Anonym (Arg bonusmamma)

Äldre 28 Dec 13:15

131 svar

Bonusfamilj from hell

Jag har två barn sedan förra förhållandet. Min sambo har ett barn sedan hans förra förhållande. Jag är gravid med vårat första gemensamma. Nu är det såhär att jag tål inte hans barn, har irriterat mig på hans barn från dag ett men tänkte att det går över. Vilket det tyvärr inte har gjort. Hans barn bor här på heltid medan mina barn bor varannan vecka. Och nu är det såhär att hans barn, vi kan kalla det X, ska ha sin pappas uppmärksamhet konstant. När jag och min sambo försöker ha en filmkväll ihop när barnen lagt sig kommer X och ska ha sin pappas uppmärksamhet. När vi äter ska X alltid kommentera det som sägs. X klagar ofta på min mat och vägrar äta. Jag börjar avsky ungen alltså. Innan kunde jag stå ut med att X beter sig så och tänkte att det går över, men nu har vi bott under samma tak i över lite drygt 1,5 år och beteendet avtar inte. Mina barn beter sig inte så alls. Pappan försöker säga till X att sluta osv. Detta hörsammar inte X. Så då har jag rutit ifrån ordentligt till X att h*n ska sluta och lyssna på sin pappa. X lyssnar inte på mig heller. Så nu börjar jag undvika ungen så mycket jag kan. Ledsen men jag börjar känna så, att jag inte orkar med ungen. X mamma vägrar ha något med X att göra, så pappan (min sambo) blir illa tvungen. Detta har börjat eskalera och det är konstant bråk/tjafs mellan mig och X fast jag försöker undvika X. Men av någon anledning kan jag inte det fast jag vill. På julafton till exempel öppnade X ett paket på morgonen som h*n inte fick öppna förrens på kvällen, då blev det droppen för mig. Jag skickade in ungen på sitt rum och skrek åt min sambo att X har hållt på att förstöra julen, varpå jag och min sambo började bråka. Mina barn har sagt att de inte vill bo i detta kaoset, utan då hellre bor hos sin pappa. Just nu är jag förtvivlad och olycklig. Jag älskar min sambo men hans barn retar mig och jag börjar tyvärr känna avsky. Tips någon hur vi ska lösa detta?

Ess

Äldre 29 Dec 13:52

#111

Anonym (styvförälder) skrev 2020-12-29 08:32:57 följande:

Allvarligt talat, barnet är 4 år, att en fyraåring säger att det inte gillar maten är väl inte helt ovanligt, det gör väl alla barn ibland utan att man behöver gå i taket för det. Hon och sambon ska ha filmkväll och fyraåringen vaknar och kommer upp och vill ha sin pappa, är det onormalt?

Fyraåringen öppnar ett paket på julaftonsmorgon och ts börjar skrika om att barnet förstört julen! Vem är det som uppförde sig sämst?

Någon måtta på dumheter får det faktiskt vara när man lever tillsamman i en familj. Ts har avskytt barnet sen dom flyttade i hop när barnet var 2 1/2 och uppförde sig precis som sin ålder, troligtvis för att ts upplever att barnet är i vägen.

Vad trodde hon? att barnet skulle uppföra sig och sitta tyst och inte störa.

Nej man behöver inte stå ut med alla möjliga olika saker som bonus/styvförälder/sambo till förälder men man måste också förstå att vissa saker får man dock räkna med och stå ut med om man flyttar i hop med person som har barn som att en fyraåring vaknar trots filmkväll och vill ha sin pappa eller att en fyraåring inte gillar maten osv det ingår då en person har barn.

Det finns odrägliga bonusbarn, det finns odrägliga ex men det finns faktiskt också odrägliga sambos till förälder/styvföräldrar/bonusföräldrar eller vad man vill kallas.

Det finns personer som helst inte vill att personen dom flyttar i hop med ska ha barn alls och önskar att barnen inte ska vara i hemmet alls och beter sig dåligt mot barnet/barnen.

Man måste ändå agera vuxet om man flyttar i hop med någon som har barn och förstå att det är en familj och som i alla familjer uppstår olika situationer.

Här talar vi om en fyraåring!

Ett barn som helt normalt vill ha sin pappa trots filmkväll mm.

Man får faktiskt skilja på truliga tonåringar och en fyraåring!

Det är fortfarande pappans sak att ta hand om sitt barn, och om det innebär att han får stå för matlagningen, så får han ju göra det.

Det var så många om och men runt matlagningen när det gällde särkullarna, så det fick maken stå för. Jag skulle inte ens drömma om att laga något åt dem.

Frågan är hur de hamnat i situationen de är i nu. Har ts avskytt barnet innan hon ens träffat det, eller pappan har agerat som om han levde i en kärnfamilj och abdikerat?

Eftersom ts har egna barn så finns det endel som talar för att han tyckt det varit skönt att lägga över arbetet på henne när hon ändå skötte sina egna.

Hade hon inte haft barn så hade hon bara kunnat dra iväg om kvällarna och lämna ansvaret där det hör hemma.

Anonym (z)

Äldre 29 Dec 14:24

#113

Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-29 12:12:19 följande:

Tack, du känns som en vettig människa som förstår. Jag håller på att leta eget boende, tyvärr är det bostadsbrist så inte jättelätt. Och lägenheterna är tyvärr ganska dyra att köpa men jobba rpå att separera då detta är ohållbart. Och jag och sambon bara bråkar då han tar sitt barn i försvar hela tiden.

Tråkigt att du väljer att bete dig som en obstinat, kränkt prinsessa utan minsta självinsikt istället för att ta till dig vad (nästan) alla skriver till dig om att det är du som är problemet, inte 4-åringen. Dina barn är redo att flytta ifrån dig, du väntar ett barn som kommer att födas in i kaos men du tjurar bara och beter dig som om du och 4-åringen är på samma mentala nivå.

Anonym (styvförälder)

Äldre 29 Dec 15:33

#114

Ess skrev 2020-12-29 13:52:07 följande:

Det är fortfarande pappans sak att ta hand om sitt barn, och om det innebär att han får stå för matlagningen, så får han ju göra det.

Det var så många om och men runt matlagningen när det gällde särkullarna, så det fick maken stå för. Jag skulle inte ens drömma om att laga något åt dem.

Frågan är hur de hamnat i situationen de är i nu. Har ts avskytt barnet innan hon ens träffat det, eller pappan har agerat som om han levde i en kärnfamilj och abdikerat?

Eftersom ts har egna barn så finns det endel som talar för att han tyckt det varit skönt att lägga över arbetet på henne när hon ändå skötte sina egna.

Hade hon inte haft barn så hade hon bara kunnat dra iväg om kvällarna och lämna ansvaret där det hör hemma.

Ingenstans i det ts har skrivit framgår det att mannen överlåtit ansvaret på ts, ts skriver att barnet stör när dom ska ha filmkväll, att barnet vill ha sin pappas uppmärksamhet ofta osv, hon skriver också att pappan säger till barnet när barnet säger att det inte gillar maten osv.
Jag tycker tvärtom att man kan utläsa att pappan gör mycket för sitt barn, men ger barnet för mycket uppmärksamhet enligt ts.
Jag läser inte in det ts skrivit att mannen lämpat över ansvaret på ts.

Ts har tyvärr satt sig i en tråkig sits, hon och mannen flyttade ihop och innan dom ens fått ihop en "familj" med resp barn skaffar dom ett till.
Ja det var oplanerat men har man barn sen innan måste man tänka på barnen, nu trivs inte hennes barn och inte 4 åringen, mannen och hon bråkar.
Att skaffa ett till barn är det sämsta dom kan göra just nu.
Ts kan inte skylla situationen som uppstått på en 4 åring utan det är hon och mannen som satt sig i denna situation.
Ts liksom mannen har dragit in sina barn i denna tråkiga familjesituation som ingen verkar trivas i och då ska det komma en till bebis till familjen.
Det här är ingen bra situation för någon och barnen betalar priset för att vuxna inte tagit ansvar.

Anonym (Pricken.)

Äldre 29 Dec 18:32

#116

Fan vad vidrigt du betett dig o du verkar ts. Du borde gå i terapi. Jag menar liksom vad har inte du för mental nivå när du klankar ner på det barnet som du borde vilja ha med o bemöta som din egen nästan? Om din man är din familj så inkluderas även hans barn. Och barn kan läsa av vuxna bättre än vi själv gör ibland.

Du beskriver hela situationen som om du och barnet måste tävla om vem som kan få investerat mest uppmärksamhet av pappan, men jag ser inget som visar på att du tycker om eller ens försöker att investera något i barnet själv så att det inte ska behöva känna för barnet som att den måste tävla med dig om kärlek istället för att känna sig trygg o kunna dela det? Du verkar riktigt självisk, lite omogen o inte riktigt klok som skaffar ett barn o tror man ska kunna ändra på mannen o hans barn o tro du som vuxen ska få bestämma o styra hela familjen o deras käsnlor utan o involvera dig själv....med en man vars barn du ogillar fast du visste du var tveksam till barnet. Nu kan jag definitivt lova sig att du kommer förstöra barnets tillit om du skiljer dig. Barnet är så pass litet att du behöver skapa dina egna band och kärlek till den för att den ska kunna känna sig trygg med, som sin pappas partner. Om nu barnet kände sig trygg med dig hade ni inte behövt tävla om pappan men jag tror barnet läser av dig som en bok och ser att den behöver va rädd om o beroende av pappan istället för att öppna sig för dig....

Älskar du mannen så släpper du ditt tankesätt helt o börjar involvera barnet och visa den att den kan verkligen testa o lita på dig och att du inte är ett hot.

Älskar du inte honom ska du inte skylla på barnet för att du beter dig som en fitta mot ett barn utan o tänka på konsekvenser av dina egna handlingar.

molly50

Äldre 29 Dec 20:43

#117

Ess skrev 2020-12-29 13:38:33 följande:

Jo de har inte valt varann, lika lite som man väljer partnerns övriga släktingar.

Ts ska överhuvudtaget inte ha en sådan roll där hon tvingas uppfostra och säga till barnet på skarpen, det är pappans sak att sköta.

Men han har kanske tacksamt tagit emot chansen att lämpa över barnet, som även händer i kärnfamiljer. Skillnaden är bara att det inte funkar att trycka ihop två främlingar utan minsta band till varann, det kan vara sluta på ett sätt, i bråk och katastrof.

Men TS har valet att flytta,om hon vill. Det har inte barnet. Så nej,hon är inte påtvingad barnet,
Däremot är barnet påtvingad henne så länge pappan inte sätter ner foten och säger ifrån eller TS självmant flyttar.

Ja,självklart har föräldern det yttersta ansvaret.
Men i det här fallet så tycker jag att det verkar som att TS själv har tagit sig friheter att försöka uppfostra hans barn. Som när barnet öppnade julklappen på morgonen och TS stängde in barnet på rummet t ex.
Jag förstår,och tycker det är bra,att pappan skällde ut TS då¨.
Det är,som sagt,en 4-åring vi pratar om.och Inte en strulig tonåring.

Ess

Äldre 29 Dec 20:52

#118

molly50 skrev 2020-12-29 20:43:12 följande:

Men TS har valet att flytta,om hon vill. Det har inte barnet. Så nej,hon är inte påtvingad barnet,
Däremot är barnet påtvingad henne så länge pappan inte sätter ner foten och säger ifrån eller TS självmant flyttar.

Ja,självklart har föräldern det yttersta ansvaret.
Men i det här fallet så tycker jag att det verkar som att TS själv har tagit sig friheter att försöka uppfostra hans barn. Som när barnet öppnade julklappen på morgonen och TS stängde in barnet på rummet t ex.
Jag förstår,och tycker det är bra,att pappan skällde ut TS då¨.
Det är,som sagt,en 4-åring vi pratar om.och Inte en strulig tonåring.

Pappan har valet att säga ifrån att han uppfostrar sitt barn och ts sina. Men då får han också leva fullt ut med detta att var och en sköter sitt, vilket jag tycker är det allra bästa. Det finns ingen anledning att låtsas att man är en familj, för det är man inte och kommer aldrig heller bli.

molly50

Äldre 29 Dec 21:34

#120

Ess skrev 2020-12-29 20:52:06 följande:

Pappan har valet att säga ifrån att han uppfostrar sitt barn och ts sina. Men då får han också leva fullt ut med detta att var och en sköter sitt, vilket jag tycker är det allra bästa. Det finns ingen anledning att låtsas att man är en familj, för det är man inte och kommer aldrig heller bli.

Var står det att han låtsas att han och TS är en familj?
Jag tycker snarare att det verkar som att TS försöker styra och ställa och beter sig värre än 4-åringen.

Ess

Äldre 29 Dec 21:51

#121

molly50 skrev 2020-12-29 21:34:12 följande:

Var står det att han låtsas att han och TS är en familj?

Jag tycker snarare att det verkar som att TS försöker styra och ställa och beter sig värre än 4-åringen.

Någonstans går det fel så att ts anser att hon måste säga ifrån.

Med mitt sätt så ska hon aldrig ta konfrontationen med barnet, utan med pappan istället och sen får han i sin tur ta itu med problemet. Men det vill då till att båda accepterar att leva som två separata enheter fullt ut med sina respektive barn, fast under samma tak. Det är nog det enda som kan rädda förhållandet, om båda tror att det fortfarande finns något värt att rädda.

molly50

Äldre 29 Dec 21:57

#122

Ess skrev 2020-12-29 21:51:57 följande:

Någonstans går det fel så att ts anser att hon måste säga ifrån.

Med mitt sätt så ska hon aldrig ta konfrontationen med barnet, utan med pappan istället och sen får han i sin tur ta itu med problemet. Men det vill då till att båda accepterar att leva som två separata enheter fullt ut med sina respektive barn, fast under samma tak. Det är nog det enda som kan rädda förhållandet, om båda tror att det fortfarande finns något värt att rädda.

Felet verkar vara att TS är omogen och egoistisk och slåss med barnet om pappans uppmärksamhet.
Pappan verkar ju säga ifrån,men det verkar inte bita på TS.
Han säger även ifrån till barnet när det t ex klagar på TS mat.
Så,som jag ser det,så verkar TS vara problemet här.

Rostig cykel

Äldre 29 Dec 22:40

#123

Ess skrev 2020-12-29 20:58:58 följande:

Var har jag gjort det?
Din läsförståelse är inte mycket att hänga i granen. Är detta dina enda tips till ts så kan du inte ha speciellt mycket mellan öronen.

Men lägg av nu Ess. Hur kan du ens försvara ts sinnessjuka beteende?

Bonusfamilj from hell

INNEHÅLL