Ouppfostrat barn, lata föräldrar eller diagnos?

Men det är ju hennes val i så fall, och inget du ska lägga dig i. Barnet far inte illa av att vänta med att börja på förskola.

Vad grundar du alla dina uppfattningar om barn och barnuppfostran på? Har du läst om forskning i ämnet?

Det finns inget bekvämt med att ha en bebis och 1,5-åring hur man än gör... Men de gör helt rätt i att låta äldsta vara hemma. Så små barn har inget behov av förskola. Förskolan är heller ingen uppfostringsanstalt, som du nästan får det till!

Jag har svårt att ta dig på allvar. Tänkte först föreslå att du kunde passa systerbarnet och se hur "lätt" det är - men vid närmare eftertanke bör du nog inte ha ansvar för ett litet barn innan du läst på lite bättre...

Det är svaret bekvämt att ha barnet på förskola Isf. För att slippa ha hand om två små barn samtidigt.

Förskolan är ingen magisk plats.

Ett så litet barn kan lika gärna då oönskade beteenden pga förskola. Dels pga stress, jobbig miljö, men också pga andra barns beteende.

Med tanke på antal barn per personal så kommer garanterat många situationer som borde styrt upp inte bli det.

Ditt syskonbarn är helt normalt. Du har en skev bild av hur små barn är. Googla lite och inse att små barn beter sig på detta sätt och att det faktiskt inte alltid hjälper att säga till

Ähhhh..... det enda sättet att hindra en 1-åring från att riva ner allt är att ta bort allt ur vägen. De allra flesta barn gör så. Min son brukade dra ut alla böcker ur bokhyllan. Vi fick sätta upp hinder för det. 

En 1-åring har inte en tillräckligt utvecklad hjärna för att kunna vara "väluppfostrad". Det är normalt att så små barn kastar ner allt och inte lyssnar på ett "nej". 

Trollar du? När jag läste huvudinlägget så såg jag framför mig en tioåring som slet saker ur folks händer och gick bärsärk hej vilt så att allt flög, men sen läste jag att barnet är ett år. Då började jag faktiskt skratta. Du kan väl ändå inte mena allvar?

Men är denna tråden på riktigt?? Man tänker ju först att det måste handla om ett större barn när TS reagerar så starkt men det handlar alltså om en ettåring, en bebis! Okej först av allt: har du någon som helst erfarenhet av barn?

1. Barn i den åldern kan knappt prata, de kommunicerar genom att bland annat skrika. Helt normalt!

2. Väldigt vanligt att låsa/barnsäkra när man har barn i den åldern.

3. I den åldern tycker barn ofta att det är jättekul att slänga mat/leksaker i golvet. Visst kan man säga till barnet (det har de säkert redan provat), men som många redan nämnt kan det ha motsatt effekt!

4. Barnet är för litet för att förstå att man inte rycker saker ur händerna från andra, det får man försöka lära barnet genom att säga till och visa hur man istället kan göra.

5. Det finns ingen anledning att en 1-2 åring ska gå på förskolan om föräldrarna inte har behov av det. Låter vettigt att din syster tänker ha hen hemma lite längre.

6. Alla barn/människor är olika! Att din kompis har ett barn i samma ålder som beter sig annorlunda är inte konstigt. Inga 1-, 10-, 20-, 50- eller 80-åringar beter sig exakt likadant men kan vara lika "normala" för det.

Jag tänker att du kanske ska börja med att läsa lite utvecklingspsykologi. Därefter kan du träffa några andra 1-åringar och umgås med dem i olika situationer. SEN kan du göra en orosanmälan, om du fortfarande tycker det känns relevant då.

Vilket du inte kommer göra, för vid det laget kommer du ha insett att du är lite knäpp och inte riktigt begriper dig på barn. :)

Och en sak till, hade min syster anmält mig till soc för att min 1-åring beter sig som en 1-åring hade jag mycket möjligt sagt upp kontakten med henne.

Du menar att barnet är ovanligt vilt och skriker och protesterar merän vanliga ettåringar. Ändå tänker du att de är bekvämare att ha barnet hemma än på förskola?

Det går inte riktigt ihop för mig.