• Anonym (Undrar)

    Hade du struntat i att jobba om du vann massa pengar?

    Om du vann så mycket pengar att du inte skulle behöva jobba mer i hela ditt liv, hade du slutat jobba då eller fortsatt jobba? Varför/varför inte?

    Jag vet att sannolikheten för det är extemt låg men om vi leker med tanken..

  • Svar på tråden Hade du struntat i att jobba om du vann massa pengar?
  • Anonym (vilken fråga)
    Anonym (tobbe) skrev 2020-11-20 00:54:05 följande:
    Känns det inte drygt att jobbidentiteten är så viktig för dig?
    Varför hittar du på det? Är det jobbigt för dig att andra kan ha lika roligt på jobbet som på fritiden.

    Jag älskar mitt jobb. Att tillsammans med kollegor kämpa järnet för att företaget ska utvecklar är fantastiskt roligt.

    "jobbidentiteten" - vad är ens det för något? Ett jobb kan vara otroligt mångfacetterat så jag har svårt att se att en identitet överhuvudtaget existerar. Det är ett satans kul sätt att spendera sin tid.

    Brukar du säga att de som gillar att odla buskar har det drygt med buskidentiteten?
  • Anonym (Clownen)

    Jag är förtidspensionerad så jag får bara gå på hur jag känner mig själv. Jag hade fortsatt jobba. Att få vara en del av ett sammanhang hade varit för värdefullt för att kasta bort.

  • Anonym (Deltid är bäst)

    Jag skulle ha jobbat 50%. Kanske 8-12 eller 9-13.

  • Anonym (F)
    Anonym (tobbe) skrev 2020-11-20 00:54:05 följande:

    Känns det inte drygt att jobbidentiteten är så viktig för dig?


    Identitet?? Varför är det så jävlas svårt att fatta att det kan vara skitkul på jobbet?
  • Anonym (Jamä)
    Silverjenny skrev 2020-11-20 01:04:57 följande:

    Ja och så sätter vi någon slags status i att vi jobbar så mycket så det är liksom något att skryta om att man har så himla mycket att göra och man offrar sig för jobbet.

    På mitt kontor kommer alla in mellan 8-9 på morgonen och när jag går, ofta inte förrän vid sjutiden då sitter många fortfarande kvar! Folk skämtar lite om att ska man våga gå hem redan, det blir som en statustävling att stanna längst kvar på jobbet. Om man sen inte är så produktiv och om folk faktiskt jobbar eller ej vet jag inte men det går inte att komma ifrån att det är status att jobba ihjäl sig, man får absolut inte verka lat eller som att man har andra prioriteringar än jobbet. Ja det skulle vara träningen då, det är också en PK sak att skryta om.

    Jag har en kollega som har sitt kontor mittemot mig, det har ännu inte hänt en enda gång att hon gått hem innan mig. Hon har en svårt sjuk man hemma som troligen inte har så många år kvar att leva. Jag fattar inte varför hon inte går hem och umgås med sin man och deras barn istället. Det är det hon kommer att ångra den dagen han dör och när hon blir gammal.


    Håller med dig till 100%. Galet att den kvinnan inte bara vill hem till sin man, risken är väl att hon inte kan hantera situationen och gömmer sig på jobbet. :(
  • Anonym (. 2)
    Silverjenny skrev 2020-11-20 01:04:57 följande:
    Jag har en kollega som har sitt kontor mittemot mig, det har ännu inte hänt en enda gång att hon gått hem innan mig. Hon har en svårt sjuk man hemma som troligen inte har så många år kvar att leva. Jag fattar inte varför hon inte går hem och umgås med sin man och deras barn istället. Det är det hon kommer att ångra den dagen han dör och när hon blir gammal.
    Det är inte alls konstigt!

    Man ska inte vårda sina anhöriga, det blir aldrig bra utan det slutar nästan alltid i att den friska brakar ihop i utmattningsdepression. Otroligt vanligt.
    Jag ´jobbar idag på ett kortidsboende och vi får ofta, ofta in sådana här personer som anhörigvårdats och där det slutar med katastrof. Att den sjuke blivit misshandlad är otroligt vanligt. Det beror inte på att den anhörige är en usel människa utan att man faktiskt inte orkar.

    Att "umgås" med en svårt sjuk människa kan låta fint och bra men har du provat det själv, att varje dag tvingas umgås med någon som inte är sig själv, som kräver hjälp hela tiden och framförallt som kräver en fruktansvärd massa hänsyn?
    Det är inte så förbaskat roligt efter ett tag. För rent krasst, många gånger är personen man gifte sig med inte kvar längre utan det är mest "ett skal".

    Så döm inte din kollega innan du gått i hennes skor. Det du skulle kunna göra för att inte vara så fördomsfull är att prata med henne.
  • Tinkerbell73

    ABSOLUT - hade gått på dagen!

    Jag har många intressen och hobbies som skulle uppfylla mina dagar, så hade inte haft problem att sysselsätta mig. Har dessutom en kronisk sjukdom som sliter på + ett tungt jobb fysiskt, så hade jag fått chansen att låta kroppen vila så hade jag tagit den på en millisekund.

    Sparar så mycket jag kan för att kunna ta pension tidigt, det får bli min tröst när storvinsten uteblir

  • Anonym (. 2)
    Anonym (. 2) skrev 2020-11-20 09:29:24 följande:
    Det är inte alls konstigt!

    Man ska inte vårda sina anhöriga, det blir aldrig bra utan det slutar nästan alltid i att den friska brakar ihop i utmattningsdepression. Otroligt vanligt.
    Jag ´jobbar idag på ett kortidsboende och vi får ofta, ofta in sådana här personer som anhörigvårdats och där det slutar med katastrof. Att den sjuke blivit misshandlad är otroligt vanligt. Det beror inte på att den anhörige är en usel människa utan att man faktiskt inte orkar.

    Att "umgås" med en svårt sjuk människa kan låta fint och bra men har du provat det själv, att varje dag tvingas umgås med någon som inte är sig själv, som kräver hjälp hela tiden och framförallt som kräver en fruktansvärd massa hänsyn?
    Det är inte så förbaskat roligt efter ett tag. För rent krasst, många gånger är personen man gifte sig med inte kvar längre utan det är mest "ett skal".

    Så döm inte din kollega innan du gått i hennes skor. Det du skulle kunna göra för att inte vara så fördomsfull är att prata med henne.
    Kan tillägga att  anhöriga nästan alltid har fruktansvärt dåligt samvete när maken/makan/anhörige dör.  Antingen har de dåligt samvete för att de känner att de "inte ställt upp tillräckligt" oavsett om de så varit där 24/7.
    Men det nästan alla har dåligt samvete för är att de känner lättnad.
    För det är precis så, världen blev lättare och faktiskt lite bättre när de avled. Och sådant är "förbjudet" att känna därför får de fruktansvärt dåligt samvete.

    Jag, som personal, möter de här reaktionerna nästan dagligdags och försöker förklara att de känslorna är helt ok därför att det faktiskt ÄR så. Det blir en stor lättnad när svårt sjuka anhöriga avlider.

    Sen finns det så klart andra sidor av sorgen att man mist en anhörig och det är precis likadant som för all annan sorg. Så jag som personal försöker få anhöriga att acceptera känslan av lättnad, sluta ha dåligt samvete och istället lägga energin på sorgen över att ha mist sin anhörig, personen och inte sjukdomarna.

    Jag berättar om det dåliga samvetet  du insinuerar att kollegan kommer att känna eftersom hon inte agerar på rätt sätt enligt ditt sätt att tänka. Man kan egentligen bara göra på ett enda sätt: det som är minst dåligt för en själv och sin familj. Sen ser det olika ut för olika människor.

    Det är lätt att döma andra för något man inte känner till något om...
  • PH76

    Ja, jag hade slutat så fort som möjligt. Jag skäms inte att säga att jag arbetar för pengarnas skull. Skulle jag inte behöva det så skulle jag fylla mina dagar med andra saker, mina barn, min familj, mina vänner, studera, läsa böcker, hålla på i trädgården, gå skulpteringskurser, listan kan göras hur lång som helst...

  • nihka

    Nä, jag nära nog älskar mitt jobb, men förstås inte alla aspekter av det så jag skulle fortsätta jobba på deltid och plocka russinen ur kakan. Och även göra lite annat som inte ger några pengar att tala om, men som jag brinner för. Har varit helledig tidigare i flera år och vet att jag tröttnar på det så småningom. 

Svar på tråden Hade du struntat i att jobba om du vann massa pengar?