det har man väl bara tid med i den offentliga sektorn? Fem chefer på 10 anställda..*typ* ALLA ska markera revir........

Kan allas kompetenser komma till sin rätt tjänar alla på det, både på individnivå och samhället.

Men då måste man lyfta fram vad man kan och är bra på, inte bara fokusera på det man inte kan.

Jag har en bekant som inte har social ångestriden har väldigt svårt att föra sig bland folk. Han är skitduktig på statistik och jobbar med det. Får beställningar om olika utdrag och behöver inte prata med så många. Han har lyckats lyfta fram sina styrkor.

Sen krävs lagspel för att ta fram komplexa produkter och leveranser. Att vara socialt kompetens betyder inte att man är duktig på att snick snacka vid kaffemaskinen.

Säger inte att det är rimligt i alla fall utan bara att det är realiteten idag att det förväntas att du är social på i princip alla jobb idag på ett helt annat sätt än det var förr.
Ibland är det bra där det blir betydligt mer effektivt med team arbete och nära samarbete. 

Du har lite konstiga idéer om hur det är var. Det är snarare i den offentliga sektorn det är minst av det supersociala agile team arbete med massor av småmöten - där finns mer kvar av det gamla. Sen har det ju ingenting med många chefer att göra, det är snarare i väldigt platta organisationer du förväntas jobba väldigt nära samman och socialt med dina kollegor. 

Jag har som sagt haft tur med min nuvarande arbetsplats där de kan acceptera att jag inte behöver ha ett dugg socialt samarbete med mina kollegor utöver där det är måste i rent jobbrelaterade saker och de har vett att uppskatta det jag istället är bra på. Men ändå finns de där kraven på alla nyanställda och i alla annonser för nya tjänster att du måste vara en social lagspelare och folk som får sämre löneökning motiverat med att de inte tar sociala initiativ med kollegorna. 

Gamla tiders korrekta asociala kamrerstjänster där du sitter på ditt kontor och gör ditt job korrekt och noggrant utan onödigt socialt samarbete finns inte längre (tar det som ett exempel då områdena jag jobbar inom är sådana som hade uteslutande sådant om man går tillräckligt långt tillbaka i tid). 
Det dras ofta upp asociala introverta datornördar inom autismspektrat som exempel att sitta själv och knacka kod - sanningen är att programmerare idag generellt förväntas arbeta med sk agile development med konstanta småmöten och tätt samarbete i små team. 

Det ses ner på de av oss som inte är sociala mer än någonsin i arbetslivet, INKLUSIVE på de arbeten som inte skulle behöva ha sociala människor. Det är mer öppet om det, ja, men det är mycket mer oönskat och mycket mindre naturlig plats för det - tyvärr.