Hade du struntat i att jobba om du vann massa pengar?

Hade slutat jobba och blivit en hemmafru, har ändå alltid gillat att vara hemma och fixa. Hade älskat att kunna stå i köket hela dagen och baka och laga mat, göra diy's till huset och göra det superfint. Ta ut mina barn och fika, hämta de tidigt från skola och dagis. Hade helt klart älskat det

Nej, men Jag hade övergått till att enbart jobba i egen verksamhet utan vinstsyfte, och kunnat ha överseende med att gå back. (Jag hade startat ett viltrehabcenter och kunnat göra det utan att lägga halva tiden på att ragga pengar)

Ja, det hade jag gjort. Jag är snart 50 och har en del sjukdomar. Jag skulle gärna vara ledig den tid jag har kvar. 

Hade slutat arbeta på dagen. Sedan hade jag börjat planera hur resten av mitt liv ska se ut. Jag mår bäst utan stress i vardagen och arbete stressar mig oavsett om jag älskar mitt arbete eller inte. Kroppen mår inte bra.

Nej men jag hade sagt upp mitt dagliga lönearbete och istället satsat på mitt hant- och konstverk. Med det jobbar jag minst lika hårt men mycket mindre lönsamt.

Samma här!! Vilken dröm.

Det här stämmer inte med det stora flertalet. Man är sitt jobb, jobbet är ens identitet.
Tänk efter.

Man frågar: "vem är du?". Vad får man till svar?
Jo, yrket...

Man får aldrig svaret" Jag är en glad liten skit med taskigt morgonhumör..." eller andra personliga egenskaper.

Det här, att vi är våra yrken, gör att många får en identitetskris när de går i pension eller på annat sätt tvingas byta karriär.

Det finns inga rätt eller fel utan vi måste acceptera att det är så för många, liksom det inte är det för andra.

Vem är jag?
En hantverkare och konstnär som tvingats byta karriär. I det skiftet så gick min identitet från att vara mitt yrke till  att vara konstnär. Jag har ett helt annat yrke idag men det är inte min identitet, det är min försörjning.

Det är sant som du säger, att man kan byta identitet men det brukar betyda rätt mycket smärta, identitetsskiften, och som bekant(?) så undviker människor det man vet gör ont. Så vad jag menar, det är inget man bara gör för att det är en kul och bra grej. Man gör det för att det är än värre att stanna kvar i sin gamla identitet.

Absolut!
Det är min bästa dagdröm :)

Det skulle vara så skönt också att slippa tvånget att hantverket MÅSTE gå runt och löna sig, som det ju måste om man säger upp sig utan storvinst, för att satsa på hantverket.

Precis.
Det skulle inte spela så stor roll om man får köpare eller inte.

Som jag brukar svara på jobbet när de frågar om de får köpa: "Det har ni inte råd med". Sen nämner jag att jag tar 4-5000.
De brukar bli ganska chockade och säga att man kan köpa samma i vilken affär som helst för i stort sett inga pengar alls.

Då brukar jag tala om hur lång tid det tog att bli så här skicklig och hur lång tid det tar att producera. Sen erbjuder jag mig att lära upp dem. Ingen har nappat hittills