Sjukskriva sig pga social ångest?

Spelar ingen roll när man har ångest och tycker det är jobbigt med det sociala. Du får ångest att behöva prata, inte prata, någon pratar med dig, någon pratar inte med dig, kanske säger man något dumt etc. Hjärnan sätter igång panikläge ändå. Ångest kommer inte logiskt och finns inga quick fix tyvärr förutom ibland ångestdämpande.

Är verkligen inte ok att hävda du har en sjukdom du inte har (feber, förkyld etc.) då det är olagligt.
Däremot kan man ju sjukskriva sig för ångest.

Det bästa är nog dock att du pratar med din chef om saken, kanske kan det anpassas så du bara är med del av dagen eller att du helt enkelt får stanna på kontoret.

Jag har en del med mitt jobb att jag inte behöver vara med på något sådant om jag inte vill (även om jag vet att det är bäst att jag är med ibland på de lite mindre sakerna för allmänna arbetsklimatet etc. - man blir ju lite utanför om man aldrig är med). Tror någon annan också har liknande då hon oftast också sitter på kontoret i alla fall de gånger det är mer socialt än arbetsrelaterat.

Sen behöver du inte skämmas för att du är tyst, man kommer långt med att bara le vänligt i de flesta sådana sammanhang och bara svara på direkta frågor (i alla fall om det är en lite större grupp människor, lite värre om det är så få att alla antas interagera med varandra).

Sedan så, tro mig det kommer märkas om du aldrig är med på sådant och då dessutom kommer de förstå att du dessutom ljuger om att du är sjuk (om du inte redan är väldigt ofta sjuk men då har du säkert redan dialog från arbetsgivaren om det). 
Så vill man inte skylta med det hela (bäst är ändå om man kan ha en öppen dialog om det med chefen) så får man köra lite pest eller kolera med sådana tillfällen och se till att vara med på de som antingen är minst illa (de saker som brukar vara "aktiviteter" och "teambuilding" är allra värst för mig så brukar försöka bita ihop istället och se till att vara med på några som inte har sådant) eller de som är viktigast (om de alla är lika illa). 

Kanske lite sent nu, men är det så illa att du verkligen inte kan tvinga dig med på sådant så bör du nog i alla fall prata med en läkare (antingen för att få intyg eller lugnande tabletter till sådana tillfällen, eller både ock). 

Ljuga och säga att man är sjuk i något man inte är är dock inte ok, utan olagligt och att flera tycker det är ok visar ju verkligen varför vi tyvärr behöver ha hårdare granskning av socialförsäkringssystemen. Däremot kan man ju säga att man är sjuk utan att specificera och hoppas att man inte får en direkt fråga om vad som är fel. 

MEN då är det väl dumt att arbeta på en arbetsplats med många sociala kontakter? Man lever ju bara en gång så mår man så dåligt så ska man söka hjälp. 

Om det bara är en gång tycker jag absolut att du kan sjukskriva dig, ts. Det är knappast något som företaget blir lidande av. Om det är något som händer regelbundet så blir det lite knepigare förstås, men om ni har kickoff sällan är det ingen som lär reagera. Vi hade massor av konferenser på hotell och kursgårdar med mitt förra jobb. Jag har ocd (tvångssyndrom) och hade otroliga problem med offentliga toaletter. Det gick bara inte. Höll mig hela dagen på jobbet, men det går ju inte när man sover borta liksom, så jag var öppen med det. Skämdes inte ens. Kan inte rå för det. Jag har kämpat så med det, men det är vad det är. Stanna hemma tycker jag och så kan du fundera på om du ska berätta när du känner dig redo. Förstår hur jobbigt det är.

Jag kan inte svara för Ts men de flesta jobb idag är sociala; det ska vara teambuildings, kick-off, möten etc. Har man då problem med det sociala är det svårt att hitta jobb som man trivs med arbetsuppgifterna och är osocialt. De flesta.företag letar efter lagspelare.

Det tar otroligt lång tid att få bukt på sin ångest. Ts skriver att hen får terapi för det. Men det är inget man löser på en månad direkt.

Jag är 65 år och vet ALLT om social ångest ! Nä det är inget man löser enkelt och kanske finns ingen lösning!? KANSKE är man en människotyp som liksom inte "passar in"!? Inte värdelös på minsta vis om man hittar sin rätta plats!  På min tid fanns inte en sådan åkomma som social fobi som begrepp.  Bit ihop *typ*. IDAG borde man kunna få hjälp! Anpassat arbete? VAD SOM HELST! En "osocial" person kan göra så mkt nytta i det fördolda! Borde vara  jättebra med folk som inte behöver feedback 24/7 utan som kan sköta sig själva?

För att förtydliga: jag tycker inte att TS ska ljuga om förkylning.

Fortfarande finns det stigma runt ångest rent allmänt. Bara för det är 2020 så är inget lätt fixat. Vc psykologer går på knäna, vuxen psyk går med på knäna. Det är inte bara patienter med ångest som ska få plats i dbt, kbt och terapi.

Har aldrig hört talas om anpassat arbete för folk med socialfobi utan man måste tyvärr ta den vägen att plugga och sen välja ett av de få yrken där man kan få vara mer själv. Det är tyvärr intr lätt att välja och vraka bland jobb idag.

De jag känner med så svår socialfobi/ångest har varit arbetslösa och knappt orkat ha kontakt med sjukvården.

En lösning är att arbetsplatser blir mer accepterande mot folk och inte tvingar folk på kick-off.

När jag var ung så kände jag VARJE DAG att jag ville gömma mig i garderoben och aldrig mer gå ut. IDAG som 65 önskar jag att jag gjort det! Utmanat min tid och helt enkelt vägrat men jag vågade inte. IDAG skulle jag följt min instinkt.

Är ju snarare värre idag, även om samhället blivit mer accepterande i så att saker inte göms undan och inte pratas om. Men själva situationen är väldigt mycket värre så tillvida att det inte alls på samma sätt finns utrymme för icke sociala personer, det finns inte längre på samma sätt inte så sociala arbeten man kan välja utan i princip alla jobb söker "teamspelare" som är bra på att arbeta i grupp (även om det egentligen inte är jobb som särskilt behöver det nödvändigtvis) och kicks offs och teambuilding dagar osv. 
På samma sätt som det inte finns utrymme för lite mindre produktiva/begåvade/etc i dagens slimmade organisationer.