Bonusfamilj from hell
Jag har två barn sedan förra förhållandet. Min sambo har ett barn sedan hans förra förhållande. Jag är gravid med vårat första gemensamma. Nu är det såhär att jag tål inte hans barn, har irriterat mig på hans barn från dag ett men tänkte att det går över. Vilket det tyvärr inte har gjort. Hans barn bor här på heltid medan mina barn bor varannan vecka. Och nu är det såhär att hans barn, vi kan kalla det X, ska ha sin pappas uppmärksamhet konstant. När jag och min sambo försöker ha en filmkväll ihop när barnen lagt sig kommer X och ska ha sin pappas uppmärksamhet. När vi äter ska X alltid kommentera det som sägs. X klagar ofta på min mat och vägrar äta. Jag börjar avsky ungen alltså. Innan kunde jag stå ut med att X beter sig så och tänkte att det går över, men nu har vi bott under samma tak i över lite drygt 1,5 år och beteendet avtar inte. Mina barn beter sig inte så alls. Pappan försöker säga till X att sluta osv. Detta hörsammar inte X. Så då har jag rutit ifrån ordentligt till X att h*n ska sluta och lyssna på sin pappa. X lyssnar inte på mig heller. Så nu börjar jag undvika ungen så mycket jag kan. Ledsen men jag börjar känna så, att jag inte orkar med ungen. X mamma vägrar ha något med X att göra, så pappan (min sambo) blir illa tvungen. Detta har börjat eskalera och det är konstant bråk/tjafs mellan mig och X fast jag försöker undvika X. Men av någon anledning kan jag inte det fast jag vill. På julafton till exempel öppnade X ett paket på morgonen som h*n inte fick öppna förrens på kvällen, då blev det droppen för mig. Jag skickade in ungen på sitt rum och skrek åt min sambo att X har hållt på att förstöra julen, varpå jag och min sambo började bråka. Mina barn har sagt att de inte vill bo i detta kaoset, utan då hellre bor hos sin pappa. Just nu är jag förtvivlad och olycklig. Jag älskar min sambo men hans barn retar mig och jag börjar tyvärr känna avsky. Tips någon hur vi ska lösa detta?
