Sjukskriva sig pga social ångest?

Visst... packa på...

Okej! Ja jag är ju ålderspensionär så jag jobbar inte med uppackning på ICA men jag har tid att observera!

Ja förstår verkligen hur du känner för jag har haft det precis likadant. Men det är inte ett kroniskt tillstånd att ha social fobi - det går att jobba med och i ärlighetens namn det sämsta du kan göra är att stanna hemma. Det om något kommer att förvärra din ångest långsiktigt och du kommer få svårare och svårare för liknande sammanhang.

Dessutom så gissar jag att den här typen av aktiviteter inträffar minst en gång om året och vill du bli känd som den som alltid är ?sjuk?. Det kommer till slut framstå som att du inte tycker att dina arbetskamrater är värda att umgås med på ett mer personligt sätt några enstaka gånger per år. Är det verkligen signalen du vill sända ut?

Din finns väldigt bra terapeuter som kan hjälpa sig med ångesthantering. Jag skulle verkligen råda dig att söka hjälp antingen privat eller via närhälsan.

Jag har fått hjälp med min problematik och idag lever jag ett liv som inte varit möjligt utan den hjälpen.

Samma här, gällande social ångest. Nu med Covid så blir det lite mer isolerat och då stiger bara ångesten. Jag brukar förklara för kollegor direkt, alla lider av något så är mer accepterat nu för tiden. Pushar mig själv oftast men får jag total panik så pratar jag med min chef, tex om man kan gå lite tidigare.

Jag har en kollega som informerade alla om att hon inte går på jobbets julbord för hon inte känner sig bekväm att sitta och äta med så många människor samtidigt.

Ingen har faktiskt diskuterat varför hon känner så, jag har undrat om det berodde på ekonomi, men sedan det blev gratis vill hon heller inte gå. Ingen tycker det är konstigt i alla fall. Antar det beror på social ångest eller kanske ätstörning?

För ångest finns det effektivare behandling.
Visst, man kommer en bit på väg med fobiträning, att utsätta sig för det som är jobbigt. Men med den sortens terapi når man aldrig roten, ångesten.

Det finns specialiserade fysioterapeuter som håller på med att ge ångestpatienter de verktyg de behöver för att hantera ångesten. De metoderna är mycket bättre än all form av samtalsterapi och fobiträning eftersom ångest i grunden är en biologisk överlevnadsreaktion.

Så intressant, det har jag aldrig hört om! Vet du vad behandlingen kallas?

KBT-behandling är det enda med evidens mot den typen av ångestproblematik enligt socialstyrelsen.

Jo, KBT är väl gott och väl, men lever man med ångest så tänker jag att det finns en risk att man tränar upp sig att åka hiss (för att ta ett enkelt exempel), men istället blir rädd för något annat, om man inte kommer åt roten till fobin/rädslan/ångesten. Och då kan det väl vara bra att komplettera KBT med annan sorts terapi för att hitta en grundtrygghet i sig själv. Fysioterapi är inte direkt något hokus pokus, det kan ju handla om att få ett tyngdtäcke utprovat, tex.

Som vilken terapi?

Jag har haft en kraftig ångest hela livet och går i terapi redan.

Jag vet inte, frågade ju (.) i inlägg 86. Lät intressant tyckte jag. Fysioterapi alltså. Jag skulle själv vilja prova.

Jag är rätt introvert och blyg men förstår inte det här med social ångest. Det måste ju vara något rejält bakom? Har du blivit offentligt förödmjukad alltför mycket en gång i tiden? För man föds väl inte ned social ångest? Och inte är det väl ett personlighetsdrag?

Ingen som helst aning.
Fråga efter fysioterapeut specialiserad på ångestsjukdomar.

Jag vet inte vad/om den har ett namn. Men grundtanken är att ångest i grunden är något bra. Den hjälpte människan att överleva när den sabeltandade tigern smög utanför grottan.
Tanken är alltså att ångest är ett sätt att förbereda sig för att fly.

Med olika övningar simulerar man "flykt" vilket får ångesten att dämpas.

Jag skulle ändå tro det finns genetiska faktorer, varför jag tror det är för att jag inte alls vuxit upp med min pappa, vi sågs en gång under min uppväxt och även han har ångest och framförallt social ångest. Samma gällde farmor i viss mån, hon var eremit mer eller mindre. Min ena son har även han social ångest, tyvärr.

Sedan tror jag det förvärrats av faktorer som  mobbing i mitt fall och för min son. En blyg och osäker person blir ofta ett tacksamt offer. Där är det skolan som har ett stort ansvar.

Ne, det är ingen KBT jag går