Ouppfostrat barn, lata föräldrar eller diagnos?

Ok. Well trolled...

Språket utvecklas i barnets takt. Min bror var sen, jag var tidig.

Sonen var tidig att prata, torr sent (och vi pottränade inte alls, han hatade pottan från dag, så fort han kunde stå själv så både kissade han och bajsade stående, så sitta nedklämd på en potta var helt fel för honom).

Sonen var tidig att prata som jag skrev, men som ettåring kunde han två ord, nej och titta. Sedan utvecklades språket snabbt under ett år.

De flesta barn lär sig gå (inget som man kan styra heller) kring 12 månader. Men en del redan vid 10 månader, andra vid 15 månader.

En kompis till, hennes son gick inte förrän han var 18 månader, är idag professionell dansare.

Med det uttalandet har du dumförklarat dig inför alla andra i tråden. Det finns liksom bara tre alternativ att välja på nu: du är ett troll, du är extremt okunnig av någon anledning eller så har du själv en diagnos som gör att du låser fast dig vid vissa åsikter. Jag valde från början att tro på okunnighet, men nu känner jag att det inte ger något att försöka upplysa dig. Tack för mig!

Nu orkar jag inte citera in från alla dina svar men du har en väldigt snedvriden bild av hur ett barn är, hur de fungerar och hur man ska hantera dem. Kort sagt har du väldigt fel och har väldigt mycket att lära dig.

Ett barn på ett år har oftast inte mer än något enstaka ord de kan säga, potträning är numera senarelagt så de flesta barn åtminstone är där vid fyra års ålder och barnets motoriska utveckling har INGET att göra med uppfostran, det är inget man kan påskynda som förälder.

Med urval av dina tidigare kommentarer så kan man inte uppfostra en ettåring särskilt mycket och i den åldern och även lite äldre så är avledning en av de bästa metoderna för att få dem att inte pilla på saker de ska låta bli. Du hade en kommentar om någon bekants barn som var så tyst och stillsamt, ja det är väl när du såg på i så fall men tro mig att även det barnet har sina utbrott för det har alla barn, och sedan är det också en väldigt stor skillnad i personlighet redan i den åldern. Precis som alla vuxna är olika så är inte alla bebisar likadana heller. Ett barn behöver inte gå i fsk förrän ca tre års ålder och de kommer inte lära en ettåring några regler i vilket fall.

Det är INTE vanvård att en ettåring inte är "väluppfostrad", barn är barn! Och du sitter dessutom på någon hög häst där du gissar dig till varför din syster skaffar ett barn till, varför den de har nu inte går i förskola och allt möjligt.

Sluta var så dömande, du vet ingenting om deras liv och verkligen ingenting om hur barn är, vilket du själv också erkänner. Lämna dem ifred, eller se dem som ett lärexempel för dig själv om hur det kan vara att ha barn, för det är inte likadant för alla föräldrar, vilket du kanske lär dig med tiden.

När det gäller riva ner saker ska man självklart ha allt som barnet kan göra sig illa på utom räckhåll för barnet. Andra saker borde man inte låsa in, utan bara säja nej när barnet försöker dra ut sakerna

Men GE dig någon gång! Varför tror du dig veta så mycket om barns utveckling och uppfostran när du själv inte har barn? Var har du fått din information ifrån? Eller sitter du bara och tycker saker och tror att du har rätt om allt? Det du skrev tidigare om att en tolvmånaders som inte kan gå är sen, är ju helt uppåt väggarna.

Det är upp till föräldrarna vad barnet får leka med eller inte, så länge det inte är farliga saker. Du lägger dig i alldeles för mycket för en som varken är delaktig i familjen eller ens har ett första hum om barnutveckling och barnuppfostran.

Visste inte att curling var Så etablerat i Sverige som det tydligen är

Så att låsa in skurmedel, saxar och knivar för en ett-åring är curling? Jamen då vet vi för "experten" har uttalat sig.

Det uttalandet visar att du inte vet vad curling av barn innebär.

Och är rätt säker på att i de flesta kulturer inte kräver av sina ettåringar, det du tror att en ettåring klarar av.