Anonym (Arg bonusmamma)

Äldre 28 Dec 13:15

131 svar

Bonusfamilj from hell

Jag har två barn sedan förra förhållandet. Min sambo har ett barn sedan hans förra förhållande. Jag är gravid med vårat första gemensamma. Nu är det såhär att jag tål inte hans barn, har irriterat mig på hans barn från dag ett men tänkte att det går över. Vilket det tyvärr inte har gjort. Hans barn bor här på heltid medan mina barn bor varannan vecka. Och nu är det såhär att hans barn, vi kan kalla det X, ska ha sin pappas uppmärksamhet konstant. När jag och min sambo försöker ha en filmkväll ihop när barnen lagt sig kommer X och ska ha sin pappas uppmärksamhet. När vi äter ska X alltid kommentera det som sägs. X klagar ofta på min mat och vägrar äta. Jag börjar avsky ungen alltså. Innan kunde jag stå ut med att X beter sig så och tänkte att det går över, men nu har vi bott under samma tak i över lite drygt 1,5 år och beteendet avtar inte. Mina barn beter sig inte så alls. Pappan försöker säga till X att sluta osv. Detta hörsammar inte X. Så då har jag rutit ifrån ordentligt till X att h*n ska sluta och lyssna på sin pappa. X lyssnar inte på mig heller. Så nu börjar jag undvika ungen så mycket jag kan. Ledsen men jag börjar känna så, att jag inte orkar med ungen. X mamma vägrar ha något med X att göra, så pappan (min sambo) blir illa tvungen. Detta har börjat eskalera och det är konstant bråk/tjafs mellan mig och X fast jag försöker undvika X. Men av någon anledning kan jag inte det fast jag vill. På julafton till exempel öppnade X ett paket på morgonen som h*n inte fick öppna förrens på kvällen, då blev det droppen för mig. Jag skickade in ungen på sitt rum och skrek åt min sambo att X har hållt på att förstöra julen, varpå jag och min sambo började bråka. Mina barn har sagt att de inte vill bo i detta kaoset, utan då hellre bor hos sin pappa. Just nu är jag förtvivlad och olycklig. Jag älskar min sambo men hans barn retar mig och jag börjar tyvärr känna avsky. Tips någon hur vi ska lösa detta?

Ess

Äldre 29 Dec 08:10

#91

Anonym (F) skrev 2020-12-28 22:04:00 följande:

Sök hjälp

För att jag anser att det enbart är föräldern som ska ta hand om sina barn?

Att det går åt helvete när föräldern abdikerar?

sextiotalist

Äldre 29 Dec 08:13

#92

Anonym (Haloo Baloo) skrev 2020-12-28 23:35:45 följande:

Jag tror jag förstår hur du menar med infekterad. Jag har också ett gemensamt med min sambo som har 2 barn sedan tidigare. I början var allt jättebra. Sen gick bonusarna igenom olika faser vid olika tidpunktet i livet vilket gjorde att jag kunde bli svin irriterad och less på de. Ibland kände jag bara för att ignorera de. Men det gav inte så mkt. Sedan har jag ju alltid i grund och botten tyckt/tycker om de. Känner ingen avsky alls mot bonusarna. Men det som är svårt är att de är i tonåren nu, det är corona, jag jobbar nätter och kvällar, vilket gör att jag är hemma samtidigt som de. Är påfrestande på alla sätt och vis. Sedan tycker jag inte alltid om min sambos sätt att hantera vissa saker när det rör hennes egna barn. Allt detta skapar mlt konflikter. Och så har vi vårat gemensamma barn som jag vill skydda från allt detta tjafs och negativitet. Oavsett så är bonusfamiljeliv knappast en dans på rosor. Är för många viljor, för många man ska göra glad och nöjd, för många olikheter. Men det är sånt man helt enkelt måste "ta" om man valt detta sätt att leva. Eller så får man inse att det inte funkar och bli särbos eller göra slut. Inga barn ska behöva bli lidande oavsett.

Instämmer. Jag gillar sambons barn skarpt, både när de var små och nu som vuxna. Och nog sjutton hjälpte det att härda ut de tuffa åren när man från grunden hade en bra relation. Hade jag inte tyckt om hans barn i grunden, då hade det inte fungerat. Sedan hjälpte det mycket att min sambo var förälder och jag var en som fick ta russinen ur kakan. Men när det gäller truliga tonåringar, så är de där russinen väl gömda. Men de fanns där.

Ess

Äldre 29 Dec 08:14

#93

Ts, vill du inte bli av med dina egna barn så separera nu innan bebisen föds, för sen blir det mycket svårare.

EnAnonumius

Äldre 29 Dec 08:14

#94

Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-28 17:00:21 följande:

Ungen har något emot mig och beter sig därefter. Innan jul började vi med familjerådgivning/familjeterapi men tycker inte så mycket har hänt. Ska fortsätta med detta nu efter jul. Varför mamman inte är med i bilden vet inte jag. Men jag vet att ungen trotsar mig extra mycket eftersom X uppenbart har något emot mig.

Oh herregud, hoppas att det blir att de kommer fram som lösning på familjeterapin att din sambo inser hur omogen du är.

Man ger inte en unge rumsarrest för att de bete sig som NORMALA fyraåringar på julafton. Vet du, jag gillar att din sambo hade stake och råg i ryggen att skälla ut dig för ditt agerande du gjorde.
Det jag är mest nyfiken på är om din sambo ångra valet av kvinna till syskonet till hans barn.

Jag hoppas också att du kommer till insikt om hur omoget du beter dig via familjeterapin. Du väljer ju enbart att lägga hela skulden på ett barn och vägrar att ha någon form av självinsikt och tänka på någon annan än dig själv.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.

sextiotalist

Äldre 29 Dec 08:14

#95

Ess skrev 2020-12-29 08:10:06 följande:

För att jag anser att det enbart är föräldern som ska ta hand om sina barn?

Att det går åt helvete när föräldern abdikerar?

Det håller jag med om. När föräldrarna abdikerar, så brukar det inte fungera alls.

Anonym (styvförälder)

Äldre 29 Dec 08:32

#96

Ess skrev 2020-12-29 08:08:24 följande:

Båda är påtvingade varann, och går inte pappan in och tar ansvar för det barn han skaffat så kommer det gå ännu mer åt helvete än nu.

Allvarligt talat, barnet är 4 år, att en fyraåring säger att det inte gillar maten är väl inte helt ovanligt, det gör väl alla barn ibland utan att man behöver gå i taket för det. Hon och sambon ska ha filmkväll och fyraåringen vaknar och kommer upp och vill ha sin pappa, är det onormalt?
Fyraåringen öppnar ett paket på julaftonsmorgon och ts börjar skrika om att barnet förstört julen! Vem är det som uppförde sig sämst?

Någon måtta på dumheter får det faktiskt vara när man lever tillsamman i en familj. Ts har avskytt barnet sen dom flyttade i hop när barnet var 2 1/2 och uppförde sig precis som sin ålder, troligtvis för att ts upplever att barnet är i vägen.

Vad trodde hon? att barnet skulle uppföra sig och sitta tyst och inte störa.
Nej man behöver inte stå ut med alla möjliga olika saker som bonus/styvförälder/sambo till förälder men man måste också förstå att vissa saker får man dock räkna med och stå ut med om man flyttar i hop med person som har barn som att en fyraåring vaknar trots filmkväll och vill ha sin pappa eller att en fyraåring inte gillar maten osv det ingår då en person har barn.

Det finns odrägliga bonusbarn, det finns odrägliga ex men det finns faktiskt också odrägliga sambos till förälder/styvföräldrar/bonusföräldrar eller vad man vill kallas.
Det finns personer som helst inte vill att personen dom flyttar i hop med ska ha barn alls och önskar att barnen inte ska vara i hemmet alls och beter sig dåligt mot barnet/barnen.
Man måste ändå agera vuxet om man flyttar i hop med någon som har barn och förstå att det är en familj och som i alla familjer uppstår olika situationer.
Här talar vi om en fyraåring!
Ett barn som helt normalt vill ha sin pappa trots filmkväll mm.

Man får faktiskt skilja på truliga tonåringar och en fyraåring!

Anonym (z)

Äldre 29 Dec 10:52

#97

Ess skrev 2020-12-29 08:08:24 följande:

Båda är påtvingade varann, och går inte pappan in och tar ansvar för det barn han skaffat så kommer det gå ännu mer åt helvete än nu.

Nej, båda är inte påtvingade varandra, ts kan lämna om hon vill.

Men absolut bör pappan ta ansvar och skydda sitt barn mot ts.

Anonym (z)

Äldre 29 Dec 11:02

#98

Ess skrev 2020-12-29 08:10:06 följande:

För att jag anser att det enbart är föräldern som ska ta hand om sina barn?

Att det går åt helvete när föräldern abdikerar?

Nej, för att du är så fast i dina problem med dina styvbarn att du inte ens kan visa empati för andras barn. Ingen här försöker få dig att ta hand om 4-åringen, det handlar inte ens om att ts bör göra det, utan om att ts faktiskt orsakar psykisk skada på barnet. En 4-åring är försvarslös, om ts faktiskt avskyr detta barn, som hon påstår, så måste hon separera sig från barnet, det hjälper inte att sluta laga middag till honom.

Anonym (Jippi)

Äldre 29 Dec 11:58

#99

Du TS borde kanske läsa en kurs i psykologi så förstår du varför barnet reagerar som det gör. Att bli lämnad av sin mamma och sedan behöva leva med en ny tant som hatar en, barnet känner det på sig. Du borde även gå en kurs i anger management så du får verktyg att använda när du blir sådär arg på ett litet barn som bara beter sig som barn gör mest. Tycker så synd om barnet, en fyraåring! Men det är klart, dina egna barn är säkert perfekta.

Anonym (Samesame)

Äldre 29 Dec 12:10

#100

Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-28 13:15:58 följande:

Jag har två barn sedan förra förhållandet. Min sambo har ett barn sedan hans förra förhållande. Jag är gravid med vårat första gemensamma. Nu är det såhär att jag tål inte hans barn, har irriterat mig på hans barn från dag ett men tänkte att det går över. Vilket det tyvärr inte har gjort. Hans barn bor här på heltid medan mina barn bor varannan vecka. Och nu är det såhär att hans barn, vi kan kalla det X, ska ha sin pappas uppmärksamhet konstant. När jag och min sambo försöker ha en filmkväll ihop när barnen lagt sig kommer X och ska ha sin pappas uppmärksamhet. När vi äter ska X alltid kommentera det som sägs. X klagar ofta på min mat och vägrar äta. Jag börjar avsky ungen alltså. Innan kunde jag stå ut med att X beter sig så och tänkte att det går över, men nu har vi bott under samma tak i över lite drygt 1,5 år och beteendet avtar inte. Mina barn beter sig inte så alls. Pappan försöker säga till X att sluta osv. Detta hörsammar inte X. Så då har jag rutit ifrån ordentligt till X att h*n ska sluta och lyssna på sin pappa. X lyssnar inte på mig heller. Så nu börjar jag undvika ungen så mycket jag kan. Ledsen men jag börjar känna så, att jag inte orkar med ungen. X mamma vägrar ha något med X att göra, så pappan (min sambo) blir illa tvungen. Detta har börjat eskalera och det är konstant bråk/tjafs mellan mig och X fast jag försöker undvika X. Men av någon anledning kan jag inte det fast jag vill. På julafton till exempel öppnade X ett paket på morgonen som h*n inte fick öppna förrens på kvällen, då blev det droppen för mig. Jag skickade in ungen på sitt rum och skrek åt min sambo att X har hållt på att förstöra julen, varpå jag och min sambo började bråka. Mina barn har sagt att de inte vill bo i detta kaoset, utan då hellre bor hos sin pappa. Just nu är jag förtvivlad och olycklig. Jag älskar min sambo men hans barn retar mig och jag börjar tyvärr känna avsky. Tips någon hur vi ska lösa detta?

Alltså TS, ja du är en hemsk människa när man läser TS. Men jag kände så nära din beskrivning man kan komma. Och jag hade förståelse för att mitt bonusbarn bara var 4, som ditt. Men det var något annat som jag inte kunde kontrollera som tog över. Gå själv till en psykolog eller liknande. Du är ingen hemsk människa och X är inget hemskt barn. Ta tag i dina känslor, för en graviditet med alla hormoner och frågor som dyker upp gör det inte bättre, och min erfarenhet är att när bebisen kommit blir det absolut inte bättre. Gå och prata med någon enskilt vid sidan om familjerådgivningen. Jag gjorde precis som du och höll mig undan till slut men det känner ett barn av så tydligt så risken är att beteendet oavsett vad det beror på bara blir värre. Jag lämnade av andra orsaker men jag tog aldrig tag helt i mina känslor så trots en man som behandlade mig som skit är jag fortfarande så glad över att slippa bo med barnet. Det är sjukt. Men barnet har saknat mig mycket, det är väldigt sorgligt men också skönt att hen inte märkte vad jag kände.

Du kan inte rå för dina känslor, men du kan göra något åt det men inte på egen hand. Lycka till!

Bonusfamilj from hell

INNEHÅLL