• Anonym (Orolig syster)

    Ouppfostrat barn, lata föräldrar eller diagnos?

    Hej jag är orolig över min systers barn.

    Det är så att hennes son beter sig väldigt otrevligt och hon och hennes man verkar inte göra någonting åt det. Barnet skriker när han inte får som han vill och sliter saker som han vill ha ur händerna från folk, kastar mat med flit på golvet, föräldrarna säljer inte ens åt honom utan städar bara upp efter att

    han har ätit. Föräldrarna har även satt lås på lådor och skåp hemma för annars river han ut allting säljer de. Jag tycker såklart att man borde säja till sitt barn att det inte får göra så istället. Är föräldrarna bara väldigt lata och dåliga på att uppfostra barn eller kan det vara så att barnet har någon diagnos och behöver hjälp? Vad ska jag göra för att hjälpa barnet? Jag ska försöka att prata allvarligt med dem och funderar på att orosanmäla om de inte lyssnar.

  • Svar på tråden Ouppfostrat barn, lata föräldrar eller diagnos?
  • Anonym (Orolig syster)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-10-19 15:56:49 följande:

    Föräldrarna uppfostrar inte sitt barn av en eller annan anledning. Du kan fråga om de behöver stöttning, om de pratat med bvc eller liknande eller om de behöver stöttning från staten (soc) i sitt föräldraskap, eller om du har egna råd att ge.

    Om du gör en socanmälan så tycker jag du borde skämmas på riktigt, man skickar inte soc på sin egen syster för att de har ett ouppfostrat barn, och soc kommer verkligen inte lägga resurser på en sådan sak. De har faktiskt bättre saker att bry sig om.


    Att anmäla behöver ju inte bara vara för att barnet behöver fosterhemsplaceras det kan ju även vara för att föräldrarna ska få stöd i sitt föräldraskap på annat sätt och även för få dem att vakna. De verkar inte tycka att det är något problem så det oroar mig. Men jag ska kanske ringa till deras bvc och prata med dem så kanske de kan prata med min syster?
  • Anonym (Orolig syster)
    Mrs Moneybags skrev 2020-10-19 14:27:58 följande:

    Hur gammalt är barnet? 

    Det är ju skillnad om barnet är 2 eller 12...


    Han fyllde 1år för en vecka sedan
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Orolig syster) skrev 2020-10-19 20:49:04 följande:
    Jag tänker att total brist avsaknad av regler är en form av vanvård då det riskerar att skada utvecklingen för barnet och ge det sämre förutsättningar.
    Ja det kan du tycka men så är det inte. Avsaknad av regler innebär inte automatiskt lidande, även om en god uppfostran och en trygg uppväxt naturligtvis kantas av gränsdragande från föräldrarna, och så länge man inte kan påvisa någon faktisk skada av föräldrarnas beteende finns heller inget att anmärka på. Men vanvård är det verkligen inte frågan om.

    Har du försökt prata med din syster om dina farhågor?
  • Jemp
    Anonym (Orolig syster) skrev 2020-10-19 20:58:32 följande:

    Han fyllde 1år för en vecka sedan


    Det låter som en helt normal ettåring. Barnsäkrade lådor har väl de flesta i den åldern, hen lär skrika för att hen är för ung för att uttrycka sig på annat sätt, att kasta mat på golvet kan också vara ett sätt att bekanta sig med den osv.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Orolig syster) skrev 2020-10-19 20:57:04 följande:
    Att anmäla behöver ju inte bara vara för att barnet behöver fosterhemsplaceras det kan ju även vara för att föräldrarna ska få stöd i sitt föräldraskap på annat sätt och även för få dem att vakna. De verkar inte tycka att det är något problem så det oroar mig. Men jag ska kanske ringa till deras bvc och prata med dem så kanske de kan prata med min syster?
    Nej men det är en väldigt stor skillnad att som föräldrar kontakta soc för någon slags föräldrastöd och att göra en orosanmälan med eventuell påföljande utredning.

    Du har inte att göra med deras bvc, inte ett dugg. Det är verkligen att gå över en gräns och kan skapa onödiga problem för din systers familj. Hade de velat ha hjälp från bvc hade de antagligen redan frågat, och det kanske de har utan att berätta det för dig.

    Du måste lära dig var gränsen går för vad du har rätt att lägga dig i, och på vilket sätt. Du vill ju hjälpa din syster, så var i så fall ett stöd för henne. Om hon inte vill ha din hjälp får du också acceptera det. Det är deras liv, deras barn, och så länge barnet inte lider, på riktigt och inte bara i din oroliga tankevärld, ska du inte lägga dig i deras privatliv, och verkligen inte blanda in utomstående som inte heller har med det att göra.
  • Anonym (Ja)

    Nu framkpmmer att barnet är strax över året?
    DEt enda som isf kan tyckas konstigt att de inte säger till om är när barnet rycker saker ur händerna på något. Det rimliga i ett sådant läge är att för det första stoppa barnet innan, alternativt efteråt säga "nej men nu var det Kajsa som hade den, den får vi ge tillbaka så leker vi med det här istället.

    Att de inte säger till om att mat kastas på golvet kan som jag sagt tidigare ha bättre effekt för att få barnet att sluta än att säga till om det.

    Lås på skåp har de allra flesta, just för att barn gärna river ut hela skåpets innehåll annars. vårat barn har dock aldrig rivit ur skåpen, men det handlar absolut inte om uppfostran att göra utan snarare karaktärsdrag.

    DEnna ettåring är helt normal. Och troligtvis har även föräldrarna en normal och bra uppfostran

  • Anonym (Orolig syster)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-10-19 21:03:49 följande:

    Nej men det är en väldigt stor skillnad att som föräldrar kontakta soc för någon slags föräldrastöd och att göra en orosanmälan med eventuell påföljande utredning.

    Du har inte att göra med deras bvc, inte ett dugg. Det är verkligen att gå över en gräns och kan skapa onödiga problem för din systers familj. Hade de velat ha hjälp från bvc hade de antagligen redan frågat, och det kanske de har utan att berätta det för dig.

    Du måste lära dig var gränsen går för vad du har rätt att lägga dig i, och på vilket sätt. Du vill ju hjälpa din syster, så var i så fall ett stöd för henne. Om hon inte vill ha din hjälp får du också acceptera det. Det är deras liv, deras barn, och så länge barnet inte lider, på riktigt och inte bara i din oroliga tankevärld, ska du inte lägga dig i deras privatliv, och verkligen inte blanda in utomstående som inte heller har med det att göra.


    Men jag tycker att barnet far illa när det inte uppfostras ordentligt det är en form av vanvård
  • Anonym (Ann-Clara)

    En helt normal ettåring. Alla ettåringar är inte sådana men att en ettåring är sådan är verkligen helt normalt. 
    Kanske du har en diagnos?

  • Anonym (L)
    Anonym (Orolig syster) skrev 2020-10-19 21:27:08 följande:

    Men jag tycker att barnet far illa när det inte uppfostras ordentligt det är en form av vanvård


    Really? När vi snackar om en 1-åring? Har du aldrig träffat andra barn?
  • Anonym (Frank)
    Anonym (Orolig syster) skrev 2020-10-19 21:27:08 följande:

    Men jag tycker att barnet far illa när det inte uppfostras ordentligt det är en form av vanvård


    Istället för att bara tycka saker kanske du ska läsa en bok om barns utveckling eller om det är för jobbigt åtminstone surfa in på 1177 och läsa om ettåringar där. En ettåring har inget konsekventstänk, utan försöker greppa saker som att, om jag slänger mat på golvet så blir det mönster på mattan men om jag slänger en boll på golvet flyger den vidare. Och gör jag det här får jag den här reaktionen av mamma, spännande, jag testar igen och ser om jag får samma reaktion nästa tio gångerna jag gör det.

    Din syster klarar sig nog fint utan din hjälp. Jag är mer orolig över din syn på bebisar.
Svar på tråden Ouppfostrat barn, lata föräldrar eller diagnos?