• Anonym (Arg bonusmamma)

    Bonusfamilj from hell

    Jag har två barn sedan förra förhållandet. Min sambo har ett barn sedan hans förra förhållande. Jag är gravid med vårat första gemensamma. Nu är det såhär att jag tål inte hans barn, har irriterat mig på hans barn från dag ett men tänkte att det går över. Vilket det tyvärr inte har gjort. Hans barn bor här på heltid medan mina barn bor varannan vecka. Och nu är det såhär att hans barn, vi kan kalla det X, ska ha sin pappas uppmärksamhet konstant. När jag och min sambo försöker ha en filmkväll ihop när barnen lagt sig kommer X och ska ha sin pappas uppmärksamhet. När vi äter ska X alltid kommentera det som sägs. X klagar ofta på min mat och vägrar äta. Jag börjar avsky ungen alltså. Innan kunde jag stå ut med att X beter sig så och tänkte att det går över, men nu har vi bott under samma tak i över lite drygt 1,5 år och beteendet avtar inte. Mina barn beter sig inte så alls. Pappan försöker säga till X att sluta osv. Detta hörsammar inte X. Så då har jag rutit ifrån ordentligt till X att h*n ska sluta och lyssna på sin pappa. X lyssnar inte på mig heller. Så nu börjar jag undvika ungen så mycket jag kan. Ledsen men jag börjar känna så, att jag inte orkar med ungen. X mamma vägrar ha något med X att göra, så pappan (min sambo) blir illa tvungen. Detta har börjat eskalera och det är konstant bråk/tjafs mellan mig och X fast jag försöker undvika X. Men av någon anledning kan jag inte det fast jag vill. På julafton till exempel öppnade X ett paket på morgonen som h*n inte fick öppna förrens på kvällen, då blev det droppen för mig. Jag skickade in ungen på sitt rum och skrek åt min sambo att X har hållt på att förstöra julen, varpå jag och min sambo började bråka. Mina barn har sagt att de inte vill bo i detta kaoset, utan då hellre bor hos sin pappa. Just nu är jag förtvivlad och olycklig. Jag älskar min sambo men hans barn retar mig och jag börjar tyvärr känna avsky. Tips någon hur vi ska lösa detta?

  • Svar på tråden Bonusfamilj from hell
  • Tomelilla15
    Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-28 13:26:49 följande:

    X är 4 år.


    Du är helt otrolig. Du kan absolut inte reagera som du gör. Synd att du är gravid. Förhastat beslut. Du får inte behandla en fyraåring dåligt. Be om hjälp om du inte kan skärpa dig.
  • Anonym (styvförälder)

    När man har barn sen innan kan man inte bara tro att alla barn ska anpassa sig efter de vuxnas val och tro att allt kommer att lösa sig inom en kort tid.
    Förstår inte varför man ska ha så bråttom och bilda ny familj snabbt innan alla har hunnit landa i den nya familjen.
    Varför börjar man först i lugn takt umgås med varandras barn och se hur det går, sen när flyttar ihop bor man i hop ett tag och ser hur det fungerar innan man skaffar ytterligare barn tillsammans och det för allas skull både barn och vuxna.
    Du avskyr en 4 åring sen det var 2 1/2 år, bara det borde säga dig något.
    Dina egna barn märker av situationen och du utsätter dom för det.
    Nu väntar ni ett gemensamt barn, det barnet blir lika mycket syskon till 4 åringen som till dina barn.
    Hur ska det fungera i familjen?
    Ska du känna att dina barn och det gemensamma är en enhet och bara känna irritation för 4 åringen, det kommer ju aldrig fungera bra eller ska din sambo också vara en enhet med 4 åringen och bebisen, ska ni leva i delfamiljer?
    Det kommer aldrig att sluta bra att skaffa ett till barn nu är ju sämsta möjliga innan ni rett ut situationen. 
    Du för en strid mot en 4 åring som troligtvis också märker av stämningen precis som dina barn och då agerar  barnet efter det.
    Hoppas verkligen ni kan reda ut detta så det inte blir du, dina två barn plus bebis mot en 4 åring, ett barn mot dom andra som kommer att känna sig utanför för att du redan när barnet var 2 1/2 år kände avsky mot det.
    Tänk på att det är en 4 åring du för en strid emot och denna 4 åring är ditt kommandes barn syskon och kommer att finnas i ditt barns liv för alltid.

  • Anonym (Buset)
    Anonym (Haloo Baloo) skrev 2020-12-28 23:35:45 följande:

    Jag tror jag förstår hur du menar med infekterad. Jag har också ett gemensamt med min sambo som har 2 barn sedan tidigare. I början var allt jättebra. Sen gick bonusarna igenom olika faser vid olika tidpunktet i livet vilket gjorde att jag kunde bli svin irriterad och less på de. Ibland kände jag bara för att ignorera de. Men det gav inte så mkt. Sedan har jag ju alltid i grund och botten tyckt/tycker om de. Känner ingen avsky alls mot bonusarna. Men det som är svårt är att de är i tonåren nu, det är corona, jag jobbar nätter och kvällar, vilket gör att jag är hemma samtidigt som de. Är påfrestande på alla sätt och vis. Sedan tycker jag inte alltid om min sambos sätt att hantera vissa saker när det rör hennes egna barn. Allt detta skapar mlt konflikter. Och så har vi vårat gemensamma barn som jag vill skydda från allt detta tjafs och negativitet. Oavsett så är bonusfamiljeliv knappast en dans på rosor. Är för många viljor, för många man ska göra glad och nöjd, för många olikheter. Men det är sånt man helt enkelt måste "ta" om man valt detta sätt att leva. Eller så får man inse att det inte funkar och bli särbos eller göra slut. Inga barn ska behöva bli lidande oavsett.


    Det här tycker jag är en bra kommentar och intressant inlägg av en man. Har alltid tänkt att män är bättre på att hantera det här med styvbarn än vad kvinnor är. Att det är något biologiskt i det.

    Jag har tyvärr aldrig sett att en bonusfamilj har fungerat. Det där med mina barn och dina barn, våra barn har i samtliga fall legat som en mer eller mindre våt filt över familjelivet.

    Nu är jag kvinna så jag har mest sett hur kvinnor beter sig - och det är inte smickrande kan jag säga. En av mina närmsta vänner är verkligen ett as mot sin bonus. Bonusen är 18 nu. Men fy vad hemskt det var när bonus var liten. Vi pratar här om en högt utbildad kvinna som man tänkte ändå borde kunna tänka lite längre. Men jag tror att det här med styvbarn inte funkar så bra för många kvinnor. Vem vet hur man själv skulle vara. Givet vad jag med egna ögon sett och sedan även läst mig till.

    Jag tycker du TS ska förstå att nu när du ändå försatt dig i en situation att inleda en relation samt även få barn med en man som har barn sedan tidigare - så får du laga efter läge. Hur skulle du vilja att dina barn behandlades av en annan kvinna? Du måste för allas skull ta dig en funderare, så att inte även det barnet du har i magen kommer bli ett skilsmässobarn. Det kan aldrig vara en 4-årings fel. Vad jag tror du irriterar dig på är att 4-åringen står i vägen för ditt perfekta familjeliv. Försök jobba med det.
  • Anonym (Vilken soppa...)
    Anonym (Herremingud) skrev 2020-12-28 21:35:25 följande:

    Vad är det för fel på kvinnor som uppenbarligen inte klarar av att behålla sin familj men ändå måste skaffa "kärleksbarn" i varje relation de skaffar? Hur svårt är det att använda kondom? Kan skicka gratis på posten om du inte vet vad det är.

    Herregud, mobbar en 4-åring och ska dessutom skaffa ytterligare ett barn när hon uppenbarligen inte förstår hur barn funkar. 1 år till och hon har säkert separerat med sambon innan könsorganet är på upptäcksfärd igen och vill skapa ytterligare ett "kärleksbarn" med någon ny.


    Håller med. Varför skaffar man fler barn än vad man klarar av?
    Handlar det om att känna sig mer lyckad än exet som valt att inte skaffa fler barn?

    Blir plötsligt nöjd med att vara både singel och utan egna barn.
  • Anonym (z)
    Ess skrev 2020-12-28 21:06:08 följande:
    Anonym (J) skrev 2020-12-28 20:48:36 följande:
    Faan va trött jag är på dina mobbarinlägg som har med andras SMÅ barn att göra. Det är fan bara sjuka människor som resonerar såhär.

    Bättre pappan tar hand om sin avkomma, än att den ska tvingas på någon som definitivt inte vill veta av den.
    Börjar föräldern ta sitt fulla ansvar så lär det bli lättare för alla parter, men uppenbarligen fattar inte vissa idioter det. Hoppas de idioterna inte har några barn för då är det synd om dem med sådana odugliga föräldrar som anser att andra ska dras med deras avkommor.
    Ts är inte påtvingad barnet, det är barnet som är påtvingad ts, en vuxen människa som avskyr barnet. Ts är dock fri att inte bo tillsammans med barnet, barnet har inte det valet tyvärr.
  • Anonym (B)
    Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-28 23:26:03 följande:
    Det var oplanerat.
    Konstigt att så många kvinnor på FL lyckas få oplanerade barn med olämpliga män.  Man skulle nästan kunna tro att de varken hört talas om preventivmedel eller abort.
  • Anonym (Q)
    Anonym (B) skrev 2020-12-29 06:31:52 följande:
    Konstigt att så många kvinnor på FL lyckas få oplanerade barn med olämpliga män.  Man skulle nästan kunna tro att de varken hört talas om preventivmedel eller abort.
    I det här fallet verkar det dock vara en man som lyckats få oplanerade barn med en olämplig kvinna. 
  • Anonym (L)

    Är det försent att göra abort?

    Separera. För ditt barns skull. Eller acceptera att hen flyttar till pappan.

    Fyraåringen är fortfarande väldigt liten och oönskad och oälskad av sin mamma. Förmodligen törstar hen efter kärlek. Ensamtid med pappan hade nog varit bra, och många kärleksfulla kramar.

    Finns det några kärleksfulla övriga människor i barnets liv? Kanske någon barnet kan vara hos varannan helg och bli sedd ordentligt?

    Är syskonet mycket i vägen för fyraåringen?

  • EnAnonumius
    Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-28 13:21:09 följande:
    Vi vill inte bo som särbos, speciellt inte eftersom vi väntar vårat gemensamma barn. Hade önskat att X kunde sluta provocera mig istället.
    Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-28 13:26:49 följande:
    X är 4 år.

    Du skämtar va? Du är en vuxen människa som skall ha barn och tjurar som en trotsig 3-åring och lägger skulden på barnet.

    Det är DU som VÄLJER att låta dig bli provocerad av denna 4-åring faktiskt
    Anonym (Arg bonusmamma) skrev 2020-12-28 14:01:30 följande:
    Barnet öppnade ett paket på morgonen som var avsett för att öppnas på kvällen. Detta visste 4-åringen om men sket i det.
    Jag hoppas att din sambo skaffar en egen lägenhet och flyttar med sitt barn.

    För fasiken barnet är fyra år, FYRA ÅR, även om en så litet barn vet att man skall öppna klappar på kvällen så är det naturligt och ganska vanligt att de smiter under granen och öppnar ett paket på morgonen ialf för barns nyfikenhet är så stor..

    När man läser dina inlägg så kan man undra hur du tänker, du kräver ju INDIREKT att barnet skall bete sig som en 10-12åring minst trots sin låga ålder.

    Nej TS väx upp och väx upp snabbt, du skall bli mamma snart, s¨å sluta att bete dig värre än en fyraåring.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Ess
    Anonym (z) skrev 2020-12-29 04:54:05 följande:

    Ts är inte påtvingad barnet, det är barnet som är påtvingad ts, en vuxen människa som avskyr barnet. Ts är dock fri att inte bo tillsammans med barnet, barnet har inte det valet tyvärr.


    Båda är påtvingade varann, och går inte pappan in och tar ansvar för det barn han skaffat så kommer det gå ännu mer åt helvete än nu.
Svar på tråden Bonusfamilj from hell